Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Vetenskap

Träna kondition är inte nyttigt för alla

Människor svarar mycket olika på konditionsträning. För några kan det rentav vara skadligt för hälsan. Nu utvecklar forskare test som ska kunna visa i förväg om träning hjälper.

Idrottsledare har vetat länge. En del människor kan kraftigt förbättra sin kondition om de tränar. Andra får mer blygsamma resultat – eller inga resultat alls.

Tvillingstudier och andra undersökningar visar att det faktiskt finns medfödda orsaker till att männi­skor svarar så olika på träning.

– Vissa är födda med högre syreupptagningsförmåga än andra, delvis av genetiska skäl. Men dessutom varierar förmågan att förbättra konditionen och det har också samband med generna, säger James Timmons.

Han är professor i systembiologi vid Loughborough-universitetet och även förste författare till en banbrytande studie som kom för två år sedan. Där visar forskare i USA, Kanada, Storbritannien, Danmark, Holland och Sverige att de kan förutsäga vem som svarar bra på konditionsträning och vem som inte gör det. De använder ett så kal­lat genchip, som visar aktiviteten hos ett trettiotal olika gener.

– Det är viktigt att förstå att det inte handlar om en enstaka gen utan att sambanden är mycket mer komplexa, säger James Timmons.

Resultaten pekade åt samma håll, oavsett om försökspersonerna var helt otränade eller hyfsat vältränade från början, om de tränade hårt eller måttligt, om de var i tjugofemårsåldern eller i femtioårsåldern, om de var tjocka eller smala. När de tränade på motionscykel tre gånger i veckan under ett par månader, strängt övervakade av forskarna, fick deltagarna i genomsnitt 14 procents bättre kondition. Men variationen var stor. De bästa blev 28 procent bättre, ungefär var femte förbättrades inte alls och några verkade till och med ha fått lite sämre syreupptagningsförmåga.

Baserat på resultaten i denna studie har forskarna utvecklat ett kommersiellt test. Det kan förutsäga vilka chanser en person har att förbättra sin syreupptagningsförmåga med träning.

James Timmons har också blivit ledare för ett stort EU-projekt kal­lat för Metapredict. Målet är att ta fram test som dessutom kan förutsäga vilka hälsovinster en person kan göra om han eller hon tränar sin kondition.

Det är nämligen inte alls självklart att det blir några hälsovinster. Visserligen förbättras blodsocker, blodfetter och insulin för fyra av fem som tränar sin kondition. Men alla blir inte bättre och några kan till och med få försämrade värden, visar bland annat en amerikansk-finsk studie från i maj i år.

Denna studie, som har letts av den amerikanske träningsfysiologen Claude Bouchard, visar att ungefär var åttonde person som tränar kondition får sämre blodtryck, var tionde får sämre blodfetter och var tolfte får sämre insulinvärden. Hos omkring sju procent blir minst två av dessa värden försämrade.

– Om en patient går till sin husläkare i dag och har exempelvis högt blodtryck får han eller hon ofta råd om att ändra sin livsstil och motionera mer. Sådana råd ges blint till alla. Och visst är det bra om man räknar hela befolkningen som ett genomsnitt, men det är inte ett bra råd för alla, säger James Timmons.

Själv har James Timmons en bakgrund inom läkemedelsindustrin och han vill ha strikta vetenskapliga krav på råd om motion, precis som för mediciner.

– Inom träningbranschen vill människor tro att träning alltid är bra, för träning representerar ”det goda” för dem. Men vi måste ställa högre krav på vården. Om en person med högt blodtryck får rådet att motionera, och blodtrycket höjs ännu mer, då ökar personens risk att bli sjuk.

Just nu reser James Timmons runt till de olika europeiska center som ingår i EU-studien. Ett av dem är fysiologiska laboratoriet på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge där vi träffas.

Försökspersonerna i EU-studien tränar enligt den metod som kallas högintensiv intervallträning, HIIT. De får cykla sju ganska hårda intervall à en minut. Hela passet tar 15 minuter.

Men James Timmons och andra träningsforskare, bland annat i Japan och Kanada, har också visat att många kan få stora konditions- och hälsovinster bara med två tjugosekundersintervall. Visserligen mycket hårda intervall, men korta och därmed tidseffektiva. Då tar hela konditionspasset bara två minuter.

– Två minuter är tillräckligt. Minst ett tiotal studier visar att blodsocker- och insulinvärden kan förbättras dramatiskt på sex veckor om man tränar så.

James Timmons betonar att sådan kortvarig träning bör kombineras med ett aktivt vardagsliv. Att sitta och ligga still mest hela tiden är dåligt för alla, oavsett gener. Men för den som vill optimera sin konditionsträning finns alltså mycket tid att spara.

Om man nu är en person som över huvud taget svarar på konditionsträning.

EU-studien

Den pågående EU-studien inom projektet Metapredict handlar om varför personer svarar så olika på ­konditionsträning.
Försökspersonerna är något överviktiga och har försämrade insulinvärden – dock utan att ha utvecklat fullskalig diabetes.
Målet är att utveckla gentest som i förväg visar om en person kan förvänta sig hälsovinster av konditionsträningen. Ett syfte är också att undersöka om så kallad högintensiv intervallträning kan fungera för människor som inte svarar på konventionell lågintensiv träning.
Studier visar att resultaten efter 10 veckors konditionsträning varierar mellan ett par procents försämring och 27 procents förbättring.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.