Många retar sig på att glödlamporna ska försvinna ur handeln. Men EU – och alla andra länder som förbjuder glödlamporna – har sina goda skäl.
Att byta ut glödlamporna är ett ovanligt billigt och enkelt sätt att spara elenergi – och därmed också utsläpp av växthusgaser.
Det visar en rad beräkningar, till exempel från internationella energiorganet IEA.
Svenska energimyndigheten uppskattar att svenskarna sparar ungefär 10 procent av elförbrukningen i sina bostäder genom att byta till lågenergilampor.
Men visst finns det nackdelar:
• Lågenergilamporna, eller kompaktlysrören som proffsen brukar säga, innehåller kvicksilver. Det är en giftig tungmetall. Därför måste utgångna lampor sorteras som miljöfarligt avfall.
Å andra sidan ska även vanliga gamla glödlampor sorteras som miljöfarligt avfall. Och utsläppen av kvicksilver i Europa beräknas minska när folk går över till lågenergilampor eftersom kolkraftverken släpper ut så mycket kvicksilver.
• Om man råkar slå sönder en lågenergilampa gäller särskilda säkerhetsföreskrifter. Man ska inte dammsuga utan torka med en trasa, som sedan ska läggas i en sluten burk och återvinnas som miljöfarligt avfall. Om lampan var tänd när den gick sönder bör man dessutom öppna ett fönster.
Men man blir knappast kvicksilverförgiftad av någon enstaka trasig lampa.
• En del människor upplever att dagens lågenergilampor har ljus med sämre kvalitet. Och rent objektivt har de ett annorlunda spektrum än glödlamporna (se grafik).
– Men det är mycket psykologi också, säger Jan Ejhed.
Han har utfört ett litet experiment för att testa saken.
Personal på Moderna museet klagade på de nya lågenergilamporna, och hävdade att de kunde bedöma konst mycket bättre med de gamla glödlamporna.
Då lät Jan Ejhed personalen titta på konst i rum där ljuskällorna var gömda i en armatur.
– Det var ingen skillnad. De kunde inte avgöra vilken sorts ljuskälla det var i rummet, berättar han.
Nästa generations inomhusbelysning kommer med stor sannolikhet att bygga på ljusstrålande dioder. På engelska light emitting diodes, förkortat LED.
De strålar med så kallad luminiscens, ett sätt att producera ljus som skiljer sig helt från både glödlampan och lysrören. Därför blir de ännu mer långlivade och energisnåla än dagens lågenergilampor.
LED bygger på halvledarteknik, så kallade chips, och har funnits sedan början av 1900-talet. Men i början kunde man bara tillverka små, svaga och röda LED-lampor. De användes bland annat till markörer i elektronisk utrustning och till pekapparater.
Så småningom lärde sig fysiker att tillverka även gula och orangefärgade LED.
Men det stora genombrottet kom först 1993 när japanen Shuji Nakamura utvecklade det blå LED-ljuset.
Sedan var steget inte långt till vitt LED-ljus.
Vitt är nämligen en blandning av olika färger. Man kan erhålla vitt om man blandar alla regnbågens färger, som i dagsljuset från solen.
Men man kan också få fram vitt med hjälp av bara två färger som kompletterar varandra. Exempelvis blått och gult.
Det blå i Nakamuras LED kommer från halvledaren galliumnitrid. Det gula kommer från fosforpulver i lampans hölje.
De LED-lampor som ljusföretagen nu utvecklar för hemmabruk bygger alla vidare på denna teknik.
Än så länge är även vanliga vita LED-lampor för dyra för att vara allmän inomhusbelysning hemma hos privatpersoner. Företaget Philips Lumiled har visserligen nyligen lanserat en lampa som man kallar Master LED. Den sägs hålla i 45 000 timmar och enligt Philips lönar den sig efter ett år med dagens elpriser, om man behöver ha tänt dygnet runt. (Men vilken privatperson behöver det?)
