Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Så fungerar björnens vinterdvala

Øivind Tøien
Øivind Tøien Foto: Øivind Tøien / Institute of Arctic Biology/University of Alaska
Forskare har för första gången kunnat detaljstudera ämnesomsättningen hos björnar som ligger i dvala under vintern. De överraskande resultaten kan komma till användning för skadade människor.

Drömmer du om att gå i ide och slippa den långa, kalla, mörka vintern? Dina drömmar är inte helt orealistiska. Förmågan att skruva ned ämnesomsättningen och leva på lågvarv i svåra tider finns hos många olika djurarter, till exempel fladdermöss, arktiska ekorrar, pungdjur och björnar.

– Det är en egenskap som har tillkommit på ett tidigt stadium i djurens utveckling. Det betyder att kanske även vi kan reglera vår ämnesomsättning, säger Øivind Tøien.

Han kommer ursprungligen från Norge men arbetar för närvarande på en arktisk fältstation som tillhör University of Alaska i Fairbanks. Där har han under tre vintrar studerat björnar i laboratorieutrustade iden.

Resultalten presenterade han vid en presskonferens på vetenskapsmötet AAAS i Washington i torsdags, och även i en artikel i tidskriften Science.

Øivind Tøien åkte skidor genom skogen till jobbet varje dag – ibland i fyrtiogradig kyla – för att inte björnarna skulle störas av motorljud. Allmänheten fick inte komma i närheten, så björnarna kunde sova i lugn och ro.

Idena är utrustade så att Øivind Tøien kunde mäta exakt hur mycket syre och koldioxid som kom in och hur mycket som gick ut. Han filmade björnarna med infraröd kamera och mätte deras hjärtfrekvens och kroppstemperatur. Han spelade även in ljudet av deras ljudliga snarkande.

– De flesta björnar snarkar, men olika mycket. Det är individuellt precis som hos människor, säger han.

Mätningarna visade att björnarna kunde ha upp till 60 sekunders uppehåll mellan varje andning. Deras hjärtan kunde också vara stilla långa stunder, för att sedan börja klappa några slag i samband med andetagen.

Ämnesomsättningen minskade till en fjärdedel av det normala under vinterdvalan, och gick tillbaka till normal nivå först när björnarna hade varit vakna ett par veckor på våren.

Men den största överraskningen var kroppstemperaturen. Forskarna hade trott att den skulle sjunka lika radikalt som ämnesomsättningen.

Det finns exempel på mindre djur som kan bli väldigt kalla, till exempel den arktiska jordekorren, som kan minska sin temperatur till tre minusgrader under sin vinterdvala.

Björnarna däremot sänkte bara sin temp med några få grader. Så fort de blev kallare än 30 grader började de huttra. Då höjdes deras temperatur till ungefär 34 grader. Så småningom sjönk den igen, och då det blev åter dags att börja huttra. På så sätt steg och sjönk temperaturen i regelbundna cykler.

Kanske har björnarna utvecklat detta system under evolutionens lopp för att deras organ inte ska ta skada av alltför sträng kyla.  

Svartbjörnarna som Øivind Tøien har undersökt väger mellan 50 och 150 kilo. De är alltså något mindre än våra brunbjörnar och ungefär lika stora som en människa.

Forskningen har delvis bekostats av amerikanska armen och av USA:s
nationella institut för hälsa. De hoppas att skadade soldater och andra sjuka människor ska kunna ta efter björnarnas exempel.

I dag har läkare ofta bara någon timme på sig att behandla en skadad person innan kroppen har fått för stora skador. Men om man kunde sänka ämnesomsättningen skulle den tidsramen kunna förlängas till några dagar eller en vecka. Strokepatienten eller den skottskadade soldaten skulle hinna transporteras till sjukhus för kvalificerad vård.

Björnarna visar att det går att radikalt sänka ämnesomsättningen. Man behöver inte kyla patienten till några farliga nivåer. Inte heller drabbas björnarna av förtvinad muskelmassa eller urkalkat skelett. De förlorar bara fettvävnad under sin tid i vinteridet.

Nu ska Øivind Tøien gå vidare och undersöka andra aspekter av björnarnas vinterdvala. Han är lite hemlighetsfull om detaljerna, men det handlar bland annat om att undersöka deras hjärnaktivitet. Drömmer björnarna under sin långa vinterdvala?

– Jag tror att de drömmer, säger Øivind Tøien.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.