Så uppstod värphöns och broilers

Alla tamhöns på jorden härstammar från den röda djungelhönan i södra Asien. Fast merparten av dem har inte längre så stora likheter med sina vilda anmödrar.

Under de senaste hundra åren har vi människor, genom selektivt urval, skapat två linjer av höns som drastiskt ökat produktionen av ägg och kött – å ena sidan värphöns som fungerar som äggläggningsmaskiner, å andra sidan väldiga broilers.

Föga förvånande har resultatet blivit att tamhönset i dag är den viktigaste källan till animaliskt protein för jordens befolkning.

Den nya studien, som letts av Leif Andersson, professor i funktionsgenomik vid Uppsala universitet, avslöjar den genetiska bakgrunden till denna husdjursrevolution.

Studien, som publiceras i Nature, grundar sig på analyser av hela arvsmassan, dna, hos åtta olika tamhönsformer, samt en population av röda djungelhöns.

Den visar bland annat att det är en mutation hos genen TSHR som gör att tamhönsen kan fortplanta sig året runt.

En annan mutation hos genen TBC1D1 tycks finnas hos alla miljarder broilers runt om i världen. Genen styr upptaget av glukos i muskelcellerna och har i andra studier kopplats till fetma hos människor. Mutationen möjliggör sannolikt en extrem tillväxt – och detta har utnyttjats av människorna genom hård avel.

Lika enkel är inte genetiken vad gäller värphönsen. Där är helt klart fler gener inblandade, även om de inte är många.

– Det kan vara så att man avlat på olika gener vid olika tillfällen. Men resultatet har blivit detsamma, säger Leif Andersson.

Han påpekar att kartläggningen av hönsens DNA har kostat mycket litet i pengar räknat, tack vare nya tekniska metoder.

Detta möjliggör i sin tur ingrepp i arvsmassan som tidigare inte var möjliga. Frågan är vad följderna blir för husdjursaveln i framtiden. Jättebroilers? Höns som lägger ett ägg i minuten?

– Vi kommer att kunna tricksa. Men vad som blir möjligt bestäms av vad människor tycker är etiskt försvarbart, säger Leif Andersson.