Blå avgång
Publicerat 2007-09-06 00:05
Mikael Odenbergs avgång är ett bakslag för alliansen. Försvarspolitiken har hanterats nonchalant. Bråket mellan försvars- och finansministern kunde ha undvikits.
DN Teman i artikeln
En fackminister avgår i protest, efter konflikt med en finansminister som snålar på toppen av en konjunktur.
I de flesta fall skulle en sådan nyhet vara hed-rande för vilken regering som helst. Att hålla hårt i plånboken när ekonomin är överhettad, för att kunna sätta in finanspolitiska stimulanser längre fram, är klokt och ansvarsfullt. Alltför ofta låter man pengarna spruta i goda tider och inbillar sig att högkonjunktur är normaltillståndet.
När den moderate försvarsministern
Mikael Odenberg avgår är förutsättningarna tyvärr annorlunda. Sin vana trogen lyckas alliansregeringen skadskjuta sig själv också med goda avsikter.
Odenbergs sorti kastar en skugga över Fredrik Reinfeldts ledarskap, och på en finansminister som tar över försvarspolitiken utan att förklara hur besparingar och ambitioner hänger ihop. Anders Borg låste sig för en budgetnivå i ett muntligt anförande och sedan fick omgivningen anpassa sig bäst den ville.
Det är en farlig ordning i säkerhetspolitiken. Skattesänkningar åt alla må vara ett strategiskt intresse för de nya moderaterna, men de kan inte ske på bekostnad av Sveriges internationella åtaganden och existentiella försvar.
Man får gå tillbaka till 1925 för att se något liknande, sade Mikael Odenberg om inriktningen i den kommande budgetpropositionen, att på sikt minska försvarsanslagen med 4-5 miljarder. Det är en allvarlig signal från en politiker som kan sitt område, och som i stort sett har gjort ett bra jobb.
Få betvivlar väl att det finns kronor att spara på försvarets materielbudget, men det är inga snabba cash. Den hårt pressade försvarsmakten måste få lugn i omställningen. Sverige måste klara sina åtaganden - både utomlands och hemma.
Rätt ordningsföljd är att börja med den säkerhetspolitiska analysen, för att i andra steget bestämma vilka förmågor som behövs. Måste vi ha ubåtar? Har vi försummat luftförsvaret av svenska städer? Hur stora och vilken typ av förband ska sättas in i fjärran konflikter? Sedan kan man diskutera pengarna.
Här ligger det politiska problemet med moderaternas hemgjorda försvarsbråk. Processen inger inte förtroende. Sjabblet påverkar helhetsintrycket av alliansen.
Med bättre intern kommunikation hade försvarsministerns avgång kunnat undvikas. Det som aviseras är ju bara en fortsatt "omprövning" av materielprojekt i finansplanen. De faktiska besparingarna ligger på under en miljard om året, och dem såg inte ens Mikael Odenberg några stora problem med.
Moderaterna börjar överraskande att framstå som regeringens svagaste länk. Odenberg är den tredje av partiets ministrar som går. Migrationsministern Tobias Billström var nära efter avslöjandet om hans obetalda tv-licens. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth får liksom statsminister Fredrik Reinfeldt kritik för brist på visioner och profil.
Samtidigt ångar de tre allianskollegorna på i väl uppkörda hjulspår. Kristdemokraterna och Göran Hägglund har sin familjekonservativa nisch. Centerns Maud Olofsson förenklar för småföretagen och har den tydlighet i näringspolitiken som den gamla högern saknar. Folkpartiet väljer i helgen Jan Björklund till ny ordförande, och får därmed en rubrikmaskin som kan förpassa moderaterna till rollen som doakör.
Här finns potential för bekymmer, om inte Reinfeldt får ihop hela laget. Väljarna frågar sig förstås hur alliansen ska hålla samman när inte ens moderaterna lyckas göra det inbördes.
Med onsdagens ministeravgång förstärks intrycket att Anders Borg är rege-ringens och moderaternas starke man. Det är inte fel att en dynamisk finansminister har den rollen, särskilt inte i en koalition, men det gäller också att veta när man ska backa hem.
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
