Vetenskap

Stärkelse gjorde vargen till hund

Vargens och hundens arvsmassa visar stora skillnader i hur maten bryts ned.
Vargens och hundens arvsmassa visar stora skillnader i hur maten bryts ned. Foto: Alamy
Hundar är allätare som kan bryta ned stärkelse. Vargar däremot lever bara på kött. Svenska forskare har spårat den största skillnaden mellan hundars och vargars dna.

Hunden är människans äldsta husdjur och har levt i vårt följe i minst tolv tusen år. Forskare har länge tvistat om hur detta samarbete började. Var det människor som hittade särskilt gulliga vargungar och tämjde dem för att använda till vakthundar, dragdjur, jakthundar och mat? Eller var det snarare hunden som valde oss?

Nya rön pekar åt det senare alternativet. I dagens nummer av tidskriften Nature redovisar Kerstin Lindblad-Toh och hennes medarbetare den hittills grundligaste jämförelsen av hundars och vargars dna.

– Det kan vara så att de första hundarna var vilda vargar som valde att komma och äta hos oss. När vi människor blev jordbrukare började vi lämna efter oss stora skräphögar där hundarna kunde få sig ett skrovmål. Den förklaringen stämmer bra i tiden också, säger Kerstin Lindblad-Toh.

Hon och hennes medarbetare har använt ny genteknik för att jämföra den fullständiga arvsmassan från sextio hundar av olika raser och från tolv vargar från olika delar av världen. Ett trettiotal delar av dna-sekvensen visade sig skilja markant. Ungefär hälften av dem innehåller gener som främst är aktiva i hjärnan.

– Det är ju inte så konstigt. Hundar måste ju vara mindre rädda och aggressiva och kunna läsa av människor bättre.

Mera oväntat var mycket tydliga skillnader i gener som bryter ner matens stärkelse.

När människor och andra allätare bryter ner stärkelse sker det i tre olika steg. Det visar sig att hundar, men inte vargar, har väl fungerande gener för alla tre stegen.

– Det finns ju en debatt bland hundägare om hur hundfoder ska vara sammansatt. En del menar att hundar bara ska äta kött eftersom de är släkt med vargen. Men så behöver det alltså inte vara. De är allätare precis som vi människor, säger Kerstin Lindblad-Toh.

För ett par år sedan visade amerikanska forskare att jägar-samlarfolk och boskapsskötande folkgrupper med en diet fattig på stärkelse har färre exemplar av en gen som bryter ned stärkelse. Bondefolk och jägar-samlarfolk som har mycket stärkelse i kosten har många fler exemplar av denna gen.

Kerstin Lindblad-Toh vill nu gå vidare och se hur de olika generna för att bryta ned stärkelse varierar hos sjuka människor, till exempel med diabetes.

– Vår historiska utveckling är också intressant. Jag tror absolut att de här generna förändrades när vi gick från att vara jägare till att vara jordbrukare.