"Gymnasieskolan måste anpassa matteämnet till verkligheten"

När skolminister Jan Björklund nyligen presenterade direktiven för utformning och inriktning av den nya svenska gymnasieskolan pekade han på att ingen skolform brottas med så många akuta problem som gymnasiet. Inom de yrkesinriktade programmen, som står för uppemot hälften av gymnasieskolans elever, pekar han på elevavhopp, många underkända elever och utbildningar med låg kvalitet.

Skolministern menar att införandet av en yrkesexamen och en lärlingsexamen med högskolebehörighet som frivilliga tillval ska kunna vara en lösning. Det utgår från synsättet att teoretiska ämnen går att plocka bort eller i alla fall kraftigt reducera utan att kvaliteten på olika yrkesinriktningar blir lidande.

Problemet är emellertid inte att kärnämnen saknar relevans i utbildningen. Problemet är snarare att dagens undervisning i teoretiska ämnen saknar relevans i yrkesutbildningen. Bristande motivation och kunskaper i kärnämnena hänger intimt samman med att undervisningen inte är kopplad till hur de teoretiska kunskaperna kan tillämpas inom respektive yrkesområde.

Situationen är särskilt allvarlig inom matematikämnet. Undersökningar visar att sextio till sjuttio procent av eleverna på de yrkesförberedande programmen visar dålig tillit till sin förmåga. De förstår varken värdet av matematikkunskaper eller hur de kan använda sig av matematik i sitt blivande yrke.

Vid utformningen av dagens gymnasieskola var tanken att även de yrkesstuderande skulle få lära sig en utvecklingsbar matematikm, men man glömde att ge lärarna det stöd de behövde genom att yrkesanpassa matematikens innehåll och matematiska modeller till yrkenas behov och elevernas nivå.

Försök har visat på att det finns framkomliga vägar som förbereder eleverna för arbetslivets krav, höjer kvaliteten på yrkesutbildningen och samtidigt öppnar för vidare studier i matematik för dem som vill.

I dag läser alla elever på gymnasiet enligt samma kursplan i matematik, kurser som i realiteten har fokus på en akademisk karriär och som saknar koppling till karaktärsämnenas innehåll. Man har inte tagit i beaktande att den traditionella gymnasiematematiken och en för karaktärsämnena (yrkesämnena) funktionell matematik skiljer sig åt i vilken typ av matematik som skall ställas i centrum trots att drygt en tredjedel av all undervisning i den grundläggande matematikkursen på gymnasiet sker på de yrkesinriktade programmen.

Den klassiska matematikläraren kommer från en akademisk tradition där kunskap i matematik har ett egenvärde. De flesta av dem saknar kunskaper om yrkets matematik och om innehållet i yrkesämnena på de program de undervisar i.

Karaktärsämneslärarna är å andra sidan ursprungligen skolade i en industri- och verkstadsanda där de också arbetat en tid. Man betraktar sina kunskaper som ett hantverk där kunskapsbildningen är tyst och praktisk. Det finns ett instrumentellt förhållande till kunskap som inte har ett egenvärde utan bör kunna användas till något tydligt och konkret. Här används matematiken som ett redskap och lösningarna är alltid praktiskt tillämpbara.

De flesta karaktärsämneslärare saknar dock kunskap om hur man bygger upp den matematik som är nödvändig för att utveckla och förnya deras yrkeskunskaper. Samtidigt saknar båda lärargrupperna undervisningsmaterial som kan stödja dem i att bygga upp en funktionell yrkesmatematik.

En följd har blivit att den gamla yrkesräkningen trängts undan av en akademisk matematik som inte fungerar optimalt i yrkesmiljön och att yrkesräkningen inte getts möjlighet att utvecklats så att den kan stödja dagens behov av beräkningar inom yrkesutbildningen. Inställningen tycks vara att eleverna ska läsa matematik för att kunna gå vidare mot mer teoretiska kurser på högskolan i stället för att bli duktiga yrkesmän och -kvinnor.

Inom ett utvecklingsprojekt kallat
KAM-projektet har matematik och karaktärsämneskurser anpassats till varandra så att de bildar en förståelig helhet för eleven, och lärarna har kompetensutvecklats i att arbeta ämnesövergripande. Arbetet resulterade i att eleverna nådde en djupare förståelse i både matematik och karaktärsämnena samt fick högre motivation för sina studier. Yrkesmoment som tagits bort från utbildningen för att de av eleverna upplevdes vara alltför svåra kunde genom användandet av relevanta matematiska modeller åter tas med i undervisningen.

Vi är övertygade om att goda matematikkunskaper är nödvändiga för att klara sig på morgondagens arbetsmarknad. För detta krävs ett nytänkande inom matematikundervisningen, utveckling av nya matematiska verktyg, omarbetning av kursplaner och riktat stöd till såväl matematiklärare som yrkeslärare.

Men framför allt krävs en tydlig signal från regering och berörda myndigheter att matematikundervisningen, yrkeskurserna och det arbetsplatsförlagda lärandet på yrkesprogrammen måste utvecklas i samverkan.

Inom andra kärnämnen har man kommit längre, men även där är det angeläget att kopplingen mellan teori och praktik stärks betydligt.

Om inget görs är risken stor att intresset för kärnämnena ytterligare försvagas med allvarliga följder för såväl efterfrågan och genomströmning som kvalitet på yrkesprogrammen. På sikt hotas den kompetens som Sverige ska konkurrera med i framtiden.

Om skolministern menar allvar med en gymnasieskola i världsklass måste yrkeslinjernas kärnämnesundersvisning bli mer verklighetsanpassad. Och det är hög tid att börja med matematiken.

JONAS BERGGREN,
Svenskt Näringsliv
LARS ÅKE HENRIKSSON,
Policyutvecklare, LO
LEIF MAERKER,
Matematiklärare, Göteborg
WIGGO KILBORN,
fd Universitetslektor, Göteborg

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut