Livsmedel med azofärgämnen ska märkas med varningar om risk för beteende- och koncentrationsstörningar på barn. Bättre än ingenting, men helst borde ämnena totalförbjudas, anser Sveriges Konsumenter.
– Det är glasklart att de här tillsatserna borde förbjudas. Det finns ingen som helst konsumentnytta med dem, de är bara ett rent industriintresse, säger Jan Bertoft, generalsekreterare på Sveriges Konsumenter.
”Kan ha negativ effekt på barns beteende och koncentration”, ska det från och med tisdag stå på alla nytillverkade livsmedel som innehåller någon av fem så kallade azofärgämnen, eller kemiskt närbesläktade kinolingult. Undantaget är drycker med en alkoholhalt över 1,2 volymprocent – drycker som ändå inte är avsedda för barn – samt lösgodis, som enligt Livsmedelsverkets tolkning inte behöver märkas. Godisbitar hamnar ändå lätt i fel fack i butikerna.
– Men om man märker, för frivilligt kan man märka även oförpackade varor, då ska den här informationen vara med, säger Evelyn Jansson-Elfberg, avdelningsdirektör på Livsmedelsverket.
Åsa Westlund, socialdemokratisk Europaparlamentariker, upprörs över myndighetens tolkning.
– Det finns inga undantag från att märka lösgodis. Det är ju i godiset som de här ämnena finns.
Tillsatserna används för att ge skarpa färger i exempelvis snask, läsk, stenbitsrom, snacks och bakverk. De var förbjudna i Sverige före EU-inträdet eftersom de kan ge allergiska reaktioner. Azofärgerna skapade rubriker inte minst 2007, då brittiska forskare kunde visa att barn kunde bli tillfälligt hyperaktiva av dem. Krav på förbud restes från flera håll men industrin var emot och förhandlingarna mellan EU:s råd och Europaparlamentet landade i kompromissförslaget om skärpt märkning.
I Sverige är de omstridda färgerna ovanliga jämfört med i andra länder i Europa. Lösgodisjätten Karamellkungen har till exempel inget av dem i sitt sortiment.
– Absolut inte. Det kan jag garantera, säger företagets vd Daniel Juhlin.
Livsmedelsverkets förhoppning är att användningen ska minska ytterligare i och med varningarna. Men märkningen räcker inte, anser Jan Bertoft.
– Man kan inte märka sig ur alla problem.