På torsdagen meddelade USA:s nationella center för snö- och isforskning, NSIDC, att istäcket över Arktis sannolikt har nått årets miniminivå. Sommarisens utbredning stannade på 4,13 miljoner kvadratkilometer. Det är dryg en miljon kvadratkilometer mindre än det tidigare rekordet: i september år 2005 var isen nere i 5,32 miljoner kvadratmeter. Isen har alltså minskat i storlek med en femtedel på bara ett par år.
Mark Serezze, som är chef för NSIDC, är övertygad om att människans utsläpp av växthusgaser delvis ligger bakom den dramatiska minskningen:
- Det är en kombination. Det här är för stort och för ihållande för att bara bero på naturliga variationer. Vi har börjat se effekten av växhusgaserna, men vi vet också säkert att naturliga variationer bidrar, säger han.
Satelliter har fotograferat istäckets utbredning sedan 1972. Under denna tid har sommarisen inte varit tillnärmelsevis lika liten som nu. Genomsnittet för åren 1979 till 2000 var 6,74 kvadratkilometer.
- Det finns också riktigt bra data från ungefär år 1900, det finns loggböcker från fartyg, särskilt ryssarna har mycket bra historik över sjöisen. Och det är helt klart att årets is är mindre än någonting under denna tid, säger Mark Serezze.
Längre tillbaka är uppgifterna mer osäkra. Men Mark Serezze tror att isen inte har varit så liten sedan värmeperioden före den senaste istiden, för 125.000 år sedan.Sannolikt betyder den dramatiska avsmältningen att Nordpolen kommer att bli helt isfritt inom några få år.
- Nu kommer albedoeffekten att kicka in en högre växel på smältningen. Vi kommer definitivt att förlora isen mycket snabbt, säger Mark Serezze.
Albedoeffekten innebär att det mörka havet absorberar mycket mera solljus än den vita, soltäckta isen. Därmed värms de smälta områdena upp mycket snabbare än omgivningen, vilket ökar på avsmältningen i en självförstärkande process.
Tills alldeles nyligen har klimatforskarna beräknat att sommarisen över Arktis möjligen kommer att försvinna i slutet av detta sekel. För några månader sedan sedan kom två studier som baserade på klimatmodeller visade att smältningen går snabbare, och att isen skulle kunna vara borta till år 2040.Den senaste tidens utveckling visar att klimatmodellerna kan underskatta utvecklingen, menar Mark Serezze.
- De räknar i underkant. Ingen av dem är snabb nog. Visst handlar det till en del om naturlig variation, men modellerna ska räkna med naturlig variation. Inte ens en gruppkörning av modellerna är lika snabb som den verklighet vi ser. Som grupp är klimatmodellerna för slöa, säger Mark Serezze.
Europeiska rymdstyrelsen rapporterade för en vecka sedan om att den så kallade Nordvästpassagen mellan Grönland och Kanada var öppen för fartyg för första gången sedan satelliterna började mäta. Amerikanska NSIDC rapporterar att Nordvästpassagen fortfarande är öppen, men nu börjar frysa igen.
Nordostpassagen, som går längs Sibiriens kust, är stängd av en liten remsa is, uppger NSIDC.
När arktiska oceanen blir isfri under sommartid öppnas helt nya möjligheter för snabba och lönsamma sjövägar mellan Europa, Amerika och Asien. Cyniskt nog uppstår också nya möjligheter att utvinna olja och gasfyndigheter.
Till de mera sorgliga konsekvenserna - på kort sikt - hör att isbjörnarna får svårt att klara sig när de inte kan jaga säl på sommarisarna.
På längre sikt kan ett isfritt Arktis få betydligt värre konsekvenser. Den globala uppvärmningen kan accelerera. Strömmarna i världshaven, som driver hela jordklotets klimat, kan också påverkas.