Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Samma gener bakom psykos och kreativitet

Konstnären Vincent van Gogh (här i ett självporträtt) led av bipolär sjukdom.
Konstnären Vincent van Gogh (här i ett självporträtt) led av bipolär sjukdom. Foto: Aki-images
Fotografer, skådespelare och forskare har ofta psykisk sjukdom i släkten. Revisorer och bankkamrerer däremot har snarare mindre mentalsjukdom än andra i sina familjer.

Redan de gamla grekerna misstänkte att det finns ett samband mellan psykos och kreativ begåvning. ”Inget äkta geni utan ett stråk av galenskap” lyder ett uttryck som brukar tillskrivas Aristoteles.

Den isländske forskaren Jon Löve Karlsson bekräftade sambandet på sextiotalet genom att korsköra patientregister från mentalsjukhuset Kleppur med Islands upplaga av ”Vem är det?”. Han kom fram till att berömda personer oftare än andra hade mentalsjuka släktingar.

Men andra studier har pekat i motsatt riktning. Och ”Vem är det?” håller inte riktigt som bevismaterial med dagens krav på vetenskaplig stringens.

De svenska registren däremot ger forskare en unik möjlighet att undersöka om sambandet mellan galningar och genier är verkligt eller bara en myt.

– Vi satt på en restaurang och drack vin när vi kom på idén att testa. Vår ursprungliga tanke var att vi skulle krossa myten, berättar Paul Lichtenstein, som är professor i epidemiologi vid Karolinska institutet.

Han har tillsammans med psykiatriprofessor Mikael Landén lett studien, som publicerades i The British Journal of Psychiatry för några dagar sedan.

Den som har gjort merparten av arbetet är doktoranden Simon Kyaga, som själv är läkare och arbetar med manodepressiva patienter.

– I mitt yrke som läkare har jag förundrats över hur framgångsrika många patienter är. Det är verkligen slående.

Simon Kyaga arbetade med tre olika register:

• Statistiska centralbyråns flergenerationsregister. Där kan man genom personnummer koppla individer till deras föräldrar, barn, syskon och föräldrars syskon.
• Slutenvårdsregistret. Där ingår alla patienter som någon gång blivit intagna för psykos. Av diagnosen framgår om de lider av schizofreni, manodepressiv sjukdom eller vanlig depression utan maniska inslag.
• Folk- och bostadsräkningen. Där uppger människor bland annat vad de har för yrken.

– Det största problemet var att definiera vad som är kreativitet. Men vi kom fram till att vi skulle välja människor med yrken som författare, bildkonstnärer, fotografer, designer, musiker och skådespelare. Vi fick också uppmaningen att ta med forskare, berättar Simon Kyaga.

Yrkesgruppen journalister diskuterades, men valdes bort eftersom forskarna var oeniga om journalistik kan räknas som tillräckligt kreativt.

Studien gick enbart ut på att korsköra registren mot varandra – forskarna har inte haft tillgång till uppgifter om enskilda personer.

Resultaten var slående. Paul Lichtensteins ursprungliga idé att krossa myten om galningen och geniet kom helt på skam.

Personer med manodepressiv sjukdom var tydligt överrepresenterade bland de kreativa yrkena. Det gällde också de manodepressivas syskon, barn, syskonbarn och kusiner.

Även syskon och barn till personer med schizofreni var vanligare inom kreativa yrken. Men det gällde inte de schizofrena personerna själva, med undantag för bildkonstnärer och möjligen författare.

Det kan förklaras av att schizofreni ofta är en så handikappande sjukdom att mentalt krävande yrken blir svåra att utföra.

Personer med manodepressiv sjukdom kan däremot ha långa friska perioder mellan sina maniska episoder.

När deras stämningsläge bara är måttligt förhöjt, så kallad hypomani, kan de få extra mycket energi och drivkraft.

– Man ska komma ihåg att den obehandlade sjukdomen är oerhört destruktiv. Men i kreativ verksamhet kan det vara positivt att vara hypoman. Man tänker vitt och brett och har snabba associationer, säger Simon Kyaga.

Forskarna undersökte också personer som varit inlagda för allvarlig depression men utan att någonsin ha haft några maniska perioder. Varken de eller deras släktingar hade någon som helst förhöjd benägenhet att arbeta inom kreativa yrken.
Snarare hade de en något minskad tendens att arbeta som skådespelare, konstnärer och forskare.

Som en kontrollgrupp fanns också bankkamrerer och revisorer. Det är yrken där alltför mycket kreativitet kan vara en nackdel.

Både kamrererna och deras släktingar hade en något minskad risk att ha schizofreni och vanlig depression. För manodepressiv sjukdom syntes inget samband alls.

– Den rimligaste tolkningen är att det finns gener som påverkar både kreativitet och sjukdom, säger Paul Lichtenstein.

Han betonar att det handlar om ett mycket stort antal gener som uttrycks i hjärnan; det finns definitivt inte någon enskild ”gen för kreativitet”.

De här generna har alltså levt kvar hos mänskligheten, trots att personer med schizofreni får mycket färre barn än andra. Det verkar – åtminstone till en del – bero på att de kreativa släktingarna får fler barn.

– Det är roligt att visa att det finns någonting positivt med de här sjukdomarna. Kreativitet blir ju allt viktigare i samhället. I dag beräknar man att trettio, fyrtio procent av alla svenskar arbetar i yrken som i viss mån är kreativa, i betydelsen att man ska fatta självständiga beslut baserade på en stor mängd information, säger Simon Kyaga.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.