Det kan vara svårt att inse för en svensk – i vårt rika land på en av världens mest stabila berggrunder.
Men hela vår tillvaro begränsas av jordklotets geologiska förutsättningar. Vi bor på ett tunt skal, omgivna av en ömtålig hinna av luft.
Vi skvalpar omkring på kontinentalplattor som bara är några mil tjocka. Därunder: den heta, flytande magman. Här och där finns skarvar och hål i kontinentalplattorna. Där blir det direktkontakt med underjorden.
Islänningarna vet detta bättre än de flesta. De bor mitt på en skarv: den mittatlantiska ryggen som skiljer den eurasiska och den amerikanska plattan.
De två plattorna är sakta på väg bort från varandra, i ungefär samma hastighet som en männi-skas naglar växer. När jordskorpan spricker väller lavan upp.
Det händer just nu i Eyjafjalla-jökull och det har hänt många gånger i Islands historia.
Till exempel hände det vid Laki 1783. Då dog en stor del av alla får, hästar och kor på Island, och omkring var fjärde islänning. De förgiftades av fluorhaltiga gaser eller svalt ihjäl.
Klimatet i stora delar av Europa och även resten av världen påverkades i många månader.
För om vulkanutbrott blir tillräckligt kraftiga åker partiklar upp i stratosfären, sprider sig över jorden och blockerar solens strålar.
Utbrottet i Eyjafjallajökull är inte på den nivån. Och även om jordbruk och boskapsskötsel slås ut för en tid på vissa ställen, är det problem som rika länder kan hantera. Det går att importera mat om man har pengar.
Men det kan komma fler och större utbrott. Eyjafjallajökull påminner om att vi bor på en skör jord.