Självklart ska vi konsumenter fortsätta att äta fisk. Det är ju bland det godaste och nyttigaste som finns.
I går, till exempel, gjorde jag abborre enligt ett recept från den kinesiskättade bloggaren Spacebabe. Jag ångade filéerna, kryddade med lite ingefära, hettade upp en skvätt olja, fräste skivad salladslök några sekunder och hällde lökfräset över filéerna. Det tog mindre än tio minuter och blev ljuvligt gott.
För den som är hänvisad till frysdiskar i vanliga affärer finns en mycket enkel regel att följa:
Välj produkter som är stämplade med MSC! Det står för organisationen Marine Stewardship Council. (Se faktaruta) Det finns både färdiglagade fiskrätter och frysta filéer av hoki och Alaska pollock.
Det kan kännas sorgligt att hoki-paketen ska behöva åka hela vägen från Nya Zeeland för vår skull. Men nu är det så att myndigheterna där har förvaltat sina fiskebestånd bättre än våra myndigheter har gjort. Och den energi som går åt för att driva lastfartyget är ett mindre problem än den energi som går åt att driva fiskebåtarna.
Den som vill ha ett lite större utbud kan skicka efter Världsnaturfondens, WWF, broschyr "fisk till middag". Där är arterna pedagogiskt märkta med grönt, gult och rött.
Sill och strömming hör till de gröna. De borde stå oftare på våra matbord. I dag går en stor del av fångsterna tyvärr till fiskmjöl och fiskolja. Men som ni ser i reportaget här intill kan sillfisket mycket väl uppfylla kraven för miljömärket Krav. Dessvärre säljs stora delar av fångsten utan att konsumenterna får veta vilket bra miljöval de gör.
Hemma hos oss har inlagd sill fått en riktig renässans. Vi lägger in till både jul och påsk, och ganska ofta där emellan.
Laxen håller på att återta sin plats som basföda i svenska hem. Jättebra för folkhälsan, eftersom den precis som sillen är ovanligt fullspäckad med välgörande omega-3-fett.
Bäst för miljön är Kravmärkt odlad lax. Den är dessutom godare än konventionellt odlad. Jag gillar allra bäst hemgravad, enligt ett recept där man spetsar med en liten skvätt gin.
Den som vill ha ett större utbud av miljövänlig fisk behöver hitta en pålitlig fiskhandlare. Själv anlitar jag oftast Hav i Hötorgshallen. Handlaren Pär-Anders Bergqvist försöker efter bästa förmåga hitta de mest etiska alternativen.
Med hans hjälp försöker jag bredda mitt fiskregister så mycket som möjligt, med nors i november, karp i december, stenbit i mars och förhoppningsvis snart en näbbgädda.
Karpen är en riktig bubblare bland mina mest matintresserade bekanta. De har också insett att fisken är både god, nyttig och extremt miljövänlig, växtätare som den är. Nu jagar vi efter bra recept hos kineser, polacker och tjecker.
Om man inte kan få tag på karp fungerar det fint med braxen eller till och med ruda. Det har jag lärt mig av Charles Emil Hagdahl, den legendariske läkaren och kokboksförfattaren från 1800-talets slut.
Hagdahl betonar fiskarnas olika säsonger. Flundra (sandskädda eller skrubbskädda) ska man till exempel äta när "skogen står grön" alltså på sommaren. Detsamma gäller för siken.
Gädda däremot är bäst under höst, vinter och tidig vår, när de bakterier som kan smaka dy håller sig lugnast. Isgädda var en delikatess för hundra år sedan - när stockholmaren ofta hade den på julbordet. I dag går merparten av den kommersiella svenska gäddfångsten till Frankrike, där den är högt skattad som ingrediens i queneller (finare fiskbullar).
Läs mitt recept på gäddqueneller och andra miljövänliga fiskrätter på www.dn.se/fiskdoden