Zebrans ränder lockar inte bromsar och klarar sig därför friskare och lättare på betesmarkerna. Det är förklaringen till hästdjurets mönster, enligt den internationella studie som professor Susanne Åkesson på Lunds universitet nu presenterar.
– Bromsar är ett stort problem för många betesdjur. Dels störs de av insekterna för att betten gör ont, dels sprider bromsar blodsjukdomar varav en del är dödliga, säger Susanne Åkesson, professor i zooekologi på avdelningen för evolutionär ekologi vid Lunds universitet.
Hon och ungerske kollegan, den optiske fysikern Gábor Horváth, har i flera år studerat navigation och hur olika djur kan använda sig av polariserat ljus. I det här fallet handlar det om blodsugande bromsar och reflekterat polariserat ljus, det vill säga insekternas förhållande till hur ljus återspeglas från olika ytor.
Vid tidigare studier på hästar har forskarna konstaterat att svarta ytor reflekterar ljuset linjärt polariserat. Det, förklarar Åkesson, är samma typ av ljus som studsar tillbaka från vattenytor. Och vatten är ett kärt element för bromsar då de både lägger sina ägg i fuktiga platser och utvecklas som larver där.
– På svarta ytor kunde vi samla in flera hundra bromsar, medan på vita kanske bara några tiotal. På en randig yta fastnade till och med ännu färre bromsar i insektslimmet. Det kan eventuellt förklaras med att kontrasten är till zebrans fördel, att den smälter bättre in med omgivningen än en ett helt vitt djur, säger Susanne Åkesson.
– Det beror också på att ljussignalen bryts. Ju mer du kan störa signalen desto mindre attraheras bromsarna. Dessutom är helt vitt inte bra av andra anledningar, exempelvis har man konstaterat att vita hästar löper större risk för tumörer än mörkfärgade.
Zebrans mönster har intresserat forskare och stimulerat sagoberättare i hundratals år. Flera handlar om kamouflage. En annan teori har varit att det blir svårt för ett rovdjur att välja ut en enskild individ ur en flock zebror. Andra handlar om igenkänningsfaktorer zebror emellan, eller reglering av hudens temperatur. Susanne Åkesson menar att hennes och Horváths forskning inte nödvändigtvis utesluter tidigare teorier.
– Men inget av de tidigare förslagen har blivit riktigt kritiskt testade i fält. Vårt är nog det första i det slaget. Nu hoppas jag att vi kan göra studier på plats i Afrika så att vi kan testa de bromsarter och habitat som finns där, säger Susanne Åkesson.
– Sedan är vi också intresserade att pröva en kritik man möjligen kan rikta mot vår studie. Närmare bestämt den att bromsarna förmodligen använder annan information än bara ljuset för att hitta sina värddjur. Till exempel dofter för det är många andra blodsugande insekter som använder. Det vill vi testa och se vad det har för effekt.