Fiskbestånden i europeiska vatten är mycket hårdare utfiskade än vad som hittills antagits, enligt nya rön. För att fånga samma mängd fisk i dag som i slutet av 1800-talet krävs en 20 gånger större ansträngning.
Bakom beräkningen står brittiska forskare som granskat officiella siffror över fångsterna från bottentrålande båtar i England och Wales ända sedan 1889. Ingen liknande jämförelse mellan äldre och sentida fångster har gjorts förut, någonstans i världen.
Resultatet är häpnadsväckande. För 100 år sedan fångade de brittiska yrkesfiskarna fyra gånger så mycket fisk som i dag. Men det stoppar inte där. De fick dessutom ut mycket mer av sitt arbete, om man betänker hur primitiva deras båtar var.
För att få en rättvis jämförelse utgick forskarna från den fiskekapacitet som en segeltrålare på 1880-talet hade. I den matematiska modell som sedan användes fick en sådan segelbåt representera en enhet fiskekraft (fishing power).
Därpå räknade man ut hur många enheter som krävts under årens lopp för att fånga lika mycket fisk per år som en segelbåt gjorde för 120 år sedan. Det hela är med andra ord ett mått på graden av ansträngning.
Analysen visar att det nu krävs 17 gånger så hård ansträngning för att fånga samma mängd fisk som 1889. Orsaken är solklar: Fiskbestånden är bara en bråkdel så stora som de var då.
EU:s officiella statistik ger ett helt annat intryck, men det beror på att de siffrorna bara sträcker sig bakåt till 1980-talet. Enligt de brittiska forskarna var de europeiska vattnen hårt utfiskade redan vid tiden för andra världskriget.
– Om ett bestånd ökar med 50 procent från en nivå som bara är 2 procent av den ursprungliga finns ingen anledning att jubla, säger Callum Roberts från University of York.
Studien visar att den största förändringen skedde när segelbåtarna ersattes av motorbåtar vid förra sekelskiftet. Efter första världskriget sökte sig båtarna längre bort, till afrikanska och arktiska vatten, och då ökade fångsterna åter. Men efter 1956 har de stadigt gått nedåt, trots en allt större fiskekapacitet.
Studien publiceras i tidskriften Nature Communications.