"Folkomrösta om den nya indelningen av Sverige"
Publicerat 2006-10-25 01:05
Landshövding Anders Björck: Orimligt att låta väljarna bestämma om vargjakt och vägtullar men inte om landets framtid. Ansvarskommitténs omstöpning av landets regionala strukturer berör alla medborgare. Läckor från kommittén visar att länsindelningen avskaffas och ersätts med ett färre antal storregioner. Men detta sker utan demokratisk förankring. Förslagen ska beslutas och träda i kraft före nästa val. Det är omöjligt utan att väljarna först får säga sitt. Folkomröstningar måste hållas i alla berörda län under den nuvarande mandatperioden. Förverkligar den borgerliga regeringen Ansvarskommitténs förslag kommer mycket av dess övriga arbete att blockeras, skriver landshövdingen i Uppsala län Anders Björck.
Sällan har så få ställt till så mycket oro för så många. Ansvarskommittén skall lämna sitt betänkande efter nyår. Då är det meningen att vi skall få förslag om Sveriges framtida indelning och myndighetsstruktur.
Låt oss vänta på dess förslag och sedan ta ställning, har det sagts. Det håller inte. Frågorna om ny länsindelning, tillskapandet av regioner med beskattningsrätt, ny myndighetsstruktur med mera kommer att ha rejäl påverkan på människors vardagsliv. Rimligtvis borde sådana frågor ha fått en stor plats i en valrörelse. De politiska partierna måste självklart - liksom enskilda riksdagskandidater och lokala och regionala kandidater - redovisa var de står innan ett val.
Nu gör man våld på demokratin. Ansvarskommitténs förslag - är det meningen - skall behandlas under den mandatperiod som just påbörjats och beslutas och delvis träda i kraft före nästa val.
Detta är oacceptabelt ur demokratisynpunkt. Tas det ställning till Ansvarskommitténs förslag före nästa val kan man med fog säga att de nya spelreglerna för svensk demokrati och förvaltning körs igenom bakvägen. Det finns emellertid botemedel mot detta.
Det som läckt ut från Ansvarskommittén pekar på att de nuvarande länen avskaffas och ersätts med ett mindre antal storregioner. Tjugoen län blir någonstans mellan sex och fjorton.
I underlaget till kommittén har det ritats kartor som visar vilken länsslakt det skall bli.
Helt följdriktigt kastar sig många debattörer och politiker över kartorna och diskuterar alternativa gränser. Det kan man naturligtvis göra och kliva rakt i fällan. Ingen instans har emellertid beslutat om det skall bli några regioner enligt Ansvarskommitténs modell eller inte.
Men genom att läcka ut förslag skapar man en bild av att regionmodellen är ett politiskt faktum och att det egentligen bara är en fråga hur många de skall vara och var gränserna skall dras.
Ansvarskommittén borde först ha diskuterat och politiska beslut fattats om vad som skall hanteras centralt eller regionalt. Den gränsdragningen måste vara en viktig utgångspunkt. Nu verkar det som man börjat i fel ända, nämligen med kartorna.
Vi har en snårig förvaltning i Sverige. Svaga statsråd och starka generaldirektörer har skapat ett virrvarr av "enmyndigheter" respektive "länsmyndigheter" med för det mesta totalt olika gränser. Skapandet av så kallade "enmyndigheter" har skett utan någon samlad bedömning. Det finns inte något koncerntänkande för den svenska förvaltningen.
Hade det varit ett privat företag hade ägarna via bolagsstämman gripit in. Nu är knappast förvaltningsfrågor "sexiga" för politiker och intresset har varit svagt i riksdagen. Såvida det inte handlat om rent lokaliseringspolitiska aktiviteter. Det existerar helt enkelt inte någon genomtänkt och samordnad statlig förvaltningspolitik. Den regionala röran är ett exempel på detta. Kostnaderna för det svenska folkhushållet är emellertid betydande, det handlar förmodligen om åtskilliga tiotals miljarder i onödan.
Men effektiviteten då? Är det någon som tror att produktiviteten i Gnosjö fördubblas om vi slår ihop Jönköpings län med Kalmar och Kronoberg? Bevisen för detta skulle jag vilja se. Eller att bioteknikföretagen i Stockholm - Uppsala regionen som har ett bra frivilligt samarbete fördubblar sina uppfinningar och upptäckter om Stockholm och Uppsala län slås ihop till ett mastodontlän?
Det har också talats om ett stort Mälardalslän med Västerås som residensstad. Men Mälardalens näringsstruktur är inte särskilt enhetlig, vilket kartritarna tycks tro. Att mixa ihop till exempel den bioteknik och farmaceutiska industri som finns i Stockholms, Uppsala och Södermanlands län med län i Mälardalen som sysslar med verkstadsindustri och skogsindustri har jag svårt att förstå synergieffekterna utav.
Hur man än ritar nya länskartor kommer de att bli fel eller åtminstone otillräckliga för det syfte man vill uppnå. Kartorna ser olika ut beroende på vilket syfte man vill uppnå och prioritera. Det innebär att dagens prioriteringar kan vara hopplöst föråldrade om några decennier varvid man tvingas rita om kartorna igen.
