Tidskriften Nature rapporterade om fynden i torsdags – både i en strikt vetenskaplig rapport och i ett fängslande reportage.
Det började den 6 oktober förra året. En astronom i Arizona gjorde sitt vanliga pass på observatoriet. Han ingår i ett projekt som letar efter asteroider som kan tänkas krocka med jorden och orsaka skada. När datorn gav utslag rapporterade han genast till högkvarteret: Minor Planet Center i Boston.
Men det vanligtvis så välfungerande nätverket av observatorier runtom i världen förlorade asteroiden ur sikte. Den hade kommit ur sin bana. Den var på väg mot jorden!
Chefen för Minor Planet Center tog till sin särskilda heta linje på mobiltelefonen. Han ringde till chefen för Nasas program för Near Earth Objects.
En dubbelkoll på datorn, och larmet gick via e-post och mobiltelefoner: IMPACT TONIGHT!
Astronomerna var inte direkt rädda för att asteroiden skulle skada någon på jorden. Deras observationer visade att asteroiden visserligen var flera meter i diameter, men att den sannolikt skulle explodera i småbitar så fort den kom in i jordens atmosfär. Det skulle troligen inträffa över öknen i Sudan, där nästan inga människor bor.
Men de var ändå mycket angelägna om att följa det som skulle hända.
Över 20 teleskop runt om på jorden höll ögonen på asteroiden så länge det gick. Och en holländsk flygmeteorolog kom på idén att tipsa ett flygplan på väg mellan -Johannesburg och Amsterdam.
Flygbesättningen fotograferade det kraftiga ljussken som uppstod när asteroiden exploderade.
Det gjorde även flera människor i norra Sudan med hjälp av sina mobiltelefoner.
Enbart så här långt kunde de inblandade ha känt sig nöjda. De hade upptäckt asteroiden i god tid och beräknat med bara några sekunders och kilometers marginal var och när den skulle landa.
Men Peter Jenniskens på institutet Seti ville ha ut mer än så. (Seti är ett privat institut som letar efter liv i rymden.)
Han kontaktade sin sudanesiske kollega Muawia Hamid Shaddad. De två organiserade en expedition, där fotfolket utgjordes av 45 studenter och anställda vid Khartoums universitet.
De begav sig till norra Sudan, nära gränsen till Egypten, och frågade sig fram med hjälp av ögonvittnen. Sedan började de gå med 20 meters lucka från en liten järnvägsstation mitt ute i öknen. Med två följebilar och ett tv-team från Al Jazeera i hasorna började de finkamma öknen.
Och efter nästan en full dags arbete blev det napp: där låg en liten glimmande meteorit i sanden. Påföljande dagar hittade de ytterligare ett 40-tal. Två senare, ännu större expeditioner har upptäckt ytterligare ett par hundra bitar.
Kemister har analyserat innehållet i en av meteoriterna. Forskarna är entusiastiska, för de lär sig nu massor om asteroider och om hur planeter ursprungligen bildades.
Och vi i allmänheten kan känna oss lite tryggare.
Beredskapen är ganska god när en större och hårdare asteroid dyker upp nästa gång.