För väg- och gatukontor kommer saken i ett annat läge. De måste även kalkylera med priset för att anställd personal ska åka runt och byta trasiga ljussignaler och gatubelysning.
Då kan LED redan nu vara ett prisvärt alternativ, särskilt som dioderna fungerar allra bäst i svensk vintertemperatur nära noll grader Celsius.
Än så länge har privatpersoner mest glädje av LED-lamporna i ficklampor, cykellampor och kanske lite färgade effektlampor, om man gillar sådant.
Men det är på väg att ändras. Utvecklingen går mycket snabbt.
Michael Fiebig är LED-ansvarig på lampföretaget Osram i Tyskland. Han är ännu mer optimistisk än Gunnar Björk och Jan Ejhed på KTH. Michael Fiebig tror att LED-lampor för allmän belysning i privatbostäder kan vara ett prisvärt alternativ redan om två eller tre år.
– Vi har tredubblat chipsens kapacitet de senaste fem åren. Själva chipsen kan nog inte utvecklas så mycket mer den närmaste tiden. Nu handlar det mer om att fintrimma hela lampsystemet med linser, speglar och så vidare.
Ett hett område för utveckling är det lyspulver som ingår i de vita LED-lamporna – konverterare med branschens egen beteckning.
Det kalla, vita ljus som Nakamura lyckades få fram bygger som sagt på att en blå lysdiod kombineras med en gul konverterare av fosfor.
Men redan i dag finns metoder att få varmt vitt ljus i LED-lamporna, genom att använda konverterare i orange eller rött.
– Jag tror att utvecklingen nu går mot ännu mer varmt, vitt ljus. Åtminstone i hemmiljö, när vi vill koppla av, säger Michael Fiebig.
Han förklarar att även konverterare för varmt ljus innehåller fosfor. Mer får han inte säga. Han blir plötsligt avbruten av Osrams informationschef, som har propsat på att sitta med på linjen under telefonintervjun.
Ingredienserna för varmt, vitt ljus är helt klart en känslig affärshemlighet.
Varmt, vitt ljus drar en aning mot rött, och vi människor brukar uppfatta det som lite mysigare. Kallt, vitt ljus, som drar mot blått och är mer energirikt kan däremot göra oss piggare och mer alerta.
Det är väl känt att växter reagerar olika på ljus i olika våglängder. Odlare har använt dessa effekter i åratal.
Forskningen om hur människor reagerar på ljusets spektrum ligger däremot i sin linda. Men det har kommit en del rön på senare år.
Nyligen upptäckte forskare i USA att människor har en tredje sorts mottagare i ögat, vid sidan av de tidigare kända stavarna och tapparna. Den fångar upp just det kalla, blå ljuset. Vi kan inte se med den nyupptäckta mottagaren, men den påverkar hur vakna och pigga vi är genom att styra produktionen av sömnhormonet melatonin.
De här upptäckterna öppnar nya möjligheter att styra människors beteende med hjälp av ljuset. Vi kan alltså förvänta oss att ha kallvita, lite blåaktiga LED-lampor på arbetsplatserna om några år, och varmvita, lite rödaktiga när vi ska sitta och mysa i hemmen på kvällarna.
Men kanske är även planerna för LED-belysning ett resultat av våra gamla fördomar. Bara för att vi har levt med Thomas Edisons uppfinning glödlampan i över hundra år är det inte säkert att framtidens lampor ska se ungefär likadana ut.
Nobelpriset år 2000 gick till något som kallas OLED – organiska lysdioder. Eller enklare uttryckt: lysande plast.
Med OLED-material finns förutsättningar att bygga ljuskällor som är mycket tunna och böjliga som ett papper. Än så länge finns dataskärmar av ungefär en A4:s storlek.
– Men i framtiden kan man ju tänka sig hela tak som lyser. Som en enhetlig himmel inomhus! Man kan tänka sig soluppgång, moln och solnedgång. Det är bara en tidsfråga, säger Gunnar Björk.