Utsläppen av växthusgasen metan från sjöar är större än vad som varit känt tidigare. Det innebär att naturen är sämre på att binda människans utsläpp än vad man tidigare trott.
Resultaten i senaste numret av tidskriften Science kommer från en grupp svenska forskare. De har mätt hur mycket metangas som släpps ut från sjöar, dammar och vattendrag.
Skogar fungerar som sänkor, vilket betyder att de binder koldioxid som släpps ut i luften. Det gör att växthusbalansen förbättras.
– I debatten hör man ofta att naturliga sänkor kan kompensera mänskliga fossila utsläpp. Våra resultat visar att man inte kan lita på det fullt ut, säger David Bastviken, docent vid Linköpings Universitet.
Naturen binder nämligen inte bara växthusgaser, den släpper också ut gaser i form av bubblor med metan från vattnet.
Forskarnas siffror visar att metanutsläppen motsvarar hela 25 procent av koldioxiden som skogarna binder. Mätningarna pekar alltså på att naturen inte kan ta upp lika mycket gaser som tidigare beräkningar visat.
Enligt Bastviken är utsläppen förmodligen ännu större, eftersom metanbubblorna är svåra att fånga upp.
– Vattenmiljöerna är inget miljöhot. Vi har bara inte tagit hänsyn till dem förut. Slutsatsen blir att de sänkor vi har kvar blir väldigt viktiga, säger han.