Spelet om vaccinet

För två år sedan klev det runt arkitekter och byggbolagsfolk i Solna. De planerade för att riva två av husen som arkitekten Gunnar Asplund ritade på 30-talet för försöksdjuren på det som då var Statens bakteriologiska laboratorium (SBL). I stället tänkte de bädda in en modern vaccinfabrik här i gröns­kan. Men i dag står byggnaderna övergivna kvar, delvis förblindade av plywoodskivor där det förut var glasrutor. Det blev inget bygge. SBL Vaccin AB:s vd Peter Liss är besviken över att staten inte var beredd att investera i projektet. Teknologin som fabriken skulle använda för att göra såväl vanligt influensavaccin som pandemivaccin ansågs för riskfylld.

I stället valde staten att teckna ett avtal med det stora läkemedelsbolaget Glaxo Smith Kline om rätten att få köpa deras pandemivaccin.

Men Peter Liss har inte givit upp hoppet.

– Investeringskostnaden är något lägre än vad staten får betala för att köpa två Jas-plan. Både planen och fabriken syftar till att skydda den svenska befolkningen.

Dagen innan DN träffar honom för en intervju har han blivit uppringd av en av samarbetspartnerna kring den tänkta vaccinfabriken, som undrade hur det går i Sverige, är planerna döda nu?

Peter Liss svarade nej. Nor­diska rådet har beslutat göra en ny analys av frågan. Folkhälsominister Maria Larsson (KD) bekräftar för DN:

– Det är inte hugget i granit för all framtid. Vi har sagt att vi ska göra en ny omvärldsanalys nästa år, vi ska pröva frågan igen. Konceptet vi talat om har byggt på att vi ska ha en nordisk, gemensam överenskommelse om produktionen av vaccin.

Samtidigt tycker hon att det var helt rätt att avstå från fabriken den där gången för knappt två år sedan. Alla argument emot har stärkts sedan dess, tillägger hon. Hennes företrädare Morgan Johansson (S) har motsatt åsikt.

– Vi började arbeta för att få en svensk vaccinfabrik för att vi var rädda för att det skulle uppstå brist på pandemivaccin. Det skulle leda till huggsexa, där länder med egen tillverkning belägger företagen med exportförbud innan de själva fått så det räcker till sin befolkning, minns han.

I dag har utbudet av vaccin ökat radikalt.

– Men om folk verkligen börjar dö i en pandemi och det visar sig vara stark smittsamhet tror jag fortfarande att det kan hända. Då kan vi inte alls vara säkra på att de länderna exporterar. Då gäller inga normala regler utan varje dag blir fruktansvärt viktig, ingen kommer att vilja vänta på vaccin, säger Morgan Johansson.

De som förespråkat en svensk eller nordisk fabrik brukar påminna om att USA efter terrorattentaten 2001 införde exportförbud för en viktig medicin. Det var en sorts antibiotika mot mjältbrand.

Diskussionen om en svensk vaccinfabrik fördes mot bakgrund av utbrotten av fågelinfluensa. Dödligheten i den var betydligt högre än den i svininfluensan, omkring hälften av dem som insjuknade dog. Och det var med den statistiken på näthinnan som politikerna började utreda vilken beredskap Sverige hade för en pandemi.

Samtidigt som fågelinfluensan skördade offer från slutet av 2003 till 2006 rådde det stor brist på vaccinfabriker för att kunna tillverka pandemivaccin. FN:s världshälsoorganisation slog larm, många länder reagerade och de stora tillverkarna vädrade order och började se över sina investeringsbudgetar.

Det var som ett led i den processen som inte bara lilla SBL Vaccin, utan också världens näst största läkemedelsbolag, Glaxo Smith Kline, började räkna på en svensk vaccinfabrik. Det brittiska läkemedelsbolaget riktade sitt intresse mot bland annat Pharmacias gamla lokaler i Uppsala och mot tomter i Kalmar. Vaccinjätten hade beslutat att investera två miljarder euro i att öka kapaciteten för influensavaccin.

– Det svenska intresset för en fabrik passade in i vår egen strategi. Men vi var tvungna att fatta ett ganska snabbt investeringsbeslut. När vi inte fick något klart besked från svenska staten var vi tvungna att gå vidare med vår plan och vi valde då att bygga ut våra befintliga anläggningar i Tyskland och Belgien, säger Hillar Kangro som är medicinsk rådgivare på Glaxo Smith Kline i Sverige.

Hans företag hann dock lägga ett förslag, som svenska myndigheter ansåg för dyrt.
Regeringen hade anlitat generaldirektör Lars Rekke som särskild förhandlare. Han gick vidare med det andra alternativet, som var just SBL Vaccin AB, den del av Statens bakteriologiska laboratorium som privatiserades och blev kvar i Gunnar Asplunds hus i gult, handslaget tegel i Solna när Statens smittskyddsinstitut bildades och sedermera flyttades till Karolinska institutet.

SBL Vaccin gjorde en beräkning på vad en fabrik skulle kosta. Markägaren Skanska lät göra ritningar på en fabrik som skulle kunna tas i drift senare delen av 2011.

SBL Vaccins vd säger nu att alternativet att bygga en svensk fabrik skulle ha blivit lika kostsamt som att köpa en garanti och vaccin från Glaxo Smith Kline. Folkhälsoministern säger att en egen fabrik hade blivit både dyrare för samhället och osäkrare. Vem som har rätt om kostnaderna har inte varit känt för allmänheten, eftersom såväl SBL:s förslag som den årliga garantiavgiften till Glaxo Smith Kline är hemliga. Men DN kan i dag avslöja dem.

