När det gäller mat, djurvärldens hårdvaluta, är Frodo rationell och gör vad han kan för att maximera sin vinst.
Nöjd mumsar han på en fruktbit medan kompisarna följer honom med blicken. Frodo kommer inte på tanken att dela med sig. Övriga gänget dömer honom inte för det. Frodo är en fjortonårig schimpanshanne på Leipzig zoo, som deltagit i studier vid Max Planck-institutet för evolutionär antropologi.
I andra sammanhang brukar han kallas för Homo economicus - den rationella och själviska typ som befolkar nationalekonomernas klassiska modeller.
När Frodo hamnar i en ekonomisk situation beter han sig just som i modellerna. Han gör inga spontana ansatser att dela sin mat med kompisarna. Han reagerar inte på orättvisa förslag genom att förkasta dem.
Forskarna lät Frodo och hans flock spela en variant av ultimatumspelet. Det är ett experiment som brukar användas för att påvisa rättvisekänsla hos människor.
I stället för pengar använde de tyska forskarna russin. Annars var spelet att jämföra med det som forskarna gör på människor.
I spelet ska två personer dela en belöning. Den ena personen får välja hur pengarna ska fördelas. Den andra spelaren kan antingen acceptera förslaget eller förkasta det. Om fördelningen accepteras får försökspersonerna behålla pengarna. Men förkastas förslaget får ingen av dem några pengar.
När människor spelar ultimatumspelet beter de sig inte som Homo economicus. De flesta delar ganska lika. Och när fördelningen hamnar ner mot 20 procent till person två brukar han eller hon stolt förkasta anbudet, trots att det betyder att båda parterna blir helt utan belöning.
För schimpanser däremot är två russin alltid bättre än inget. De är just så rationella som Homo economicus antas vara, visar den tyska studien.
Professor Ernst Fehr vid universitetet i Zürich i Schweiz är kanske den forskare som allra mest bidragit till att etablera synen på den ekonomiska människan som i grunden rättvis.
I en rad experiment har han visat att människor spontant gör saker för andra utan egen vinning. Vi straffar dem som beter sig renodlat egoistiskt. Dessutom njuter vi av att utföra bestraffningen.
- I dag finns det en växande samstämmighet även bland ekonomer att både altruism och rättvisa har betydelse för hur vi agerar i ekonomiska sammanhang. Här har det skett en verkligt stor förändring under senare år, säger Ernst Fehr.
I dag har forskarna genomfört ultimatumspelet över hela världen, från stadsmänniskor till naturfolk djupt inne i Sydamerikas regnskog. Men ingenstans hittar de den utpräglade egoisten, även om viljan att dela med sig under ultimatum-spelet varierar mellan kulturer.
Enligt Ernst Fehr har klassisk ekonomi mest varit intresserad av människors val. Själv har han inriktat sin forskning på varför människor gör dessa val.
- Den kunskapen gör att vi kan ta fram bättre och säkrare modeller för hur ekonomin fungerar, säger Ernst Fehr.
I sina studier samarbetar han med både biologer, neurologer och beteendevetare. Samma moderna teknik som i dag används inom hjärnforskningen används även här. Därför kallas forskningsfältet ibland för just neuroekonomi.
I en studie i Science från 2004 visar Fehr att människor frivilligt straffar dem som beter sig alltför egoistiskt, trots att det kostar. Med hjälp av en hjärnkamera, så kal-
lad PET, lyckades han också visa att människor njöt av att göra det.
Förra året publicerade han ännu en studie i samma tidskrift som placerar människors känsla för rättvisa i den högra pannloben. När den delen av hjärnan blockerades med hjälp av elektriska impulser uppträdde försökspersonerna mer själviskt.
Enligt Ernst Fehr mejslar dessa forskningsresultat fram en mer vetenskaplig grund för hur ekonomiska system ska anpassas efter människans natur. Egoism är inte ekonomins enda motor.
- Vi har till exempel visat i flera studier att bonussystem måste upplevas som rättvisa av de anställda, annars fungerar de inte som motivation, säger Ernst Fehr.
Förra veckan publicerade en av hans tidigare doktorander, Armin Falk, numera professor i ekonomi vid universitetet i Bonn, en studie i Science som tydligt visar att vi ständigt jämför oss med andra. Den tillfredsställelse en person upplever när lönekuvertet öppnas hänger inte bara på beloppet, utan även på hur mycket andra får för samma jobb. Med hjälp av en magnetresonanskamera följde forskarna reaktionerna i försökspersonernas hjärnor.
- Nu hittar vi de neurologiska bevisen för de reaktioner som vi tidigare har noterat i beteende-experiment. Det är väldigt övertygande, säger Ernst Fehr.
Ett nästa steg är att utforska bakgrunden till att människor är altruistiska.
En pusselbit lades nyligen av svenska forskare. De visade i den amerikanska vetenskapsakademins tidning PNAS att människors beteende i ekonomiska situationer i hög grad är genetiskt betingat. Forskarna lät helt enkelt tvillingar, både enäggs- och tvåäggstvillingar, spela ultimatumspelet.
- Själv är jag inte förvånad över resultaten. Barn reagerar ofta starkt på orättvisa. Det kommer tidigt i livet och det tyder på att det finns en ärftlig del, säger Magnus Johannesson, professor på Handelshögskolan i Stockholm, och den som lett studien.
Enligt honom visar den allt tätare publiceringen av ekonomer i de naturvetenskapliga tidskrifterna en allt starkare integrering mellan ekonomisk teori och naturvetenskap.
- Med neuroekonomi och beteendeekonomi har nationalekonomin tagit flera stora steg från konst till vetenskap. Det är otroligt kul och spännande, säger Magnus Johannesson.
- För vanligt folk är det självklart att människor bryr sig om rättvisa och kan göra goda saker för andra utan egen vinning, men det har inte varit uppenbart för nationalekonomer. På sitt sätt är utvecklingen inom det här området en vetenskaplig revolution, säger Magnus Johannesson.
Forskarnas strävan efter att förstå Homo economicus sanna natur slutar inte med schimpansen. I det senaste numret av den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS har Ernst Fehr och hans kolleger undersökt silkesapor, som separerade från människans utvecklingslinje för över 35 miljoner år sedan. Till skillnad från schimpansen har silkesaporna ett mer altruistiskt beteende. Det får forskarna att spekulera i egenskapens ursprung. En gemensam nämnare för silkesapor och människor är att inom båda arterna finns inslag av att flera hjälps åt med ungarna. De är inte bara en angelägenhet för mamman, utan även pappor, syskon och till exempel mormor hjälper till under ungarnas uppväxt.
- Det tror vi kan vara en förklaring. Schimpanserna däremot är ganska egoistiska, trots att de egentligen är mycket närmare släkt med oss människor, säger Ernst Fehr.