Nu har forskare funnit orsaken. Beteendet är medfött. Vår hjärna är programmerad att reagera på djur.
Studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Neuroscience, visar att amygdalan — en äldre, primitiv del av hjärnan som har en central roll för våra upplevelser av rädsla, skräck och andra starka känslor — är inställd på att känna igen djur.
Reaktionerna är likartade, oavsett om det rör sig om elefanter, havsörnar eller insekter.
Forskarna, som letts av hjärnforskaren Florian Mormann vid California Institute of Technology i USA, upptäckte sambandet när de studerade hjärnaktiviteten hos ett antal epilepsipatienter med hjälp av magnetkamera.
Patienterna fick titta på bilder av djur, människor och byggnader samtidigt som reaktionerna hos nervcellerna registrerades.
Forskarna konstaterade snabbt att amygdalan inte reagerar på byggnader, bara på djur. Lustigt nog reagerar den även på bilder av fantasifigurer som liknar djur, exempelvis Yoda i filmserien Star Wars.
Däremot är den, vilket är i hög grad märkligt, inte inställd på att reagera på människor. Ingen eller liten respons kunde märkas när bilder på Brad Pitt, Julia Roberts och Steven Spielberg visades upp.
Det innebär med andra ord att Julia Roberts inte är ett djur enligt amygdalan — till skillnad från Yoda. En skarp gräns dras alltså mellan människor och övriga organismer.
Eftersom amygdalan består av två separata delar, en i den högra och en i den vänstra delen av hjärnan, undersökte forskarna om det finns någon skillnad mellan dem. Resultat: Det är bara den högra delen som fungerar på det här sättet, inte den vänstra.
Asymmetrin är sannolikt en effekt av att den högra hjärnhalvan tidigt under evolutionen blev specialiserad på att reagera på oväntade händelser i omgivningen, händelser av betydelse för vår överlevnad.
Att djuren har en speciell position i det här sammanhanget är oomtvistat. Genom hela vår historia som art har vi varit omgivna av vilda djur som spelat en oerhört viktig roll i våra liv — oavsett om det rört sig om bytesdjur, farliga rovdjur, eller giftiga ormar och insekter. Vår överlevnad har hängt på att vi kunnat reagera på rätt sätt i rätt ögonblick.
Men det har inte bara handlat om överlevnad. Vi reagerar starkt även på söta och ofarliga djur, som hundvalpar och kattungar. Amygdalan är en del av det vi kallar reptilhjärnan, det vill säga de allra äldsta och mest ursprungliga delarna av hjärnan där vi processar de mest grundläggande av våra känslor — såväl negativa som positiva.
Den medfödda dragningen till djur kan ha haft stor betydelse för vår sentida historia. Under årtusendenas lopp har vi tämjt och domesticerat flera arter som sedan bildat grunden för våra samhällen och vår ekonomi.
Hur processen startade är omtvistat, men det är kanske mer sannolikt att det hela hade sin början när vi slumpartat tog in söta djurungar i våra hem, än att vi skulle fångat in dem för att vi hade sett deras framtida potential som jaktkamrater och köttproducenter.
Frågan är om den här specifika responsen i en viss del av hjärnan finns hos alla djurarter. Reagerar katter på samma sätt som människor? Är de också inställda på att reagera på andra djur? Gör schimpanser åtskillnad mellan sig själva och övriga organismer? Forskarna misstänker att så är fallet. Det blir nästa steg i studiet av reptilhjärnan.