Betygen spökar igen
Publicerat 2008-01-03 00:05
Mona Sahlin vill nog göra upp med regeringen om betygen. Men sättet hon framfört sitt erbjudande på visar att hon varken har partiets stöd eller någon tro på framgång.
DN Teman i artikeln
Det kan knappast ha förvånat Mona Sahlin att utbildningsminister Jan Björklund snabbt avvisade hennes erbjudande på DN Debatt (29/12) om en bred betygsöverenskommelse. För egentligen var det inte mycket till erbjudande.
"Att sätta betyg på 7-åringar har ingen förankring vare sig i skolan eller bland föräldramajoriteten", fastslog Sahlin och hennes tre medförfattare i debattartikelns slutkläm. Men något sådant är heller inte aktuellt. Långt därifrån. De borgerliga partierna är överens om betyg från årskurs 6. Betyg i årskurs 1 har inte ens diskuterats.
Däremot är betyg på sjuåringar ett spöke av det slag som passar för internt bruk. Sahlin kan peka på denna hotbild och till partikamrater som helst inte vill ändra något säga: Här står vi enade! Jag kan lika lite som ni acceptera betyg på sjuåringar.
Partiledare som försöker lägga om kursen använder ofta detta grepp. Den överdrivna fiendebilden får partiledarens egna reformplaner att framstå som det mindre onda.
Att tillvita motståndarna ståndpunkter som de inte har lägger däremot ingen grund för blocköverskridande kompromisser. Tonläget skruvas upp. Proportionerna förvrids.
Det är synd. För det finns en hel del på skolområdet som det borde vara ganska lätt att nå blocköverskridande enighet om.
Oecd:s internationella jämförelser av elever i olika länder - senast Pisa 2006 - visar att svenska elever ligger nära genomsnittet. Det är inget att skämmas över. Men trenden går svagt nedåt.
Även andelen elever som lämnar skolan utan godkänt i alla kärnämnen och de många avhoppen från gymnasieskolan visar att det finns utrymme för förbättringar.
Om socialdemokraterna är beredda att lägga betoningen här, på att svensk skola måste göra mer för att alla elever ska gå ut i livet med goda kunskaper, finns förutsättningar för ett nytt samarbetetsklimat. Men är de det?
Sahlin sökte partiets stöd för en snabb omläggning av skolpolitiken men fick bara ett begränsat mandat. Ny skolpolitisk plattform antas först 2009 vid partikongressen.
Av detta kan två slutsatser dras. För det första att det fortfarande är svårt för många socialdemokrater att tänka om i skolpolitiken. För det andra att krismedvetandet inte är så starkt att partiet är berett att ge sin ordförande fria händer.
Det som de ledande, självkritiska socialdemokraterna nu kallar otydlighet om skolans kunskapsmål handlar egentligen om ett helt komplex av föreställningar som lever kvar sedan 70-talet.
Där finns motstånd mot betyg och skepsis till själva begreppet kunskap. Vem mäter och vem väljer ut vad som är värt att lära sig? Är inte skolan som institution ett slags maktinstrument? Och har den inte en struktur som passar medelklassbarn?
Sådana kritiska frågor fick näring ur 1968 års auktoritetsuppror. De var inte fel att ställa men dög inte som kompass. För det var inte medelklassbarnen som blev de stora förlorarna när betyg bara fick ges i grundskolans sista två årskurser och förbud infördes mot betygsliknande omdömen i lägre årskurser.
Det är de som kommer från hem utan studievana som haft svårast att knäcka koden, att förstå att en skola med berörings-ångest inför betyg och kunskapsmätning ytterst ändå premierar dem som studerar flitigt.
Det finns ingen pedagogisk poäng med att ge sjuåringar så abstrakt information som betyg innebär. Men att befria skolorna från förbudet mot betygsliknande skriftliga omdömen vore en välgärning. Tydligare information och rakare dialog mellan lärare och föräldrar om vad eleverna behöver förbättra vore värdefulla för alla - inte minst för de elever som har svårigheter och föräldrar utan studievana.
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
