Saul Perlmutter är en av tre forskare som tilldelas årets Nobelpris i fysik för upptäckten att universums expansion sker accelererande och inte tvärtom.
Den svenske astrofysikern Ariel Goobar, verksam vid Stockholms universitet och partikelfysiklaboratoriet Cern utanför Genève, kunde ha varit med och delat på priset, eftersom han själv samarbetat med Saul Perlmutter och bidragit till upptäckten.
Men livet är inte rättvist och det fick Ariel Goobar känna av på tisdagen. Själv verkar han dock ta det med ro.
– Det känns spännande att ha varit med om det här. Det är ju så att modern forskning ofta bedrivs i större forskarlag och självfallet måste Nobelkommittén ringa in huvudpersonerna. Jag tycker att de har gjort rätt val. Det känns helt okej, säger han till DN.se.
Men lite snopet måste det väl ändå kännas?
– Jag tycker inte att det är jobbigt, det känns bara lite udda. Man är inte van att vara du och kompis med en Nobelpristagare, så det är lite speciellt.
Är det här något du tänker lägga till på ditt cv?
– Nja, mitt cv ser bra ut som det gör, jag tror inte att jag behöver ändra på det.
Ariel Goobar tänker fortsätta med sin forskning om universums utveckling. Just nu är han sysselsatt med att försöka förstå vad så kallade mörk energi egentligen är.
– Den som lyckas knäcka exakt vad det är som driver universums expansion, det är något jag lovar kommer att belönas med ett Nobelpris. Och jag skulle inte ha något emot om det blir jag, säger han.
En annan svensk astronom, Jesper Sollerman, deltog i den konkurrerande forskargruppen vars ledare Adam Riess alltså ska få ta emot Nobelpriset i fysik den 10 december. Sollerman arbetade med Riess i cirka sex år från 1997, året före den stora upptäckten.
– Jag var alltså inte medförfattare till just den artikeln, men jag hade gjort mina första supernovaobservationer för dem. Jag minns hur omtumlande och förvånande upptäckten var. Och att många var ganska skeptiska.
Hur kändes det?
– Det är alltid roligt när det är omtumlande och skepticismen är också okej att leva med, säger Jesper Sollerman.
Han säger att han tycker det var ett modigt beslut av Nobelkommittén att välja ut dessa upptäckter. Den accelererande expansionen av universum drivs på av så kallad mörk energi och det vet ingen vad det är, bara att världsalltet består av det till tre fjärdedelar.
– Oftast brukar de ha ganska mycket på fötterna när de utser pristagarna. De här grupperna har ju upptäckt något som vi faktiskt inte vet vad det är och det är ju spännande. Det finns en massa teorier om vad mörk energi är, men ingen riktigt bra.
Det låter underligt att inte veta vad något så stort är?
– Det kan jag säga att det gör det även för oss som är mitt i det. Inte heller var det något vi förväntade oss hitta. Å ena sidan kan man tycka att det är helt fantastiskt att vi upptäckt en sådan komponent, men lika gärna att det är pinsamt att vi inte förstått det tidigare, säger Jesper Sollerman.
– På morgonen hade jag det i bakhuvudet att Nobelpriset skulle skulla ges till det här, men det har jag tänkt förr också. Lite förvånad, men naturligtvis väldigt glad. Det är jättekul!