”Försvarsmakten måste få ny och yngre personal”
Publicerat 2009-06-24 00:50
Riksrevisionen i ny granskning av Försvarsmakten: Tillgången på personal svarar inte mot långsiktiga behov. När Sveriges försvar ställs om från invasionsförsvar till insatsförsvar, berett att verka hemma och utomlands, finns en grundläggande obalans i personalens ålder och befälsnivå. I dag finns ett överskott på 1.500 äldre officerare, medan bristen i lägre befälskategorier är omfattande. Regeringen bör nu vidta åtgärder så att Försvarsmakten får rätt sorts personal, skriver riksrevisor Claes Norgren.
Svenskt territorium ska försvaras mot militära angrepp och Sverige ska delta med trupp i internationella insatser. Det har riksdagen beslutat och det ska regeringen verkställa. Regeringen har gett dessa fundamentala uppdrag till Försvarsmakten – fortfarande en av Sveriges största myndigheter med närmare 20.000 anställda.
Ansvaret för personalförsörjningen vilar främst på Försvarsmakten. Men regeringen ansvarar för att ge myndigheten förutsättningar för en effektiv verksamhet. Frågan är om Försvarsmakten anpassat personalförsörjningen så att den svarar mot myndighetens uppgifter.
Sedan några år tillbaka ställs försvaret om. Från att vara berett på invasion av Sverige – till att vara berett till insatser, hemma eller utomlands. Försvarsmaktens omställning till ett insatsförsvar innebär ett förändrat personalbehov. Den nya inriktningen ställer högre krav på personal som har förutsättningar och motivation för att genomföra utlandsinsatser. Därmed behöver personalförsörjningen anpassas så att den svarar mot behoven.
Sedan tidigare är det känt att det finns grundläggande obalanser i personalens ålder och befälsnivå. I dag publicerar Riksrevisionen en granskning som visar att obalanser i ålders- och kompetensstrukturer kvarstår. Detta illustreras av att det finns ett överskott på 1.500 officerare äldre än 35 år. Personalens medelålder är för hög och dessutom stigande. Skevheterna förstärker problemen i Försvarsmaktens kärnverksamhet.
Det finns en omfattande brist på personal i lägre befälskategorier. År 2008 fanns till exempel 43 fänrikar, vilket motsvarar endast 0,6 procent av yrkesofficerarna. Under början av 2000-talet utgjorde fänrikarna mellan 5 och 10 procent av officerskåren. Det saknas med andra ord lägre befäl, samtidigt som det finns för många högre befäl. Relationen mellan lägre befäl och överordnade är ställd på ända. Om man vill använda bildspråk kan man säga att den hierarkiska pyramiden står upp och ner och svajar på sin spets. Dessa obalanser förstärker problemen i Försvarsmaktens kärnverksamhet och ställer höga krav på myndighetens förmåga att effektivt använda sin personal.
Riksrevisionen har sett att rekryteringen av ny personal har försvårats av de omfattande personalavvecklingar som följt av de senaste försvarsbesluten. Samtidigt har Försvarsmakten haft svårt att genomföra effektiva förändringar i personalstyrkan. Rådande karriärvägar för yrkesofficerare överensstämmer inte på ett tydligt sätt med myndighetens behov för kärnverksamheten. Fortfarande är få yrkesofficerare skyldiga att tjänstgöra i Utlandsstyrkan.
Omställningen av försvaret har medfört att Försvarsmakten har kvar personal vars kompetenser inte efterfrågas. På regeringens initiativ har myndigheten försökt lösa problemet med bland annat ett karriärväxlingsprogram. Sedan 2006 har dock endast 40 yrkesofficerare och civila slutat genom programmet. Trots en intern målsättning om att 200–400 yrkesofficerare ska växla karriär.
Samtidigt har myndighetens utbildningsförband och skolor inte haft tillgång till personal som svarar mot deras behov. Sårbarheten förstärks av att det saknas nyckelkompetens, särskilt för olika tekniska system. Sammantaget får dessa brister i bemanningen konsekvenser för Försvarsmaktens effektivitet.
