"Ett efterblivet paradis för olagliga IT-pirater"
Publicerat 2007-11-16 00:50
Mediemagnaten Carl-Johan Bonnier: Sveriges trovärdighet som rättsstat urgröps om vi inte stärker skyddet för upphovsrätten på nätet. Sverige framstår i ett internationellt perspektiv som efterblivet och ett paradis för aktiviteter som i andra länder betraktas som olagliga och orättfärdiga. Den flata inställningen till piratkopiering på nätet, olaglig fildelning, är inte bra för Sverige. Vår trovärdighet som rättsstat urgröps och svenska företag möter allt oftare misstro globalt. Anledningen till att så få här i landet törs ta ställning mot denna piratverksamhet är det höga pris i form av nättrakasserier som drabbar dem som vill stärka skyddet för upphovsrätten på internet. Det skriver Carl-Johan Bonnier, styrelseordförande i Bonnier AB.
Under sensommaren har två förslag som syftar till att stärka upphovsrätten på nätet presenterats. Sanktionsdirektivet och Renforsutredningen ger förslag till nya verktyg som kan hjälpa kreatörer att hävda sin upphovsrätt på nätet och ger därmed alternativ till polisanmälningar som enda försvarsåtgärd för den upphovsman som blir utsatt för en kränkning. Jag är övertygad om att förslagen om de blir verklighet kommer att stärka upphovsrätten, skapa folklig acceptans för dess upprätthållande och ge svenska kreatörer möjlighet att hävda sig i konkurrens med omvärlden.
Debatten som förslagen lett till visar på en besvärande klyfta mellan de värden som anses självklara i den fysiska världen och de normer som styr debatten kring internet. Många som aldrig skulle tveka att försvara författarens, designerns eller filmarens rätt till frukterna av sitt arbete verkar ha lätt att överge motsvarande princip när den överförs till nätet.
Att teknisk utveckling skapar samhällsdebatt är inget nytt fenomen - minns bara 1980-talets rop på parabolförbud. Under de senaste årtiondena har teknisk utveckling rivit murar och ökat medborgarnas tillgång till snart sagt alla typer av kultur och underhållning. När kulturella och teknologiska omvälvningar genom historien har förändrat spelplanen har vi fått ompröva vissa uppfattningar, medan vi funnit andra principer värda att värna. En princip som vi vid varje vägskäl funnit värd att bevara, stärka och utveckla är upphovsrätten. Vi har försvarat den dels för att vi tycker att den skapar viktiga incitament till värdefulla satsningar på tankearbete, dels för att vi tycker att kreatörers upphovsrätt har ett principiellt egenvärde.
De som motarbetar en fungerande upphovsrätt på nätet anför ibland att den olovliga fildelningen till och med gynnar kreatörerna. Detta resonemang saknar helt logik. Internet skapar fantastiska möjligheter för musiker, skribenter och filmare att producera och distribuera sina verk till låg kostnad. Men att en artist väljer att lägga ut sin musik på nätet förändrar på inget sätt varje enskild kreatörs rätt att själv välja hur hon vill erbjuda andra att ta del av sitt verk, och om hon vill sätta ett pris på det eller tillgängliggöra det gratis.
De förslag som våra politiker nu har att ta ställning till är tillsammans med de ansträngningar som branschen gör för att erbjuda bra legala alternativ helt nödvändiga. Sanktionsdirektivet och den så kallade Renforsutredningen presenterar verktyg för förebyggande åtgärder som tidigare saknats i Sverige.
Det gäller möjligheten att via domstol få uppgifter om den som har gjort ett upphovsrättsintrång för att exempelvis kunna sända informationsbrev eller agera civilrättsligt. Det handlar också om att tydligare involvera bredbandsoperatörerna för att exempelvis stänga av tillgången till nätet för den som notoriskt tillgängliggör stora mängder illegala kopior.
Förslagen leder till att kreatören får tillgång till mer nyanserade och mildare verktyg för att hävda sin rätt, i stället för att som i dag ha att välja antingen en polisanmälan eller att stillasittande bevittna kränkningen. Jag är övertygad om att de presenterade förslagen kan stärka upphovsrättsskyddet och samtidigt få en bra förankring hos allmänheten. Men då krävs att vi som på olika sätt verkar i och kring de kreativa sektorerna träder fram i debatten. Vi måste tydliggöra den illegala fildelningens pris i uteblivna kultursatsningar, minskade möjligheter för entreprenörer i våra sektorer och försämrad internationell konkurrenskraft för det kreativa Sverige. Vi bör också visa på de enorma möjligheter som teknikutvecklingen erbjuder, bara vi får ett modernt regelverk.
Att så få artister, författare, filmare med flera finns med i debatten har en delvis ganska dyster förklaring: Ställningstaganden mot pirateri har hitintills kunnat generera ett högt pris i form av nättrakasserier. Detta understryker bara behovet av en breddad och hyfsad debatt kring internet.
I de fall som debatt kring internet förekommer så är ofta tekniken den huvudsakliga utgångspunkten. De som inte besitter de tekniska kunskaperna känner sig diskvalificerade från samtalet. Det tolkningsföreträde som det tekniska perspektivet fått i debatten har gjort att många skyggar för att hävda upphovsrätten på nätet för att undvika att betraktas som omoderna.
Detta modernitetskomplex har fått flera politiker och debattörer till höger såväl som till vänster att ängsligt försöka med en omöjlig balansakt: Man ger en läpparnas bekännelse till upphovsrätten samtidigt som man ställer sig tveksam till varje förslag som presenteras för att upprätthålla den. Det är ett orimligt duckande för kärnfrågan: Är man för eller emot upphovsrätten?
Ett fungerande skydd för idéer och uppfinningar, även på nätet, är en väsentlig fråga oavsett bransch. Ska internet bli en plattform och katalysator för verkligt idéskapande, tillväxt och sysselsättning går det inte längre att i vackra ord tala om upphovsrättens betydelse och samtidigt avfärda varje förslag som slår vakt om det man just hyllat.
Svenska politiker har historiskt i många stora frågor valt att stå över taktiserande och möjlighet till enkla angrepp på motståndaren för att möjliggöra reformer av stor betydelse för samhällsutvecklingen. Säkerställandet av upphovsrätten och fungerande regler för kreativ verksamhet borde vara en fråga som manar till principfasthet - över blockgränsen.
Varför måste vi gå så långt i Sverige? undrar kanske någon.
Men den rätta frågan är i stället: Varför är vi så långt efter?
Det så kallade sanktionsdirektivet gäller i de allra flesta EU-länder - men inte i Sverige. Och möjligheten att skydda och slå vakt om sin upphovsrätt är väl tillvaratagen i regelverk och lagar i nästan alla länder.
Sverige framstår i ett internationellt perspektiv som efterblivet och som ett paradis för aktiviteter som i andra länder ses som olagliga och orättfärdiga. Det är inte bra för Sverige, vår trovärdighet som rättsstat urgröps, det som sker i vårt land drabbar kreatörer världen över och svenska företag möter allt oftare skepsis och misstro globalt.
carl-Johan bonnier
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.















