Överallt i naturen där det finns bakterier finns också deras naturliga fiende. Det är små, små virus specialiserade enbart på att angripa bakterier. De kallas bakteriofager och kan rå på även den mest antibiotikaresistenta bakterie.
Fagerna upptäcktes redan för 100 år sedan. I väst försvann de ganska snabbt från medicinhyllorna. Men på andra sidan järnridån är fager sedan länge en etablerad del av vården.
Med centrum i Georgien har läkare i öst fortsatt att använda fager för att bota infektionssjukdomar hos människor. När barn får diarré eller när brännskadade har infekterade sår är det inte främst penicillin läkarna använder - det är preparat baserade på bakteriofager.
I takt med att problemen med antibiotikaresistenta bakterier växer i väst vänds allt fler blickar mot användningen av fager i öst.
- För mig står det helt klart att fagterapi är ett verkligt alternativ till de metoder som används i dag för att behandla brännskador, diabetessår och andra svårläkta sårinfektioner. I USA leder till exempel svåra fall av diabetessår ofta till amputation. Det förekommer nästan inte alls i Georgien där de använder fager, säger professor Elizabeth Kutter, som forskar om fager vid Evergreen state college i USA.
En förklaring till att fager är så effektiva vid den typen av behandlingar hittar hon i deras biologi. Varje fagtyp är specialiserad på en viss bakterie. Den ser ut som en liten månlandare när den fäster på bakteriens yta. Genom att skjuta in sin egen arvsmassa i bakteriens mitt tvingar den sin värd att börja tillverka nya fager. När dessa blivit tillräckligt många spricker bakterien - och en hel svärm nya fager släpps ut.
Det gör behandlingar som bygger på fager självreglerande - så länge det finns bakterier fortsätter bakteriofagerna att föröka sig. Många bakterier ger många fager, och tvärtom. De är dessutom väldigt värdspecifika. Medan antibiotikan slår blint omkring sig mot alla bakterier, går fager bara på just sin bakterie.
Det första fyndet av virus som angriper bakterier gjordes redan i slutet på artonhundratalet. En engelsk kemist upptäckte att vatten direkt från de indiska floderna Ganges och Yamuna kunde döda kolerabakterier. Tjugo år senare visade andra forskare att det måste finnas mikroorganismer i naturen som kunde angripa bakterier.
En av dem var kanadensaren Félix d'Herelle verksam vid Pasteur-institutet i Paris. När han odlade prover tagna från avföring från dysenteripatienter uppstod efter ett tag små hål i den annars så täta film av bakterier som täckte skålarna. Hans slutsats var att bajset förutom bakterier också innehöll mikroorganismer som kunde bekämpa dem. Redan 1919 gjorde han ett första preparat med fager som han gav till en pojke med svår dysenteri. Pojken blev frisk efter bara några dagar!
Under 20-talet fick d'Herelle kontakt med den georgiske biologen George Eliava och tillsammans med stöd långt upp i Stalins maktsfär startade de ett institut för bakteriofagforskning i den georgiska huvudstaden Tbilisi.
Fager började användas mot både dysenteri, kolera och urinvägsinfektion - med varierande resultat. Men med Alexander Flemings upptäckt av penicillinet försvann fagterapierna helt från sjukvården i väst på 40-talet.
Tbilisi-institutets grundare George Eliava föll offer för Stalins utrensningar, men hans forskningsinstitut finns fortfarande kvar. Under vissa perioder har det producerat fagpreparat till hela forna Sovjetunionen.
Det heter i dag Eliava-institutet och börjar så smått återhämta sig efter alla kriser landet genomlevt, enligt Elizabeth Kutter. Hon har haft ett nära samarbete med forskarna i Tbilisi sedan 90-talet.
Elizabeth Kutter tog själv dit en av de första patienterna från väst. Mannens läkare i Kanada ville amputera hans ena fot på grund av en djup sårinfektion som inte ville läka. Där den starkaste antibiotikan i väst gick bet, lyckades de georgiska läkarna med sina fager. Men för att slå igenom i väst räcker det inte med solskenshistorier.
- Det spelar egentligen ingen roll hur många lyckade exempel man kan visa. Det är fortfarande bara fallbeskrivningar. Det behövs vetenskapliga studier för att det ska etableras i väst. Problemet är att det saknas pengar till det, säger Elizabeth Kutter.
Trots att det pågår flera forskningsprojekt framför allt i USA, gör de höga kraven myndigheter ställer på läkemedel i väst det dyrt för nya preparat att ta sig in på marknaden. I USA har flera lovande försök fått avslutas i förtid, eftersom pengar till studierna saknats.
Nyligen kom dock ett efterlängtat genombrott när det amerikanska läkemedelsverket FDA för första gången godkände ett fagpreparat för användning i livsmedel.
En cocktail innehållande sex olika fagvirus ska förhindra att listeriabakterier börjar växa på förpackat kallskuret kött. Ytterligare preparat för att bekämpa ehec-bakterien hos nötkreatur och salmonella hos kycklingar är också på gång i USA. Det är dock stor skillnad mellan kraven på livsmedelstillsatser och på läkemedel.
Ändå är det ett intressant steg, menar professor Elisabeth Haggård som forskar om fager vid Stockholms universitet.
- Jag tror fager kommer att användas inom sjukvården även i väst. Men som med allt biologiskt måste man vara försiktig. Det krävs mer forskning innan det kan bli aktuellt, säger hon.
Dessutom krävs pengar. Enligt biträdande professor Karin Carlson vid Uppsala universitet är det i dag nästan är omöjligt att få medel för studier på fager för behandling av infektionssjukdomar.
- Jag kan förstå skepsisen hos dem som inte kan fagbiologin. Samtidigt borde inte det hindra att pengar satsas på en studie, som kan visa om farhågorna verkligen är reella. Det är något irrationellt med tanke på det resistensproblem vi står inför, säger Karin Carlson.
Därför dröjer det nog ytterligare innan fagerbehandlingarna når sjuka i väst. Däremot innebar EU:s utvidgning i öst en intressant utveckling för fager. Nyligen fick det polska institutet för immunologisk och experimentell terapi i Wroclaw ett tillstånd baserat på EU-regler att på försök behandla patienter med fager. Samtidigt är fler kliniker utanför USA och Europa på gång.
- Det här kommer även om det inte går så fort som jag skulle önska. Det blir ett komplement till andra behandlingar. Det är den övertygelsen som driver mig att fortsätta, säger Elizabeth Kutter.