"Betygsliknande tester stort lyft för nioåringar"

I debatten framförs emellanåt argumentet att prov och betyg i sig inte ger eleverna några kunskaper. Det är i stället undervisningen som ger kunskaper. Detta är visserligen sant. Men inte hela sanningen. Själva provet prövar kunskaper som inhämtats genom undervisning. Betyg är en bedömning av de kunskaper som inhämtats genom undervisning. Alltså är det inte betygen och proven i sig som ger kunskaperna.

Däremot spelar prov och betyg en viktig roll genom att de påverkar undervisningen. De sätter en standard eller ambitionsnivå och tydliggör på så sätt vad som är målet med undervisningen. Christian Lundahl skriver i sin doktorsavhandling om att göra bedömningar för lärandet, snarare än av lärandet. Vårt intresse i detta är att våra skolor får med sig alla sina elever - redan från början.

Vi har i Haninge fått flera intressanta erfarenheter av att genomföra kunskapskontroller för barn och elever i yngre åldrar. Dessa erfarenheter visar att proven tydliggör uppdraget för lärarna. De påverkar hur lärarna lägger upp sin undervisning. De påverkar vad lärarna undervisar om. De påverkar hur lärarna samarbetar med varandra. De ger motiv för utveckling och förändring. Det är på detta sätt som prov och betyg kan leda till att eleverna lär sig mer. Men då gäller det också att proven och betygen mäter rätt saker. Kvalitéter i förmåga och inte perifera detaljkunskaper.

När vi arbetade med att ta fram vår första läskontroll för årskurs 1 frågade vi skolorna hur bra man kan förvänta sig att elever kan läsa efter ett år i skolan. Vi använde läsutvecklingsschemat, lus, som måttstock (med en skala från 1 till 19). Svaren vi fick visade att skolorna hade mycket olika ambitionsnivåer.

Vi fastställde lus-punkt 10 som ambitionsnivå för hela kommunen (eleven använder och växlar mellan flera fungerande sätt att läsa för att förstå enkla texter). Det påverkade lärarnas undervisning. I alla skolor fokuserade lärarna mer av sin undervisning på läsning. De fick också ett nytt mål för sitt samarbete: Hur ska vi få alla våra elever att lära sig läsa till punkt 10 i lus? Lärare med större kompetens när det gäller läsinlärning fick en viktigare roll i förhållande till sina kolleger. Utbytet av erfarenheter och arbetssätt ökade.

Det gav också resultat. Tidigare mätningar som gjorts i delar av kommunen gav vid handen att cirka 60 procent av eleverna kom upp till punkt 10 i lus efter ett år i skolan. När vi första gången införde punkt 10 som en ambitionsnivå och mätte resultatet kom vi upp i 88 procent. Andra gången kom vi upp i 92 procent.

Nu kan vi se att vi får liknande effekter i matematik för årskurs 3. Förra året genomförde vi ett matematikprov för 9-åringar som utarbetats av Prim-gruppen, som gör de nationella proven i matematik. Resultatet första gången blev inte särskilt bra. Bara 53 procent klarade målen. När vi nu genomfört provet en andra gång ser vi en märkbar förbättring - 70 procent har fått det de behöver. Och det mest spännande av allt: i Klockarbergsskolan i Brandbergen förbättrade man sina resultat från 29 procent till 95,8. Bäst i kommunen!

Brandbergen är ett typiskt miljonprogramsområde. Resultaten i Klockarbergsskolan har tidigare varit låga. Plötsligt bryter skolan mot alla sociala förväntningar. Vad har de gjort? Resultaten förra året tydliggjorde att skolan hade ett problem att ta itu med. Rektor organiserade om arbetslagen, bland annat för att se till att det fanns kompetens i alla ämnen i alla arbetslag. Skolledningen ägnade en heldag per arbetslag till att diskutera upplägget av undervisningen och prioriteringar. Utan kunskapskontroll hade detta kanske inte hänt.