Riksrevisionen menar att den rådande situationen inom Försvarsmakten innebär risker för försvarets militära förmåga. De grundläggande problemen med Försvarsmaktens förmåga borde tydligare klargöras av såväl regeringen som av Försvarsmakten själv. Det gäller särskilt samspelet mellan det som har hög prioritet på kort sikt och det som är viktigt på medellång eller lång sikt. Alltså mellan uppgiften att med relativt kort varsel delta i internationella insatser och uppgiften att ha förmåga till insatser om något år.
För att lösa sina huvuduppgifter måste Försvarsmakten helt enkelt bli bättre på att kombinera genomförandet av utlandsinsatser med förbandsverksamheten i Sverige. Vidare behöver Försvarsmakten komma till rätta med den obalans som nu råder mellan hur mycket och vilken sorts personal som myndigheten ska ha, och vad som faktiskt finns tillgängligt. Försvarsmakten behöver därför bli bättre på att styra och använda sin personal.
Medborgarna har ett berättigat intresse av att veta om de cirka 40 miljarder kronor de årligen betalar till Försvarsmakten används effektivt. För att pengarna ska ge önskad effekt krävs att riksdagens beslut om militär förmåga kan levereras.
Även för riksdagens insyn i försvars- och säkerhetspolitiken är det nödvändigt att regeringen säkerställer att Försvarsmakten kan leverera förmåga. För att detta ska bli verklighet krävs samtidigt att förmågan tydligt redovisas av Försvarsmakten.
Som Riksrevisionen i dag visar är Försvarsmaktens personalförsörjning ett viktigt problemområde. Det illustrerar en aktuell utmaning för regeringen och försvaret. Regeringen bör nu vidta åtgärder för att säkerställa att önskad förmåga uthålligt kan uppnås. Regeringen bör därför ta ställning till hur förutsättningarna för Försvarsmaktens personalförsörjning kan förbättras. Vidare bör Försvarsmakten effektivisera sitt personalutnyttjande.
Utmaningen jag skriver om här bildar utgångspunkt för Riksrevisionens kommande granskningar av försvaret. Granskningarna publiceras under de närmaste åren med start i dag.
Claes Norgren
riksrevisor
Visar 1-10 av 16. Per sida:
Som sv.folket bäddar får de ligga! Förut med en stor värnpliktsarme' och en lägre pensionsålder så fanns det förband åt alla och balans i systemet. Med nuvarande, unikt i världen, förgubbande pensionssystem nedläggningar och oförmåga att i mellanmjölkens land erbjuda särlösningar så får man denna effekt som ett brev på posten. Inte konstigt alls!
Kristian, 14:04, 24 juni 2009. Anmäl
Några faktorer :
Det är idag och sedan en tid tillbaka accepterat och förmodligen ganska omtyckt att skriva nedsättande om Försvarsmakten. Revisorn tar här en del karriärmässiga poäng men har också utlämnat en hel del fakta vilka andra nämnt före mig. Jag måste säga att jag inte sett så många liknande påhopp på andra myndigheter och verk,men jag kan ju brista i uppmärksamhet.
-Vidare, i sakfrågan, så bör det noteras att försvaret till skillnad från de flesta andra, till absolut största del rekryterar yngre. Det är sällan man tar icke-militärt utbildade i medelåldern och gör dem till exempelvis förbandschefer: Det finns inte förtroende för en sådan metod. Det gör rekrytering speciell. Försvaret hade anställningsstopp under två år för att klara ekonomin. Det gjorde inte saken bättre.
-Och då är ju LAS en svår faktor. För att LAS skall fungera så måste de äldre i princip köpas loss. Och då kan man ju lika bra ha de kvar: Alla är ju inte orkeslösa eller inkompetenta.
-Det finns inte ngt h
Klas, 11:57, 24 juni 2009. Anmäl
Angående Fullmakter/Livstidsanställning;
Dessa tillskapades flera hundra år sedan för Dommare och för Officerare (möjligen några fler grupper), så att dessa ej blev "politiska vindflöjlar", tillsatta och avskedade beroende på regering. Dock slutade sådana att utdelas i slutet av 80-talet. Och är/om man blir befordrad till överste/kommendör förlorar man den. Har man fullmakt så är man svår att säga upp. Men i den ingår "förflyttningsskyldighet", så om alla kommenteras till Treriksröset, kanske några "arbetsvägrar" och kan sähgas upp. Så ja, de djuren finns.. i kategorin "över femtio". Men "utdöende skara".
