Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Vetenskap

Uppsluppna vänner firade Christer med glögg

Vännerna till Christer Fuglesang och de andra astronauterna såg uppskjutningen från en speciell läktare.
Vännerna till Christer Fuglesang och de andra astronauterna såg uppskjutningen från en speciell läktare. Foto: Nils Öhman
När vi sitter på bussen tillbaka efter den lyckade uppskjutningen vänder sig Steinar, Christers pappa, om och säger med ett stort och stolt leende på läpparna: - Det enda felet med den här uppskjutningen var att jag inte fick följa med!

Kanske tänker han på Atlantseglingen som de gjorde tillsammans.

I den buss jag åker med sitter flera av Christer vänner och delar av släkten, tillsammans med några av de andra astronauternas familjer.

Stämningen är en helt annan än i förrgår. Då halvsov de flesta och det var ganska tyst - det enda som hördes var låga röster som spekulerade om morgondagens väder. Det ämnet är nu som bortblåst.

Nu är ljudnivån hög och man pratar, skojar och skrattar. Ringer vänner och bekanta och det plingar av SMS med jämna mellanrum. Ingen sover.

När vi två timmar före uppskjutningen anlände med bussarna till Banana Creek var förväntan stor. Sannolikhetssiffrorna blev ju bättre och bättre under kvällen och vi kunde själva se att molnen var borta och vi kunde känna att vinden mojnat.

Själv passade jag på att köpa en rymdpenna i den stora souveniraffären. Ni vet en sådan där penna som har en gaspatron som trycker ner bläcket. Bra att ha i tyngdlöshet eller när man skriver och lutar bakdelen av penna neråt. Ryssarna lär ha löst samma problem med blyertspennor.

En annan av Christer kompisar köper en läderjacka med Nasa-logotyp på ryggen.

Fascinerande att samma grupp människor två dagar senare kan åstadkomma lika långa köer till souvenirkassorna.

När en timme är kvar går jag ut till läktaren med utsikt över vattnet bort mot den kraftigt upplysta rymdfärjan. Det börjar bli fullsatt. Den stora nedräkningsklockan står stilla på 00.09.00.

Astronauten Stephanie Wilson är åter värd. Hon börjar med att säga att det här ju ser ut som en bra kväll för en uppskjutning och den trehundrahövdade publiken jublar och applåderar..

Hon svarar på frågor, mest från barn. Blir man illamående i rymden? En flicka i tioårsåldern som köpt en orange astronautdräkt i souvenirbutiken blir fotograferad med Stephanie.

När det kommer rapporter på teven som står intill henne låter hon det ljudet gå ut i högtalarna.

Vi får veta att molnet med frätande nedfall kommer att blåsa mot oss och att det beräknas nå vår plats efter cirka tio minuter. Därför måste vi skynda oss in i bussarna direkt efter uppskjutningen.

När det är cirka femton minuter kvar hör man röster som säger först en bokstavskombination och sedan "Go". Bruset är olika för varje röst så man förstår att de som talar sitter på olika ställen och att svaren gäller olika delar i uppskjutningen.

Men alla svarar idag "Go". Ingen svarar "No Go". Jubel!

Och så börjar nedräkningsklockan räkna neråt igen. Och nu stannar den inte vid 00.05.00.
Och plötsligt sjunger alla, ledda av en skolad sopran, "The Star-Spangled Banner". Någon av oss svenskar ropar att vi ska sjunga "Du gamla, du fria". Men vi hinner inte det. Raketen ska upp nu.

Jag säger till min bänkgranne att det såg så overkligt ut, det såg ut som Christer åkte upp i himlen, efter några minuter såg raketen ut som en av stjärnorna.

Men nu kommer det frätande molnet rullande och vi skyndar bort mot bussarna. Och jag inbillar mig att jag känner några stick i pannan.

När vi kommer tillbaka till det hotell där nästan alla Christers vänner bor blir det glögg vid poolen.

I går kväll var det nog bara tio grader, nu är det betydligt varmare. Men glögg blir det i alla fall. Gjort på billigt amerikansk rödvin, socker och några kryddor som kallas "Mulling spices". Och mera vin och så fyller Christers äldsta dotter arton och vi hurrar och hon får en tårta med rymdemblen.

Och nu. Nu sjunger vi "Du gamla, du fria".

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.