”Ett vackert pris”, säger DN:s vetenskapsredaktör Karin Bojs om 2011 års Nobelpris i kemi, som ges för upptäckten av så kallade kvasikristaller.
Vad innebär Daniel Shechtmans upptäckt i korthet?
– Det är ett mycket trevligt och framför allt vackert pris, menar Karin Bojs och förklarar bakgrunden till de märkliga mönster som är kemiprisets orsak:
– Redan medeltidens muslimska konstnärer kunde göra perfekta mönster som kan fortsätta i oändlighet utan att upprepa sig. Det var en konstnärlig konstruktion med matematik i bakgrunden. Sedan gjorde matematikern Roger Penrose sådana här mönster och beskrev dem matematiskt. Därefter har kemister och fysiker intresserat sig för sådana här mönster. Till en början var de en teoretiskt konstruktion.
I april 1982 när kristallografen Daniel Shechtman forskade tillfälligt på patentbyrån i USA och undersökte ett kompositmaterial fick han fram ett mönster som inte borde finnas.
– De flesta andra hade sagt att det var fel på mätningen. Men Shechtman hade nerver att lita på det han såg. Det var en kvasikristallisk form i ett kemiskt material. Det tog lång tid för honom att få det publicerat, för det var för fantastiskt för att vara sant.
– För ungefär två år sedan hittade man även kvasikristaller i naturen, i ett ryskt mineral.
Vad har upptäckten haft för betydelse vetenskapligt och praktiskt?
– Vetenskapligt har den revolutionerande betydelse, för det ändrar synen på fast materia och kristaller. Det är därför han får priset, säger Karin Bojs.
– Praktiskt har bland annat kirurgiska instrument börjat tillverkas av stållegeringar med ett slags skelett av sådant här kvasikristallinskt material, och då blir de enormt slitstarka.