Nexoe, 11:32, 24 juni 2009. Anmäl
Självklart borde staten erbjuda äldre officerare anställning inom annan statlig verksamhet, exvis Försäkringskassan, Arbetsförmedling, länsstyrelser, universitet etc. Så självklart att man inte ens borde behöva skriva detta inlägg!!!
Tomas, 10:38, 24 juni 2009. Anmäl
Det Daniel talar om, att alla militärer fick livstids anställning, kallas Fullmakt. Inte alla fick det och vid de stora uppsägningarna 2004 var de redan då fåtaliga och nu ännu färre. Dock är de ett problem om än marginellt.
Författaren bör skriva om de två fundamentala problemen:
LAS; som inte är applicerbar på FM, Polis och t ex brandkår samt de realmässigt minskande försvarsanslagen (inflation + löneökningar= -5% om året) som han som revisor borde kunna se inte går ihop med ställda mål.
Riksdagen lever inte upp till god revisionssed alltså - något för Riksrevisionen att sätta märke i...
anonym, 09:45, 24 juni 2009. Anmäl
** Vad jag menar med lagstadgat är att man inte nu hur som helst kan säga upp livstidsanställningen. Därför försöker försvarsmakten få dessa personer att söka andra jobb eller begära avsked. **
Daniel, 09:36, 24 juni 2009. Anmäl
Jag ser att flera påstår att LAS är problemet. De äldre officerarna är inte kvar på grund av LAS utan att när de anställdes så fick alla militärer livstidsanställning. Detta är en gammal förmån som statligt anställda fick och är lagstadgat vill jag minnas. Denna förmån som statligt anställda fick fanns av tradition kvar ganska länge då ingen trodde att Sverige skulle banta ner sitt försvar så mycket. Därför har de yngre anställda utan denna förmån fått gå först.
För övrigt anser jag att om vi ska försvara ett så stort land i förhållande till befolkningen så är ett värnpliktsystem billigare än att ha en ren yrkesarmé som ska kunna försvara Sverige.
Daniel, 09:34, 24 juni 2009. Anmäl
Johan skriver att FM primärt rekryterar konservativa människor med högeråsikter och överklassbakgrund. Det är lätt att inse att FM måste tvätta bort direkt felaktiga fördomar som dessa om de vunnit gehör i den breda befolkningen. FM skall även framgent fortsätta rekrytera personal som motsvarar den samhälleliga representationen. Således är personal ur medelklassen i den politiska mittenfåran med tjänstemannaföräldrar dominerande men andra kategorier återfinns också särskilt nu när flerbefälssystemet är återinfört, äntligen.
Norgren borde skriva att FM bör stödjas av regeringen för de förslag som läggs fram. Vidare bör rekryteringsfrämjande åtgärder föreslås kunna avvika från övriga samhället. Polis, militär, SIDA-persona och andra statligt anställda l som med risk för eget liv gör något för Sverige bör kunna ges en gräddfil i vissa fall - t ex sjömansskatt vid utlands- eller insatstjänst. Det funkar i Norge och Danmark. Välkomna kära jante-anhängare...
anonym, 09:30, 24 juni 2009. Anmäl
Det kanske æven vore læmpligt att se øver vilken typ av mænniskor som FM rekryterar. Rekryteringen av civilanstællda akademiker baseras mer på kontakter æn meriter, føljden har blivit att HKV ær befolkat av en relativt homogen massa mænniskor, primært konservativa unga mæn med øverklassbakgrund och høgeråsikter; perfekta førutsættningar før organisatoriskt tunnelseende, med andra ord.
Johan, 08:59, 24 juni 2009. Anmäl
Det är ju alltid lätt att plocka billiga poäng genom att ta exemplet med fänrikar. Deras antal beror på att Försvarsmakten sade upp personal 2004 och därefter får man inte anställa ny personal då uppsagd personal har förtur under 2år till utlysta tjänster (LAS). De fänrikar som fanns befodras efter 2år till löjtnant och har däefter fortsatt verka på samma nivå (nivå 6), detta "glömmer" dock herr Norgren.
Stefan, 08:54, 24 juni 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
