Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Nyheter

Wikileaks har helt förlorat fotfästet

Hela världen förväntas läcka information till Wikileaks, men den som läcker ut något från Wikileaks måste betala 120 miljoner kronor i interna böter.

Uppgiften avslöjades i medierna under förra veckan när ett ­sekretessavtal mellan Wikileaks och dess medarbetare publicerades. Avtalet förbjuder inte bara att annan information, utan också att själva sekretessavtalet sprids. Lyckas Wikileaks lista ut vem som läckt kan de med avtalet som grund kräva in 120 miljoner kronor. Om nu böterna inte bestrids. Blir det rätte­gång då? Föreställ er en sådan. Wikileaks krumma antihjältar företräds av advokater som med yviga gester och högt tonfall för resonemang om straffavgiften: ”Läckan måste betala för att ha läckt ut läckor från Wikiläckan!”

Det är en paradox så komisk att den bara kan växa fram ur vansinne. Hur kan en organisation som målat upp sig som meddelarfrihetens Robin Hood sätta munkavle på sina egna medarbetare?

Vansinnet manifesterades ytterligare för några månader sedan. Branschtidningen Resumé publicerade ett utdrag från ett polisförhör med Wikileaks svenske företrädare Johannes Wahlström. I förhöret vill Wahlström försäkra sig om att inget av det han säger läcks.

– För mig är det väldigt viktigt att ni kan garantera mig på ett eller annat vis att under en viss tidsperiod så kommer det här inte att, ja, låt oss säga i morgon, läckas ut till Expressen, sa Johannes Wahlström under förhöret.

Polisen försöker då förklara offentlighetsprincipen. Hur det offentliga, skattefinansierade samhället mår bra av insyn och att kunna granskas av vem som helst.

Det är något av det vackraste Sverige har. En garanti mot maktmissbruk som dessutom säkras upp av att varje tjänsteman äger meddelarfrihet som tillåter stor frihet att berätta vad de vet – för vem de vill.

Det är med sådana principer som sjuksköterskor kan avslöja missförhållanden i vården – utan att riskera jobbet (lex Sarah). Det är i en sådan värld civilingenjörer hos vapentillverkare kan avslöja oegentligheter om vapenexport – utan att riskera straff.

Det är för den typen av värden som Wikileaks slagits på världens alla arenor. Att den som ger full insyn aldrig har något att dölja. Det är därför jag har älskat dem. Det är därför jag har sett deras läcksajt som en symbol för en ny, vacker journalistik.

Men det är också därför den senaste tidens tendenser från Wikileaks är så allvarliga.

Fram växer konturen av en organisation som helt har förlorat fotfästet. Som inte bara misslyckats leva efter sina egna krav på öppenhet, utan också imploderat av paranoia och högfärdighet.

Och sådan högfärdighet skapar rädsla. Sådan rädsla skapar slutenhet. Sådan slutenhet skapar unkna beslut. Exakt den strukturella unkenhet Wikileaks så länge sagt sig vilja vädra ut.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.