– Berzelius är faktiskt ett av tyngsta namnen inom kemin genom sina upptäckter av nya grundämnen och sin metod för att skriva kemiska formler som vi fortfarande använder, säger Lars Ivar Elding som är professor emeritus i oorganisk kemi vid Lunds universitet.
Nästan en fjärdedel av alla grundämnen i periodiska systemet har upptäckts av svenskar. En stor del av dem upptäcktes under den svenska kemins glansperiod i början av 1800-talet av Jöns Jacob Berzelius själv eller någon av hans elever.
– Han upptäckte själv cerium, selen, kisel och torium och han framställde för första gången zirkonium, säger Jan Trofast. Han är kemist, upphovsman till Astrazenecas storsäljare Symbicort och framstående Berzeliuskännare.
På Berzelius tid fick grundämnen inte namn efter personer, utan efter företeelser inom astronomin, geologin eller antika och nordiska gudasagor.
Numera upptäcks inte längre nya grundämnen i naturen. De tillverkas i laboratorier av kärnfysiker som krockar atomkärnor mot varandra. Ett sådant laboratorium ligger i Darmstadt i Tyskland, ett annat i Dubna i Ryssland. Det senare samarbetar med Lawrence Livermore laboratoriet i USA.
När fysiker på något av dessa laboratorier anser sig ha skapat ett nytt grundämne vidtar en lång process innan det blir godkänt och får ett officiellt namn. De organ som ska godkänna ämnet är internationella kemistunionen IUPAC och dess motsvarighet för fysiker, IUPAP.
I förra veckan kom de allra sista formella besluten från IUPAP för grundämnena 110, 111 och 112. De har fått namnen darmstadtium, röntgenium och copernicium.
Darmstadtium har förstås uppkallats efter den stad där det upptäcktes, röntgenium efter röntgenstrålningens upptäckare, den tyske fysikern Wilhelm Röntgen och copernicium efter den polske astronomen Nicolaus Copernicus.
De forskare som först har tillverkat ett grundämne får också privilegiet att föreslå ett namn. Och det har blivit en viss slagsida åt fysikens håll, menar Lars Ivar Elding och Jan Trofast.
– Fysikerna hämtar sina namnförslag från sin begreppsvärld av berömda fysiker. Det innebär att de berömda kemisterna inte riktigt kommit fram i sammanhanget så som man skulle vilja, säger Lars Ivar Elding.
Nu försöker han och andra svenska kemister att försiktigt lobba för Berzelius namn. Det kan vara lite känsligt; namngivning av grundämnen har tidigare gett upphov till en mängd dispyter, särskilt på den tiden USA och Ryssland konkurrerade mer.
– Vi hade en strid om grundämne 106 för 15 år sedan när jag satt i IUPAC. Det skulle få sitt namn efter Glenn Seaborg, trots att han fortfarande levde och var i full vigör. Det fanns ju många som tryckte att vi inte ska uppkalla grundämnen efter nu levande personer, berättar Lars Ivar Elding.
Men Glenn Seaborg fick sitt grundämne – seaborgium – och dog två år senare.
Om berzelium blir verklighet, blir det faktiskt inte första gången som en svensk äras med ett eget grundämne. För tjugo år sedan fick grundämne nummer 109, som tillverkades i Darmstadt, namnet meitnerium. Det uppkallades efter Lise Meitner, som flydde till Sverige under andra världskriget. Hon bodde i Sverige över tio år, blev svensk medborgare och arbetade bland annat på KTH och försvarets forskningsanstalt.
– Det hade varit trevligt om Berzelius också kom med. Periodiska systemet är betydelsefullt. Det sitter i alla skolsalar, det talar om materians beståndsdelar, det är den viktigaste tabell vi har, säger Lars Ivar Elding.