Visst är det glädjande att Livsmedelsverket tar till sig av befogad kritik. Den nya generaldirektören Inger Andersson ska ha all heder av att hon tar tag i det sedan länge misskötta verket.
Allt för länge har en förödande kombination av självgodhet och bristande koll fått breda ut sig.
Livsmedelsverket har bromsat information om att tabletter med folsyra kan skydda unga kvinnor från att få barn med ryggmärgsbråck. Det ger beskäftiga råd till privatpersoner om att de ska äta bröd till varje måltid och fylla nästan halva tallriken med potatis, trots att sådana råd saknar vetenskapligt stöd.
Verkets ledning rörde upp himmel och jord när chips och andra livsmedel visade sig innehålla akrylamid - trots att inga befolkningsstudier har lyckats hitta några effekter på folkhälsan med denna akrylamid.
Riskerna med transfetter - som däremot har gediget vetenskapligt stöd - har Livsmedelsverkets däremot försökt att tona ner. För bara tre år sedan hette det på verkets hemsida att det inte spelade någon roll ur hälsosynpunkt om producenterna tillsatte transfett i stället för mättat fett.
Den formuleringen ändrades efter en DN-artikel. Men verkets tjänstemän har fortsatt att tona ner riskerna, i sin övertygelse att mättat fett är ett mycket större problem. (Det är för det första troligen inte sant, för det andra går tillverkade transfetter, till skillnad från mättade fetter, mycket enkelt att ta bort.)
Samtidigt har Danmark förbjudit industriellt tillverkade transfetter.
Danmark satsar överhuvudtaget mycket hårdare på folkhälsa än Sverige gör. En grundläggande skillnad är att Motions- och Ernäringsrådet, som hanterar transfettsfrågan, lyder under Familjedepartementet. Det råder ingen tvekan om att konsumenternas hälsa står i allra första rummet.
Svenska Livsmedelsverket däremot sorterar under Jordbruksdepartementet. Det ska serva både konsumenter och livsmedelsindustri. Men i längden är det omöjligt att tjäna två herrar. Förr eller senare krockar intressena.
Det innebär att konsumenternas misstro mot Livsmedelsverket har sin grund i själva konstruktionen. Generaldirektör Inger Andersson kan inte lösa det problemet ens med den mest ambitiösa upprensning. Det kan bara politiska beslut på en högre nivå.