Så långt borta har mänskligheten aldrig tidigare klarat att landa en rymdfarkost. Det är också en resa fyra miljarder år tillbaka i tiden, eftersom miljön på Titan är mycket lik den som rådde på jorden när det första livet utvecklades här.
Det finns kväve, metan, stora kolmolekyler och värmande vulkaner. De mest optimistiska hoppas till och med på små "titaner", det vill säga någon form av enkelt liv.
Flera hundra forskare och lika många journalister hade samlats på
Europeiska rymdstyrelsens anläggning i Darmstadt för att övervaka Huygens landning på Saturnusmånen Titan - det mest omfattande och vanskliga rymdprojekt som Europa någonsin har genomfört.
- Vi har en vetenskaplig succé. Det är en fantastisk framgång för Europa
och för europeisk rymdindustri att få en så komplicerad maskin att fungera så vackert, sade ESA:s generaldirektör Jean-Jacques Dordain.
Fram till de första signalerna hördes var forskarna mycket nervösa. Men sedan blev stämningen desto mera glad och avslappnad.
Många av de medverkande har jobbat halva sitt yrkesliv med Huygens. Den sympatiske franske projektledaren Jean-Pierre Lebreton, till exempel, har ägnat 21 år åt att förbereda denna landning. Ett misslyckande hade varit ett hårt slag, även om alla är medvetna hela tiden varit medvetna om att de ägnar sig åt ett högriskprojekt.
Den första lilla signalen var inte starkare än den som sänds i väg till en mobiltelefon, men den här måste fara desto längre: 1,2 miljarder kilometer. Den fångades upp av ett nätverk av världens starkaste radioteleskop, inklusive ett i West Virginia, som är 110 meter i diameter.
De svaga signalerna direkt från Huygens kunde urskiljas flera timmar. Lite senare kom mer fullständiga data, som skickas från Huygens via moderskeppet Cassini.
Dessa data kommer rymdforskare nu att ägna årtionden åt att analysera. Redan nu kan de säga att alla sex instrument har fungerat tillfredsställande under den två och en halv timme långa nerfärden. De har bland samlat in data om atmosfärens kemiska sammansättning och tagit fotografier på olika höjd och i olika våglängder.
De drygt två timmarna nere på ytan är en ren bonus - de var inte något primärt mål för projektet. Men de betyder att Huygens har landat förhållandevis mjukt på fast mark, och inte drunknat i någon metansjö.
Saturnusfärden Cassini/Huygens är ett samarbetsprojekt mellan USA, ESA och Italien. Medan USA är huvudansvarigt för kretsaren och moderskeppet Cassini, är Europa är huvudansvarigt för månlandaren Titan.
Europas förra försök att landa på en planet gick inte så bra. Vid jul för ett år sedan skickades den snabbyggda, minibilen Beagle 2 ner på Mars yta. Sedan dess har ingen hört ett knäpp ifrån den, medan amerikanarna har öst fram data från sina två lyckade landare Spirit and Opportunity.
Att landa på Saturnus är ett större äventyr än att landa på Mars. Saturnus ligger mycket längre bort.
Det var dock mycket nära att hela expeditionen hade blivit ett totalfiasko.
När Huygens och Cassini redan hade skickats upp, började ett par projektledare oroa sig för att inte kommunikationen mellan Cassini och Huygens var ordentligt testad. De kontaktade den svenske ingenjören Boris Smeds, som arbetar på ESA:s anläggning i Darmstadt. Han föreslog ett test. Cheferna på både Nasa och ESA tyckte hans utvidgade test verkade onödigt, men Boris Smeds insisterade.
När han väl lyckades få genomföra sina test blev resultatet en chock: det fanns allvarliga fel i mjukvaran, som skulle göra signalerna till jorden till ett enda meningslöst brus. Eftersom Cassini och Huygens rörde sig i olika hastigheter skulle den så kallade Dopplereffekten pressa ihop radiovågorna så att Cassini inte skulle kunna ta emot dem.
Rymdingenjörerna blev tvungna att räkna om Cassinis och Huygens banor ner på sekundnivå - ett arbete som tog månader. Till slut kom de till en lösning. Där Cassini måste svänga ett extra varv runt Saturnus och släppa Huygens långt tidigare än vad som först var planerat. Torsdagens resultat visar att radiovågorna nu har varit precis lagom långa för Cassinis mottagare.
Just nu är det nymåne, och över Darmstadt har vädret varit klart. Det innebär att torsdagens stjärnhimmel var alldeles ovanligt fin på torsdagskvällen. I öster, alldeles under Castor och Pollux i Tvillingarnas stjärnbild, kunde vi se Saturnus lysa klart. Och ända dit bort har människan och hennes teknik nu nått.