Det säger Anders Moberg, docent i meteorologi vid Stockholms universitet, som på DN:s anmodan har ägnat ett par dagar åt att gå igenom de mest kontroversiella mejlen. Anders Moberg är – precis som de brittiska och amerikanska forskare som nu har hamnat i hetluften – expert på klimatets historiska utveckling.
I ett av de mest debatterade mejlen skriver Phil Jones, chef för klimatforskningsenheten East Anglia-universitetet, följande: ”Jag utförde just Mikes Naturetrick med att lägga till de riktiga temperaturerna till varje serie för de sista tjugo åren (från 1981 och framåt) och från 1961 från Keiths för dölja minskningen.”
– Ordet ”trick” använder han bara som jargong. Det finns inget fusk, inget oärligt här, säger Anders Moberg.
När forskare återskapar temperaturkurvor hundratals år tillbaka i tiden tittar de på trädringar, iskärnor, sediment från havsbotten, koraller, stalaktiter från grottor och andra indirekta metoder. Det kallas för proxydata.
Men för de senaste 150 åren finns direkta mätningar från termometrar och andra instrument. De ger förstås mycket bättre och säkrare värden. Proxydata har sina problem. Ett känt problem är att vissa trädringar pekar mot en temperaturminskning efter år 1965 som inte har inträffat i verkligheten. Det har diskuterats mycket i vetenskaplig litteratur, och ingen förstår riktigt varför.
– Det Phil Jones har gjort är att han har klistrat på instrumentella data på slutet, för att få en åskådlig och tydlig bild, säger Anders Moberg.
Ett mejl handlar om att Phil Jones och den amerikanske klimatforskaren Michael Mann vill bojkotta en tidskrift som heter Climate Research eftersom den har publicerat en artikel som de anser är usel. Den var skriven av forskarna Willie Soon och Sallie Baliunas.
Att artikeln är undermålig håller Anders Moberg helt med om.
– Den artikeln är så dålig att den inte borde ha publicerats någonstans.
Men han tycker att mejlskrivarna överdriver sitt försvar och ser spöken på ljusa dagen. De skriver att tidningen har ”kidnappats” och att skeptiker har genomfört ”en kupp”.
– Jones, Mann och flera av deras kolleger är upprörda över vad de uppfattar som spridande av desinformation. Den här artikeln spreds i medierna och lästes upp i amerikanska senaten.
I de kanske mest graverande i alla de stulna mejlen diskuterar Phil Jones några artiklar som han starkt ogillar. Dels den ovan nämnda av Soon och Baliunas, dels av två artikelförfattare som heter Stephen McIntyre och Ross McKitrick.
”Jag kan inte se någon av dessa uppsatser i nästa IPCC-rapport. Kevin och jag ska hålla dem ute på något sätt ...”
FN:s klimatpanel IPCC gör med jämna mellanrum stora sammanställningar över det vetenskapliga kunskapsläget i klimatfrågan. Politiker och beslutsfattare använder IPCC:s rapporter som underlag för sina beslut. Det stora klimatmötet som just nu pågår i Köpenhamn utgår från IPCC:s fjärde rapport, som kom år 2007, och det är den Phil Jones syftar på i mejlen.
Kevin Trenberth och Phil Jones är huvudförfattare till ett kapitel i senaste IPCC-rapporten, det som handlar om observerade temperaturförändringar. Det vore mycket olyckligt om de två har bildat en pakt för att hålla ute forskare med avvikande uppfattning från IPCC.
Men de åsyftade artiklarna sorterar inte under det kapitel som Trenberth och Jones ansvarar för. Det sorterar under ett annat kapitel som handlar om proxydata. Där finns Trenberth och Jones över huvud taget inte med bland författarna. Men artiklarna finns med! Det finns fem artiklar av McIntyre.
Soon och Baliunas artikel från Climate Research finns också med i IPCC:s sammanställning.
Anders Moberg kan förstå att Phil Jones och Michael Mann är irriterade på Stephen McIntyre.
– Han är egentligen inte klimatforskare utan driver den skeptiska bloggen Climate Audit. Mycket av bloggen går ut på att hitta fel i Manns forskning.
Men Anders Moberg betonar att McIntyre också har sina poänger.
– Han menar att klimatforskningen, som påverkar så många och stora politiska beslut, inte har varit tillräckligt öppen. Han har drivit på för att programkoder och underliggande data ska vara offentliga.
En del väderobservationer som ligger till grund för temperaturkurvor över de senaste 150 åren är fortfarande inte offentliga.
– Det beror på att rådata tillhör institutioner i många länder. Forskarna kan inte bara lägga ut andras rådata på nätet.
Men Storbritanniens motsvarighet till SMHI, Metoffice, och East Anglia-universitetet har nu skrivit till alla sina uppgiftslämnare och bett om tillstånd att offentliggöra allting. Man ska komma ihåg, påpekar Anders Moberg, att det finns tre oberoende institutioner som sammanställer globala temperaturdata för de senaste 150 åren. Förutom britterna finns två amerikanska forskargrupper.
– De bearbetar data på lite olika sätt med olika filosofier, och kommer till samma resultat.
Anders Moberg har själv varit anställd vid Phil Jones institut för sju åtta år sedan. Men sedan dess har han publicerat historiska kurvor över klimatet som skiljer sig något från Jones och Manns.
De senaste versionerna av både Anders Mobergs och Michael Manns temperaturkurvor syns längst ner på sidan. De skiljer sig i detaljer, men ger annars en ganska samstämmig bild, till exempel av medeltidens värmeperiod.
– När den här affären har granskats av oberoende bedömare kommer de att komma fram till att inget fusk har förekommit. Klimatfrågan vilar på solid grund och ett stort antal forskare.
Men förhoppningsvis kan de stulna mejlen leda till en större öppenhet inom klimatforskningen i framtiden, hoppas Anders Moberg.
– Och alla lär sig att vem som helst kan läsa ens epost.