Under sex dagars AAAS-möte, från åtta på mornarna till åtta på kvällarna, har vi blivit helt bombarderade med högklassig vetenskap.
Med andra ord: det är inte så lätt att välja ut vad som gjorde allra starkast intryck. Men låt mig välja en positiv och en negativ bild:
Den positiva bilden står Nicholas Negroponte för, dataentrepenören från Massachessetts institute of Technology som startat projektet "One lap-top per child". Vi skrev om den lilla gröna datorn här på vetenskapssidan tidigt i höstas. Då handlade det om Peru, där barn i en avlägsen bergsby hade fått agera testpiloter.
Nu har datorn distribuerats till ytterligare tusentals barn i flera länder. Negroponte visade bilder på barn i Kambodja, barn i Libyen och barn i Peru. Det var barn som läste på datorn, som skrev på datorn, som fotograferade växter med datorn. Allra sötast var barnen från Mongoliet. De satt på varsin häst, som de brukar rida till skolan med, och viftade med sina nya datorer.
Naturligtvis går det att rikta kritik mot projektet. Barnen och deras samhällen kanske har andra mera skriande behov som borde prioriteras. Och det räcker inte med apparater, man måste fylla dem med vettigt innehåll också. Lärarna behöver utbildning så att de vet vad de ska göra med datorerna.
Men ändå, bilderna på barnen ingav en sådan känsla av hopp. Nu har de en lap-top att arbeta med, precis som jag har, trots att de bor i ett samhälle utan elektricitet och har föräldrar som är analfabeter.
De mest nedslående bilderna stod marinbiologerna för. Det hölls seminarium om utfiskning av tonfiskar och hajar och alla möjliga arter. Priset för bästa vetenskapsjournalistik, klassen stora tidningar, gick till Los Angeles Times som hade producerat en fantastisk artikelserie om problem i havet, och då främst övergödning och giftalger.
Men det som grep mig mest var seminariet om hur haven blir surare. DN:s vetenskapsredaktion har skrivit om denna fråga också, flera gånger, bland annat i samband med vår stora klimatserie i höstas.
Jag har haft fullt klart för mig att ökade halter av koldioxid i luften gör att halterna ökar även i haven. Det gör att vattnet bildar kolsyra och att organismer med kalkhaltiga skal fräts sönder.
Men att det är så illa…
Judith Kildow från Monterey Bay Aquarium pratade om havens försurning som "det verkliga problemet", och då jämförde hon med en varmare värld och en höjd havsyta.
Peter Brewer från samma forskningsinstitut påpekade att pH-värdet till år 2100 kan sänkas med 0,4 enheter. Då blir haven surare än de har varit på 25 miljoner år. Det kan få stora konsekvenser för hela ekosystemet och cirkulationen av vatten.
Det här är ny forskning; först för fyra år sedan började den ta fart, men nu kommer massor av rapporter som pekar åt samma håll.
Det senaste året har många människor fått upp ögonen för vad som håller på att hända med atmosfären. Nu är det dags för uppmärksamheten att riktas mot världens hav.