I den hemligstämplade fabriks­utredningen är huvudalternativet att använda en ny cellteknik i samarbete med det stora läkemedelsbolaget Baxter, som i dag tillverkar cellbaserat pandemivaccin i sin fabrik i Tjeckien. En fabrik som skulle tillverka 20 miljoner doser säsongsinfluensavaccin och pandemivaccin beräknades kosta staten 942 miljoner kronor i investeringskostnad under tjugo år, ungefär som statens kostnad för att köpa två Jas-plan. Dessutom skulle det kosta 100 miljoner kronor om året att driva den. Företaget räknade också med en större fabrik, som skulle tillverka 50 miljoner doser om året och kräva en investering på en och en halv miljard. När investeringen var gjord beräknades vaccinet bli billigt, mellan 7:70 och 13:20 kronor per dos.

I dag betalar Sverige 65 kronor per dos till Glaxo Smith Kline för pandemivaccinet, alltså omkring 1,2 miljarder kronor för de 18 miljoner doser som beställts. Dessutom betalar Sverige en garantiavgift som är sekretessbelagd, men ändå återfinns sist i en fotnot till Ekonomistyrningsverkets underlag till årsredovisning för staten 2008. Där redovisas en garantiavgift på 82 miljoner kronor avseende tillgång till vaccin om en pandemi skulle inträffa. År 2007 betalade staten 83 miljoner kronor för garantin.

Vilket avtal som blir billigast för skattebetalarna beror på hur ofta vi drabbas av pandemier. Och naturligtvis på om företagen klarar av att leverera vaccin i tid. Det är just på den sista punkten som det rått tvivel. Det är svårt och tidskrävande att skräddarsy ett effektivt vaccin.

Anders Tegnell är chef för Socialstyrelsens tillsynsenhet. Han tycker att det var riktigt att avstå från SBL Vaccins fabrik. Den teknik med att odla vaccin i celler i stället för med hjälp av ägg har inte utvecklat sig så bra som man hoppades, säger han.

– Hade vi inte skrivit avtal med Glaxo Smith Kline för tre år sedan utan i stället plöjt ned pengarna i en vaccinfabrik hade vi stått med några cementmurar ute på en åker vid det här laget. Och dessutom hade våra experter och vi själva väldigt svårt att tro att SBL:s modell långsiktigt skulle hålla. Då hade vi åter plöjt ned några miljarder i något som vi kanske hade fått släppa.

Vd Peter Liss anser att Socialstyrelsen och deras experter misstog sig om celltekniken.
– De sade då att vi måste avvakta ytterligare kliniska prövningar av cellbaserat vaccin. I dag finns de och det tillverkas cellbaserat vaccin för svininfluensan. I längden blir det billigare att producera i egen regi. Framför allt finns det en större säkerhet i leveranserna. För hur säkerställer man att man får vaccin först om det är tio länder som tecknat garanti allihop? Om det är en allvarlig pandemi blir tillgång på vaccin snabbt guld värd.

Folkhälsominister Maria Larsson får ofta frågan om avtalet med Glaxo Smith Kline är att lita på.

– Allt tyder på att vi ska få vaccin precis som vi räknat med.

Men om influensaviruset skulle mutera och dödligheten blir högre då? Fruktar inte regeringen att and­ra länder förbjuder vaccinexport till dess att de fått sin del då?

– När vi tecknade avtalet så bedömde vi den risken som väldigt liten. Dels därför att produktionskapaciteten totalt sett hade ökat, dels för att företaget hade avtal om leveranser med de länder där vaccinet produceras. Med en egen produktion hade vi inte fått ett vaccin snabbare, säger hon.

Glaxo Smith Kline har avtal med tolv europeiska länder.

Företaget har ofta mött oron för att garantin inte ska hålla i en katastrofsituation.

– Naturligtvis finns det inga absoluta garantier. Varje land har i sin lagstiftning möjligheten att stänga gränserna om man anser att riket är hotat. Och det kan vara pandemi, terrorhot eller vad som helst. Det är en av anledningarna till att vi har produktionen delad på två fabriker. Vi gör vissa delar i Tyskland och vissa delar i Belgien och utan att man kombinerar dem så fungerar inte vaccinet, säger Hillar Kangro på Glaxo Smith Kline.
Han tror ändå att risken är rent teoretisk.

– Länderna är ju också beroende av mediciner och livsviktigt material från andra länder. Och det skulle vara väldigt svårt för något land efteråt att ställa sig upp och försvara sitt agerande inom EU.

Den nybildade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har ansvar för svensk krisberedskap. Enhetschefen Anna Nyman har de senaste månaderna ägnat mycket tid åt pandemin. Hon ser tankarna på en svensk vaccinfabrik som ett utslag av den gamla kalla kriget-tanken som fick myndigheterna att bygga stora beredskapslager med ficklampor, gummistövlar och torrmat samt ha en egen batterifabrik. De lagren är nu sålda och utrymda.

– I dag vill man bygga så flexib­la system som möjligt eftersom man inte vet vilket som är nästa hot. Det kanske inte är en pandemi över huvud taget utan andra hot eller händelser som vi skulle behöva satsa på.