DN:s serie "Klimathotet" har väckt mycket starkt gensvar hos läsarna. De flesta som mejlar vill framför allt tacka för serien. Några få ifrågasätter forskarnas rön och tvivlar fortfarande på hela problematiken. Och flera läsare har klagat för att vi orsakar dem ångest.
Det kan jag mycket väl förstå. Jag har själv blivit förskräckt åtskilliga gånger när vi har gjort research inför serien.
Klimathotet framstår som allt större även för mig, trots att jag som chef för DN:s vetenskapsredaktion har bevakat frågan i över tio år.
Först i år har jag till fullo insett att vi sannolikt måste ner till 350 miljondelar koldioxid i luften, om vi ska kunna hejda uppvärmningen vid två grader. Det innebär att tåget snart har gått. Vi måste börja minska våra utsläpp av växthusgaser nu eller absolut senast år 2015. Annars klättrar vi troligen upp till åtminstone tre grader, med svåra konsevenser för hela världen och risk för att klimatet skenar iväg på egen hand.
Men ångest och förtvivlan gör ingen nytta. Faktum är att det redan i dag finns teknik som kan hejda uppvärmningen. Och det samtidigt som fattiga länder blir rikare, och utan att vi i den rika världen behöver göra stora uppoffringar.
Det handlar främst om att politiker och andra människor med stor makt i samhället fattar rätt beslut. Privatpersoners insatser spelar också roll, men allra viktigast är de storskaliga lösningarna.
Flera forskargrupper har räknat på hur lösningen skulle kunna se ut. Grafiken här intill är baserad på forskning från Princeton University i USA. Forskarna heter Robert Socolow och Stephen Pacala. De har publicerat sina uträkningar i tidskriften Science och är även citerade i FN:s klimatpanel IPCC:s senaste sammanställning.
Socolows och Pacalas har räknat på 15 olika åtgärder som var och en sänker utsläppen med fyra ton koldioxid till år 2050. Förhoppningsvis behövs inte riktigt alla femton, utan det finns lite spelrum för politiker, väljare och konsumenter. Många av teknikerna har ju nackdelar. Kärnkraft innebär att radioaktivt avfall lämpas över på kommande generationer och risker för kärnvapen i olämpliga händer. Biobränslen slukar stora odlingsarealer som skulle kunna gå till att odla mat eller till skogar som suger upp koldioxid.
De bästa och billigaste åtgärderna handlar om att spara och effektivisera. Sådan teknik har inga nackdelar alls, utom möjligen för dem som investerat i att sälja energi, enligt Socolow och Pacala.
Dessvärre kommer Socolow och Pacala bara ner till 450 miljondelar koldioxid år 2010 med sina tolv kilar. Men sannolikt krävs mer än så, enligt FN:s klimatpanels senaste sammanställning.
Christian Azar på Chalmers i Göteborg och hans medarbetare har räknat på hur vi kan komma ner till 350 miljondelar koldioxid. Azar visar att det är fullt möjligt _ med teknik som finns i dag eller som är på god väg. Det blir betydligt enklare och billigare om metoden att lagra koldioxid i berggrunden visar sig fungera. Tekniken är i dag i sin linda. Den har använts i tio år vid den norska oljeplattformen Sleipner, och prövas nu på flera andra håll.
Förhoppningen är att kolkraftverk, aluminiumsmältverk, pappersmassefabriker och andra energislukande anläggningar ska suga upp och lagra sin koldioxid i framtiden. Dessutom ska kraftverk som drivs på biobränsle också lagra koldioxid. Då blir det mindre än ett nollsummespel; det blir minus i koldioxidbudgeten eftersom biobränslet suger upp koldioxid när det växer!
Koldioxidlagring, kärnkraft, minskat köttätande eller cykling? Det är meningslöst att bjäbba om vad som är bäst. Den viktigaste insikten är att många olika sorts insatser behövs, och de behövs nu.
Källor och kommentarer på www.dn.se/klimatkommentar