Forskarna har inte bara i detalj kunnat följa fåglarnas väg, de visar också att fåglarna kan flyga betydligt snabbare än väntat. Den nya informationen kan dessutom kanske förklara varför vissa sångfåglar minskar i antal, rapporterar vetenskapstidskriften Science.
Det har hittills varit svårt att via satellit följa sångfåglar under deras höst- och vårflytt, de är för små för att orka bära den utrustning som krävs.
Men häromåret fick den kanadensiska biologen Bridget Stutchbury vid Yorkuniversitetet i Toronto hjälp att konstruera en specialgjord inspelningsbar mikro-gps som bara väger 1,5 gram. Den passar perfekt för sångfåglar vars vikt ligger runt 40—50 gram.
En sådan mikro-gps, utvecklad i samarbete med British Antarctic Survey, lagrar en stor mängd information, bland annat om fåglarnas tid i luften, deras rörelsemönster, uppehållsplatser och flyghastighet. Forskarna får på så sätt säkra uppgifter om var fåglarna varit och när.
Bridget Stutchbury och hennes kollegor vid Yorkuniversitetet i Toronto spände i augusti 2007 fast "miniryggsäckarna" på 34 sångfåglar, varav 20 blå storsvalor och 14 fläckskogstrastar, när dessa var på väg från sina boplatser i nordöstra USA för att övervintra i sydligare, varmare trakter.
När forskarna våren 2008 fångade in den decimerade skaran, fem fläckskogstrastar och två blå storsvalor, som klarat strapatserna och återvänt till häckningsplatserna i Pennsylvania, var förvåningen milt sagt stor.
Det visade sig att en av fåglarna hade klarat sträckan Amazonas—Pennsylvania på bara 13 dagar, tre gånger snabbare än vad man hittills antagit att sångfåglar mäktar med. De sju återvändarna flög i snitt över 50 mil om dagen, mer än tre gånger längre än vad forskarna hittills trott.
Hemfärden gick dessutom mellan två och sex gånger snabbare än höstflygningen söderut ett halvår tidigare.
- Vi blev totalt överraskade över den snabba flygtiden hem på våren, säger Bridget Stutchbury. Att en sångfågel kan lämna Brasilien den 12 april och vara hemma före månadens slut är fullständigt enastående.
De lagrade datauppgifterna avslöjade också var fåglarna vilat och ätit upp sig på väg mot slutdestinationerna i Mellan- och Sydamerika.
Fläckskogstrastarna stannade en - fyra veckor i sydöstra USA och på Yucatánhalvön i Mexiko på väg till ett relativt begränsat område på gränsen mellan Honduras och Nicaragua.
Det är mycket viktig information för forskarna. Arten har minskat med 30 procent sedan 1960-talet, och om skogarna där fåglarna övervintrar avverkas i stor skala skulle det innebär ytterligare ett hårt slag mot sångfågelpopulationen där.
De blå storsvalorna gjorde stopp på Yucatánhalvön i tre—fyra veckor innan de fortsatte mot Amazonasområdet i Brasilien. Där rörde sig fåglarna över stora områden, vilket kan förklara varför arten klarat sig förhållandevis bra.
De nya rönen kan hjälpa forskarna att förutse hur förstörda livsmiljöer och klimatförändringar kan påverka regionens sångfåglar.
- Fram till nu har våra händer varit bakbundna därför att vi inte vetat var fåglarna tagit vägen. Det är underbart att vi nu fått nya detaljkunskaper om deras flyttvägar, rastplatser och övervintringsområden, säger Bridget Stutchbury.