Även i Sverige var barnarbete utbrett under 1700-talet till början av 1900-talet, först inom jordbruket men senare också inom industrin och andra näringar.
Någon liknande detaljerad ekonomisk historisk forskning som Jane Humphrie genomfört i Storbritannien finns inte för svenskt vidkommande. Dock konstaterar flera historikska källor hur vanligt förekommande barnarbete var både på landsbygden som i de svenska städerna.
Gemensamt för de bägge länderna är också att det uteslutande var fråga om barn från arbetarklassen, som arbetade. Och enligt historisk forskning i Sverige utgjorde barn under 14 år, 5,5 procent av alla Sveriges arbetare år 1875. I England var motsvarande siffra 15 procent, men den siffran baseras på alla arbetstagare under 18 år.
Levnadsomständigheterna var också i Sverige knappa och till en början kunde det också förekomma protester mot att begränsa barnarbetet. Den förste som offentligt krävde förbud för barnarbete var arbetarrörelsens företrädare August Palm, som i sin programförklaring från 1882 kort skrev att barnarbete under 14 år borde förbjudas, vilket blev verklighet först drygt 50 år senare.
I ett större forskningsprojekt för att beskriva Skånes historia, kan berätta om hur det såg ut i hela Sverige. Här visas att barn under 1800-talet arbetade i yllefabriken i Kristianstad, porslinsfabriken i Malmö, kärlfabriken i Höganäs, Kockums mekaniska verkstad i Malmö och så vidare. Flera barn arbetade också i de brunkolsgruvor som fanns på platser sonm Bjuv, Billesholm, Gunnarstorp och Ekeby.
Just gruvhantering kan sägas varit något av en klassisk barnarbetsplats även internationellt. Barn kunde här klara av att arbeta även i smala gångar. En vittnesuppgift beskriver barnens situation i de skånska gruvorna så här: ”Barnen fick knuffa de tunga kolvagnarna genom trånga gångar, som i bland var så låga att de skrapade sina ryggar mot gångens tak där de tog sig fram.”
Arbetstiden för barn reglerades fortlöpande under svenskt 1800-tal. Beräknignar som gjorts visar att för 12–14 åringar var den genomsnittliga arbetstiden 11 timmar, motsvarande siffra för 14-18-åringar var 12 timmar. Vidare arbetade barnen sex dagar i veckan, men ibland fick de också jobba alla dagar i veckan. År 1833 infördes en lag om att barn under nio år inte fick arbeta. År 1846 infördes lag som förbjöd barn under 12 år att arbeta i fabriker. Något år senare kom förbud mot nattarbete för barn, men lagarna följdes inte och det fanns ingen som kontrollerade att lagarna efterföljdes. Först i och med 1912 års arbetarskyddslag fick vi effektiva bestämmelser kring den industriella barnarbetet, berättar boken ”Då barn var lönsamma”.
År 1949 infördes den lag som gäller än i dag. Den lagen säger att inga barn under 14 år får lov att arbeta. Och för industriarbete är gränsen 15 år. Dessutom får arbetstagare under 18 år inte jobba mer än 10 timmar per dygn.