Ett stilla regn av mindre meteorer kommer att svepa mot den mörka skyn som laserstrålar ur tomma intet, natten mellan den 12 och 13 augusti blir det som bäst.

Robert Cumming på tidningen Populär Astronomi tipsar om att stjärnfallen blir som tätast precis efter OS-avslutningen i London. Så när strålkastarna släckts och det mera jordiska fyrverkeriet tagit slut i rutan då är det bara att stänga av teven och vandra ut i den förhoppningsvis ännu ljumma kvällen och rikta blicken mot skyn.

Men stjärnfallsregnet startar redan i kväll för att växa till sitt maximum i helgen då det kan komma att synas ett stjärnfall i minuten.

Perseiderna, som meteorskuren kallas, är givetvis inget regn av stjärnor, även om man säkert trodde det en gång i tiden. I stället rör det sig om små gruskorn som strötts ut i en bana runt solen av kometen Swift-Tuttle och som vår jord passerar igenom kring den 12 augusti varje år. När gruset kolliderar med jordatmosfären hettas luften omkring det upp och börjar lysa.

Man skulle kunna likna kometen med en sandbil som i sin bana runt solen lyft upp flaket och låtit gruset falla i en stilla ström. I själva verket är det solens strålning som sliter loss delar av kometen och låter dessa småbitar blir kvar i dess bana. Nu brakar jorden rakt in i den sandade banan och det är då som himlen lyses upp av de uppbrinnande gruskornen.

Årets skur kan bli sevärd eftersom den tunna månen går upp i nordost först klockan 01 och alltså inte stör med sitt ljus. Beger man sig ut på landet så finns det stora chanser också för normalt stadsbländade ögon att få uppleva några vackra timmar.

Meteorerna ser ut att komma från en punkt mellan stjärnbilderna Perseus (därav namnet Perseiderna) och Cassiopeia som båda befinner sig i nordost och halvvägs upp mot zenit. Är man inte bekant med stjärnbilderna så är det bara att rikta näsan mot nordost och höja hakan något.

När man väl har riktat in näsa och ögon så gäller det att börja spana runt detta område. Det gäller att svepa med blicken eftersom de lysande meteorstrimmorna far fram åt alla håll men till synes med sin utgångspunkt i stjärnbilden Perseus. 

Trots att de små gruskornen far åt både höger och vänster, uppåt och nedåt, så rör det sig i sälva verket i parallella banor. Men på samma sätt som snöflingor på samma sätt verkar rusa runt en bil när man kör genom en snöstorm så är det bara en synvilla.

Som extra krydda kommer den internationella rymdstationen "ISS" att korsa himlen lågt över horisonten i söder klockan 22.52. Den allt starkare lysande punkten kommer från höger, om man står med näsan mot söder, och passerar sedan under ett par minuter mot vänster. Den är lätt att se eftersom dess solpaneler kastar tillbaka solljuset mot jorden och våra ögon. Den lyser riktigt starkt och är lätt att spana in.

Jupiter och Venus dyker också upp efter midnatt, först Jupiter och sedan Venus ett par timmar senare. Men så dags har stjärnfallen mattats av betydligt. Bäst är att satsa sin stund i naturen mellan 23 och en bit efter midnatt.