Olika metoder för att mäta halten av D-vitamin i blodet ger väldigt olika resultat. Den vanligaste mätmetoden tycks vara mest osäker, visar en ny studie.
– Enligt min mening finns goda skäl för många laboratorier att ompröva vilken metod de ska använda för D-vitaminanalyser, säger professor Karl Michaëlsson vid Akademiska sjukhuset och Uppsala kliniska forskningscentrum (UCR) till Upsala Nya Tidning.
Forskarna i Uppsala har undersökt blodprover från 204 tvillingar med tre olika mätmetoder. Samma blodprov visade sig då ge helt olika resultat.
Enligt den för rutindiagnostik mest använda CLIA-metoden skulle 43 procent av tvillingarna lida av D-vitaminbrist. Men med den så kallade HPLC-metoden hade bara 8 procent av dem D-vitaminbrist.
– Inte ens läkare och forskare med intresse för frågor kring D-vitamin inser nog hur svårt det är att få tillförlitliga och jämförbara resultat när man mäter D-vitaminhalten i blodet, säger professor Karl Michaëlsson.
Vitamin D hjälper bland annat till att upprätthålla en balans mellan kalcium och fosfat i blodet och främjar bildandet av ben. Under senare år har D-vitaminbrist också kopplats till flera cancerformer, hjärtkärlsjuklighet och diabetes.