Den kritik som riktats mot landstingen för bristerna i den svenska sjukvården löses inte genom att man gör landstingen större. Vad som nu riskerar att ske är att man med de tänkta storregionerna cementerar en kritiserad och inte särskilt väl fungerande sjukvård. Det rimliga är i stället att förstatliga den högspecialiserade sjukvården, det vill säga universitetssjukhusen, och privatisera och kommunalisera resten inom ramen för en nationell sjukförsäkring.
För mig förefaller det också märkligt, och föga i takt med tiden, att satsa på direktvalda regioner när vi vet att det är just valen till mellannivån mellan stat och kommuner som röner minst intresse hos väljarna. Vi riskerar att späda på det demokratiska underskottet.
Det finns en övertro på storskalighet och omorganisationer. En ny länsindelning kommer att riva upp många känslor och sysselsätta så många att värdefull kraft kommer att förspillas på formen i stället för innehållet. En ny länsindelning har stora inslag av kosmetik.
Sverige är en enhetsstat och inte en federal statsbildning. Självfallet skall vi ha kommunalt självstyre liksom vi behöver en politisk dimension också på det regionala planet. Men till de stora myterna hör att den regionala utvecklingen tar fart om man kopplar bort staten regionalt. I dagens komplicerade infrastrukturella verklighet krävs tvärtom samverkan mellan stat och regionala och lokala församlingar. Ingen har väl på fullt allvar tänkt sig att staten slutar ta ett ansvar för vägar, järnvägar och luftfart i hela Sverige.
En ständigt återkommande synpunkt är att till exempel regionala samverkansorgan skulle vara mera "demokratiska" än statliga regionala organ. Med all respekt för kommun- och landstingspolitiker så har jag svårt att förstå resonemanget. Vi har faktiskt val till riksdagen med ett internationellt sett högt valdeltagande och minst sagt kända ledande företrädare jämfört med många av våra landstings- och kommunalpolitiker. Man kan fråga sig vilka som är mest kända och i medborgarnas ögon har störst legitimitet.
Att stöpa om Sveriges regionala struktur utan en rejäl demokratisk förankring är att utmana ödet. För den som upplevt alla turerna kring en liten förändring, Hebys överförande från Västerås län till Uppsala län, som tog åtskilliga år, rev upp mycket damm och kostade mycken prestige, står det klart att den som ger sig in på att förverkliga tongångarna från Ansvarskommittén riskerar att ta sig vatten över huvudet. Den nytillträdda borgerliga regeringen kommer att sugas in i ett projekt som kommer att hålla den rejält sysselsatt och blockera mycket av dess övriga arbete. I den processen kommer det att finnas många förlorare.
I debatten har det förts fram krav på en folkomröstning om EU:s nya konstitution. Det förefaller mig något märkligt att i Sverige t.ex. folkomrösta om antalet platser i EU:s ministerkommitté men inte om den regionala omstöpningen av vårt eget land med alla dess direkta och indirekta följder för invånarna. Självklart måste ett eventuellt genomförande av Ansvarskommitténs förslag föregås av folkomröstningar i alla de län som blir berörda. I Hebyfallet, liksom när Habo och Mullsjö 1998 gick från Västra Götalands till Jönköpings län, förekom folkomröstningar.
Sådana folkomröstningar kommer att tvingas fram om regering och riksdag inte självmant föreslår dem. Där finns det ingen återvändo. Skall läns- och andra förändringar ske under den nu påbörjade mandatperioden är det lika bra att börja förbereda sig för ett antal omröstningar. Har man röstat om kommungränser och vägtullar, vargjakt med mera går det inte att slinka ur folkomröstningarna vad gäller Ansvarskommittén.
Det skall också påpekas att om Ansvarskommitténs förslag medför grundlagsändringar så har en minoritet i riksdagen rätt att få till stånd en beslutande folkomröstning. Denna skall äga rum samma dag som val sker till riksdagen, det vill säga år 2010. Tanken med denna bestämmelse i regeringsformen är att väljarna i samband med allmänna val skall få ta ställning till förändringar i de demokratiska spelreglerna. Grundlagsstadgandet innebär också ett minoritetsskydd. Den politiska oppositionen kan alltså vädja direkt till väljarna.
Vad än Ansvarskommittén kommer att föreslå måste väljarna få säga sitt. Det nuvarande förvaltningssystemet är förvisso inte felfritt eller optimalt. Min uppfattning är emellertid att framtida reformer på området skall bygga på de län som finns men i stället ge länsförvaltning och de direktvalda institutionerna bättre möjlighet att verka. För detta krävs det förändringar. Men att avskaffa länen och skapa storregioner är bara ett sätt att kamouflera problemen.
Slutligen: Anders Björck som landshövding talar naturligtvis i egen sak säger storskalighetsförespråkarna. Nej det gör jag faktiskt inte. Mitt förordnande som landshövding i Uppsala län kommer att ha gått ut när de utläckta förslagen från Ansvarskommittén skulle kunna träda i kraft.
Bildtext: Sverige kan inte få en ny indelning utan att det hålls folkomröstningar, skriver Anders Björck, landshövding i Uppsala län.
Anders Björck
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
