Bindeshwar Pathak är förstås glad och hedrad över priset, som ger ett tillskott på drygt 1,1 miljon kronor till honom och hans toalettimperium Sulabh.
– Det är ett erkännande för det arbete med sanitet som jag har utfört under 41 år, säger han på telefon från Delhi.
Det började med att den unge Bindeshwar Pathak, inspirerad av Gandhi, engagerade sig i de kastlösas situation.
Själv var han en brahmin – från lärdomskasten, högst upp på skalan i det indiska samhället. Allra lägst på denna skala finns de oberörbara – kastlösa personer som är hänvisade att arbeta med de allra smutsigaste sysslorna. Som att tömma latriner. Ofta för hand, utan någon skyddsutrustning alls. Pathak väckte uppståndelse i sina egna brahminkretsar när han umgicks med oberörbara och tog med dem till templet.
Han konstruerade sina första toaletter med målsättningen att ingen människa ska behöva ta i färsk avföring. Toaletterna är enkla och mycket fiffiga. De bygger på tvåhålsprincipen. Avföringen spolas med hjälp av en skopa vatten ner genom en ränna till ett av två hål, vardera någon meter i diameter och ungefär två meter djupt. Man byter hål genom att flytta en spärr.
I det hål som för tillfället inte används förmultnar avföringen. Det tar bara några veckor i ett tropiskt klimat.
– Den komposterar och blir väldigt torr. Det blir en mycket trevlig konsistens, ett gråsvart pulver som de sedan använder i sina odlingar, säger Per-Arne Malmqvist som är professor i vatten- och avloppsteknik vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
Han har besökt Bindeshwar Pathaks högkvarter i Delhi och är mycket imponerad.
– Det här började som en verksamhet för fattiga i Indien. Men nu sprider sig Sulabhtoaletterna snabbt. De går på export till länder i Asien och östra Afrika som har samma situation, till exempel Afghanistan, Kambodja, Laos, Angola och Madagaskar.
En fördel med Sulabhtoaletterna, enligt Per-Arne Malmqvist, är att de enkelt kan byggas av lokala material: stenar, tegel, betong eller vad som passar på platsen.
– Det här är ju människor som inte har haft någonting tidigare. De har fått gå ut i busken för att göra sina behov.
Bindeshwar Pathak berättar för DN att han har anlagt 1,2 miljoner privata toaletter. Han driver också 10.500 offentliga toalettanläggningar. De ligger i slumområdena, men finns även mitt inne i indiska städer, exempelvis vid järnvägsstationer.
– Det är oerhört mycket trevligare att gå på en Sulabhtoalett än på de kommunala. De tar en liten avgift, omkring fem öre. För den pengen anställs fattiga människor, ofta kastlösa, för att sköta toaletterna. De håller snyggt och byter system när det behövs, berättar Per-Arne Malmqvist.
På senare tid har Bindeshwar Pathak utvecklat sitt system för offentliga toaletter. Nu utvinner han inte bara kompost ur latrinen utan också biogas. Den bildas när avföringen förmultnar eller, som man säger, rötar.
Liknande rötningsanläggningar, fast mycket mer storskaliga, finns numera i nästan alla svenska reningsverk. Här används biogasen ofta till att driva bilar.
– Det är nog inte det smartaste sättet eftersom bilar har så låg verkningsgrad. Men bilar är politiskt synligt, säger Per-Arne Malmqvist.
Småskaliga rötningsanläggningar är också vanliga på bondgårdar i Kina. Där samlas avföring från människor och grisar, det vanligaste husdjuret.
Bindeshwar Pathak berättar att han själv har utvecklat sitt rötningssystem för offentliga toaletter. Det krävs avföring från ungefär 300 personer om dagen för att processen ska fungera. Men då kan personalen på toaletten använda biogas till all sin matlagning, och de kan även dela med sig av gasen till grannarna.
– Det behövs ingen diesel, säger Pathak.
Han har räknat ut att om tolv familjer tillvaratar biogas från latrinen kan en av familjerna klara sin matlagning med gasen. Det kan få enorma konsekvenser, med tanke på att 2,5 miljarder människor i världen i dag saknar tillgång till toaletter, påpekar han.
– Det här är viktigt, även för rika länder.
Han räknar upp flera fördelar med sina biogaslatriner: När avföring bryts ned bildas framför allt metan. Det är en kraftfull växthusgas som bidrar till jordens uppvärmning. Om man använder gasen till bränsle minskar de totala utsläppen av växthusgaser.
Restprodukten vid rötningen blir slam som bönder kan använda för att gödsla sina åkrar.
Och den mer småskaliga rötningen ger antagligen ett renare slam, som bara består av avföring. I Sverige och andra industriländer är rötslam som gödselmedel kontroversiellt, eftersom det kan innehålla tungmetaller, läkemedelsrester och andra oönskade ämnen.
Anders Berntell, som är chef för Stockholms vatteninstitut, Siwi, påminner också om latrinernas stora betydelse för människors hälsa.
– Det dör fem miljoner varje år av diarrésjukdomar. Det är mer än både hiv och malaria, men det blir inte lika uppmärksammat.
Förutom sjukdomar orsakar människor som bajsar ute i naturen och i toalettsystem med bristfälliga avlopp och reningssystem att näringen hamnar i vattendrag och bidrar till övergödning.
– Det blir en näringsbelastning på fel plats. Näringen ska inte vara i vattnet utan ute på åkrarna, säger Anders Berntell.
Ett annat problem är att grundvattnet håller på att ta slut på många ställen. Så sent som i torsdags kom en ny studie baserad på en rymdsatellit från Nasa. Den visade att grundvattnet i delar av Indien, bland annat New Delhi där Pathak är verksam, sjunker snabbare än någon har befarat.
Många forskare, till exempel de i nätverket Ecosan, menar att torrtoaletter med urinseparering är den bästa lösningen för många platser. Mot den bakgrunden kan det låta lite märkligt att Stockholm water prize belönar just vattentoaletter.
Men både Anders Berntell, Per-Arne Malmqvist och Bindeshwar Pathak betonar att Sulabhtoaletterna gör av med ytterst lite vatten, mindre än en liter per spolning.
– Vattentoaletter är inte den lösning som vi bör ha i hela världen. Det finns jättebra torra lösningar där man kan ta till vara näringsämnen i avföring och urin. Om man verkligen satte det i system skulle det bli en värdefull resurs, säger Anders Berntell.
Lästips: Den brittiska journalisten Rose George gav förra året ut boken ”The big necessity”. Där beskriver hon bland annat Bindeshwar Pathaks Sulabhtoaletter i Indien, biogasanläggningar på kinesiska bondgårdar, Nasas senaste rymdtoaletter och moderna urinseparerande toaletter från Sverige. Boken kommer inom kort ut på svenska med titeln ”Det stora behovet”.