En tydlig uppföljning av elevernas resultat ger rektor ett redskap för att planera och organisera sin skola. Uppföljningen ger också besked om vilka arbetssätt som fun-gerar bra och som bör spridas inom skolan och till andra skolor.

Det har också varit intressant att se hur politikerna engageras i samband med kunskapskontrollerna. Tidigare, när resultatuppföljningen i kommunen mest handlade om ekonomisk uppföljning, handlade den politiska diskussionen ofta om ekonomi. Eller om olika käcka idéer som någon snappat upp någonstans. Efter kunskapskontrollernas införande handlar diskussionerna mer om hur det går för eleverna i skolan. Politikerna kräver redovisningar av vad skolorna gör för de elever som inte når målen.

Det finns en berättigad kritik mot resultatmätning som mäter fel saker, som bara mäter det som är lätt att mäta, som mäter ytliga faktakunskaper på bekostnad av sammanhang och djupare förståelse. Denna dåliga resultatmätning får inte tas som intäkt för att förkasta all resultatmätning. I stället visar det att vi måste vara noggranna med vad och hur vi mäter.

I Prim-gruppens matematikprov för årskurs 3 finns följande uppgift:

"Annas pappa sätter band runt omkring sin nysådda gräsmatta. Den är 37 m lång och 18 m bred. Räcker en rulle med 100 m band?"

En ytlig mätning skulle ha nöjt sig med denna ja-eller-nej-fråga. Men här kompletteras den med "Hur vet du det? Rita gärna." vilket ger utrymme för såväl fördjupning som kreativitet för eleven. Och för läraren ger den möjlighet att bedöma elevens förståelse av problemet.

Frågan blir då om det skulle vara skadligt att ställa nioåriga elever inför en sådan uppgift? Vi tror inte det. Tvärtom. Det vore skadligt att inte ställa den. Om eleven klarat den, så är allt gott och väl. Om eleven inte klarat den, så får skolan anledning att vidta åtgärder. Om många elever inte klarat uppgiften får rektor eller förvaltning eller politiker anledning att göra något. Om ingen kunskapskontroll genomförts, så hade det kanske hänt att ingen hade gjort någonting!

Vi följer två viktiga principer - skolans ansvar för resultaten och öppenheten kring dessa. Vi betraktar elevernas resultat som en effekt av skolans och lärarnas insatser. Det betyder att när vi mäter elevernas kunskapsutveckling, så mäter vi egentligen skolans och lärarnas förmåga att ge eleverna de kunskaper som eleverna har rätt till. Skolans resultat får inte vara den enskilde lärarens egendom.

Barn och elever möter förskolan och grundskolan med olika förutsättningar. En del elever har välutbildade föräldrar - andra inte. En del elever kan läsa redan innan de börjar skolan - andra inte. Om skolan inte tar tag i denna ojämlikhet så fort eleverna kommer till skolan, så riskerar skillnaderna att öka med åren.

Amerikansk forskning har visat att en del treåringar har hälften så stort ordförråd som sina kamrater. Forskarna har också kunnat påvisa samband mellan ordförrådet och barnens uppväxtmiljö. Det är en viktig samhällsuppgift för förskolan och skolan att tidigt sätta in insatser för att ge alla barn bästa möjliga start i livet - och att ge särskild uppmärksamhet och stöd till de barn och elever som har sämre förutsättningar. Skillnader i förutsättningar växer inte bort av sig själva, men de kan åtgärdas genom aktiva insatser från skolan.

Vi menar allvar med att alla elever ska gå ut grundskolan med fullständiga betyg. Därför måste vi se till att alla elever är med redan från början. I Haninge är detta inte någon politisk stridsfråga.

MARTINA MOSSBERG
Ordförande (m) barn- och utbildningsnämnden i Haninge
ROBERT NOORD
Oppositionsråd (s) i Haninge
MATS ÖHLIN
Skolchef i Haninge

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut