"20 miljarder i bidrag betalas ut felaktigt"

Under tre år har 16 myndigheter och organisationer samarbetat för att minska bidragsbrott, fusk och slarvfel. I dag avslutar Delegationen mot felaktiga utbetalningar sitt arbete. Mycket arbete är gjort, men en hel del kvarstår. Nu är det upp till regeringen att ta vid.

Vi myndigheter har granskat oss själva och utbetalningarna som görs. Välfärdssystemen är olika vad gäller regler och syften. Vi är olika. Ändå är orsakerna till att utbetalningarna blir fel påfallande lika.

De beror till exempel på en felaktigt uppgiven inkomst, förmögenhet, bostad eller förmåga. Men det beror även på slarv, okunskap och brister i handläggningen både hos den som söker bidrag och hos myndigheterna, arbetslöshetskassorna och kommunerna som betalar ut dem.

Delegationen har bedömt omfattningen av felaktiga utbetalningar. Av de cirka 500 miljarder kronor som årligen betalas ut från välfärdssystemen bedömer delegationen att i genomsnitt fyra procent betalas ut felaktigt. Hälften beror på brott, den andra hälften på misstag. Felen görs av både ersättningstagarna och myndigheterna.

Vi har kartlagt svenska folkets attityder till "bidragsfusk". Nästan var fjärde person accepterar till viss del bidragsfusk, förmodligen utan att se det som det brott det faktiskt är. Både handläggare och medborgare upplever att fusket är omfattande.
Vi har analyserat de kontroller som görs och planeras. Resultatet visar att kontrollerna inte är tillräckliga för att komma till rätta med fel och brott när det gäller bidrag.

På flera punkter kan vi bli bättre. Vi kan ge bättre information till de sökande, utbilda handläggare, förbättra stöd och rutiner.

Men mycket längre kommer vi inte. För att säkerställa att rätt ersättning går till rätt person behöver ändringar göras i regelverken. Regeländringar måste till för att göra det enklare, tryggare och snabbare för det stora antal medborgare som vill göra rätt. Det måste också bli lättare att upptäcka felen.

Reglerna kring välfärdssystemen är mycket komplicerade. Det kan vara svårt att förstå om man har rätt till ersättning och hur ersättningen beräknas. Därför ökar risken att det blir fel i de uppgifter som lämnas in.

Samtidigt har vi inte möjlighet att kvalitetssäkra uppgifterna tillräckligt. Regelverken måste utformas på ett så enkelt och överskådligt sätt som möjligt. I detta arbete kan förenklingen av skatteregler och Skatteverkets arbete med självdeklarationen vara en förebild.

Beslut om utbetalningar från välfärdssystemen grundar sig på den sökandes uppgifter om till exempel inkomst, förmögenhet, arbete och boende. För att veta om den sökande uppfyller villkoren för ersättning behöver dessa uppgifter kunna kvalitetssäkras.

I och med att förmögenhetsskatten har tagits bort finns inte samlade uppgifter om enskilda personers förmögenhet. Det läggs på den sökande att samla in uppgifter, samtidigt som uppgifterna inte går att kontrollera.

Samma sak gäller för inkomstuppgifterna. Skatteverket har detaljerade uppgifter om vad medborgarna har i lön och vem som varit arbetsgivare. Myndigheterna, kommunerna och arbetslöshetskassorna har inte tillgång till dessa.

Det skulle bli enklare och säkrare för alla parter om de inkomstuppgifter som arbetsgivare lämnar varje månad till Skatteverket som ett totalbelopp redovisas i stället per anställd och kan hämtas direkt av myndigheterna och organisationerna. Verket måste i folkbokföringsarbetet även få bättre möjligheter att kvalitetssäkra den sökandes bostadsadress.

Kontrollerna och rutinerna har blivit bättre. Därför upptäcks fler bidragsbrott. Antalet polisanmälningar har under tre år ökat från 2 300 till 10 100.

Myndigheterna har genom tillskott av personal kunnat förstärka kontrollerna, men samma förstärkning har inte skett i rättskedjan. Många anmälningar gäller små belopp. Om myndigheterna får möjlighet att ta ut sanktionsavgifter kan rättsväsendet avlastas de minde förseelserna och koncentrera sig på de personer som systematiskt missbrukar välfärdssystemen.

I dag tror en stor andel av svenska folket att brotten mot välfärdssystemen är många. I själva verket gör de allra flesta rätt. Men alltför många rör sig i en gråzon och använder välfärdssystemen på fel sätt, delvis på grund av okunskap.

Den felaktiga uppfattningen att brotten mot välfärdssystemen är omfattande kan också göra att det egna motståndet mot felaktigt utnyttjande minskar. Regeringen behöver därför avsätta särskilda medel för samordnade informationsinsatser. Insatserna bör även vara riktade mot skattefusk, då det ofta är samma personer som medvetet fuskar med både bidrag och skatter.

Samarbetet inom delegationen har lett till att vi på ett helt annat sätt kunnat arbeta över myndighets- och organisationsgränserna. Vi behöver fortsatt samordning och en gemensam plattform även efter att delegationens arbete är avslutat. Inte minst måste samordningen mellan departementen i Regeringskansliet förbättras.
Lena Liljebäck
Curt Malmborg
Anne-Marie Qvarfort
Björn Blomqvist

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut