”EU:s strategi för Östersjön håller på att vattnas ur”

Vi närmar oss nu en avgörande period för den svenska regeringen och dess ambitioner på miljö- och klimatområdet under det svenska ordförandeskapet. Med start i förra veckan kommer EU att diskutera och anta en strategi för Östersjöregionen och sedan är det dags för FN:s klimatkonferens i Köpenhamn.

Vi har som entreprenörer och affärsmän, från lite olika ingångsvinklar, kommit att engagera oss i frågor som rör vår miljö. Baltic Sea 2020 arbetar med att stödja konkreta åtgärder för en bättre miljö i Östersjön. Zennström Philanthropies arbetar bland annat med klimatfrågan och socialt entreprenörskap.

Vårt engagemang för dessa frågor innebär att vi på olika sätt stöder och ställer resurser till förfogande för åtgärder, aktiviteter och projekt som vi anser bidrar till en hållbar miljö. Det innebär att vi med entreprenörens och affärsmannens blick för det väsentliga och otålighet att uppnå resultat, följer de politiska processerna.

Inför ordförandeskapet redovisade regeringen sina prioriteringar. De omfattade bland annat miljö- och klimatfrågorna samt en strategi för Östersjöregionen. Denna strategi är ett nytt grepp från EU för att skapa en gemensam politik i så kallade makroregioner inom EU.

Östersjön är ett av de mest förorenade havsområdena, samtidigt är åtgärderna för att komma till rätta med miljöproblemen väl kända. Åtta av nio länder runt Östersjön är EU:s medlemsstater. Det är alltså politisk handlingskraft som behövs för att vidta de åtgärder som kan ge oss en renare Östersjö.

Det är uppenbart att ambitionsnivån för Östersjöstrategins miljödelar successivt har sänkts. Trots en ambitiöst upplagd inledning där alla intressenter inbjöds att delta, har viktiga miljöåtgärder vattnats ur eller försvunnit i den slutliga redigeringen.

Ett sådant exempel är fiskefrågorna, där Östersjöstrategin fortsätter att behandla fisket som en näringspolitisk fråga i stället för den miljöfråga det borde vara. Ett otillräckligt bestånd av torsk, Östersjöns topprovdjur, medför ett ekosystem i obalans med för mycket skarpsill och för lite djurplankton.

Ansvaret för att driva på den politiska utvecklingen för en bättre miljö i Östersjön kommer nu att ligga på enskilda länder. Danmark ansvarar för att i regionen ta initiativ som motverkar klimatförändringarna och Finland för att finna en väg framåt i de strategiska åtgärder som krävs för ett hållbart fiske med tillräckligt stora fiskbestånd.

Det är också dessa länders ansvar att tillräckligt många projekt startas inom ramen för strategin, för att påbörja praktiska åtgärder. Även här förefaller det som om angelägna ”flagship projects” någonstans under resans gång sorterats bort. Låt oss ta ett exempel: Fisket i Öster­sjön styrs i dag av kvoter. När en fiskare får större fångst än kvoten tillåter eller när det finns en möjlighet att förbättra kvaliteten genom att dra en ny trål, kastar fiskarna tillbaka den överflödiga fångs­ten i sjön. Fiskar som inte överlever. Det innebär utöver det moraliskt förkastliga i att fiska mer än vad som kommer till användning, också att yngre/mindre fiskar inte får en möjlighet att växa till och fortplanta sig samt att vetenskapsmän och fiskerimyndigheter inte får en korrekt bild av det totala uttaget av fisk.

I Östersjöstrategins förslag till åtgärdsplan finns något som heter ”fast track”. Att starta ett ”fast track-projekt” som snabbt finner åtgärder mot detta moraliskt motbjudande slöseri skulle vara en viktig symbolfråga som visar att EU och medlemsstaterna runt Östersjön är beredda att vidta konkreta åtgärder för ett hållbart fiskbestånd och som visar att de inser att fiske är en miljöpolitisk fråga som angår oss alla.

Hösten 2009 kommer att kräva ”split vision” av den svenska regeringen. Under september-oktober behandlas Östersjöstrategin och senare är det dags för FN:s
klimatkonferens i Köpenhamn, där EU under det svenska ordförandeskapet ska spela en väsentlig roll. Klimatfrågorna är globala och miljöfrågorna regionala. Men i båda fallen har Östersjöregionen en stor möjlighet att vara föregångare. Östersjöstrategin omfattar strategiska åtgärder på bägge områdena. Därför är det viktigt att regeringen har kraft att lotsa Östersjöstrategin ända in i mål.

Detta är vad vi anser att regeringen bör göra för att Östersjöstrategin skall bli ett effektivt verktyg:

• Östersjöstrategins ursprungliga ambitionsnivå på miljöområdet bör så långt det över huvud taget är möjligt försvaras, och regeringen bör in i det sista kämpa för små och stora förbättringsförslag på miljöområdet.

• Fiskepolitiken är en symbolfråga, helt i linje med strategins mål om regional självförvaltning. Det är också en av de åtgärder som kan ge mest miljöeffekt på kortast tid. Åtgärdsplanens delar som rör fiskepolitik bör kompletteras med fler projekt. Den svenska regeringen bör stödja sådana initiativ från andra medlemsstater eller, om så behövs, själv ta på sig ansvaret.

• Regeringen bör tydligt signalera att fiskets och jordbrukets miljöpåverkan på Östersjön ska ses som en miljöpolitisk fråga. Så länge näringspolitiska hänsyn ges överhand kommer vi aldrig att se hållbara lösningar.

• Regeringen måste säkerställa att Östersjöstrategin ges tillräckliga uppföljnings- och kontrollmekanismer, gärna i samråd med Polen som 2011 är nästa Östersjöland som innehar ordförandeskapet i EU.

• Regeringen behöver markera att Öster­sjöstrategin är ett viktigt steg på väg till ökat regionalt inflytande och förvaltning över frågor som bara rör Östersjöstaterna.

Den allra viktigaste frågan för det svenska ordförandeskapet är att se till att Öster­sjöstrategin verkligen får en god start. Att de länder som tagit på sig ett ansvar att leda och samordna ett av åtgärdsplanens områden också kan visa på en handlingskraftig process: Att Finland förmår agera med de strategiska åtgärderna inom fisket, att Danmark kan leda arbetet med att utarbeta en regional strategi för klimatanpassning och att Tyskland kommer att verka för biologisk mångfald också på fiskets område.

Statsministern måste vid rådsmötet senare i höst försäkra sig om att medlemsstaterna tar det ansvar som strategin lägger på dem.

Båda våra organisationer kommer att noga följa arbetet med Östersjöstrategin under hösten 2009. Vi kommer att stödja goda initiativ och påpeka när vi anser att regeringen tappar tempo. Detta är en chans som inte får slarvas bort.

Björn Carlson
Baltic Sea 2020

Niklas Zennström
Zennström Philanthropies

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut