"Hög tid göra om reglerna vid vårdnadstvister"
Publicerat 2009-07-17 00:50
Riksdagsledamöter om vårdnadstvister: Nuvarande rättsordning förvärrar konflikten mellan föräldrarna. Kvalificerad medling bör erbjudas föräldrar i ett tidigare skede som ett alternativ till en påfrestande process i domstolen. Processreglerna bör utformas så att rättegången fokuserar mer på barnens bästa och mindre på vem som är bra och vem som är dålig förälder. Gemensam vårdnad bör återfå en starkare ställning som huvudregel när föräldrarna tvistar i samband med en separation, skriver Inger René och Anti Avsan.
Att människor slutar älska varandra eller väljer att separera av andra skäl är något som ofta sker. I separationernas kölvatten följer vårdnadstvister med olika grader av komplikationer. De största förlorarna i samband med vårdnadstvister är ofta barnen. Inte minst av detta skäl finns det anledning att se över hur vårdnadstvister kan lösas på ett mer konstruktivt sätt för att barn inte ska råka illa ut i onödan.
De processrättsliga regler som gäller i familjemål är i allt väsentligt överensstämmande med vad som gäller i tvistemål i allmänhet. Regelverket fungerar väl i de fall när det verkligen finns allvarliga brister hos någon av föräldrarna. Detta gäller kanske främst i sådana fall när kriminalitet, missbruk av beroendeframkallande medel och psykisk sjukdom finns med i bilden. I andra fall, när det är frågan om två föräldrar som i och för sig skulle kunna samarbeta kring ett barn – om de bara ansträngde sig för att ta sitt ansvar – är regelverket många gånger konfliktskapande.
I vårdnadstvister är frågan om vem som är den ”bättre” föräldern ofta en fråga som framstår som central för många av dem som tvistar om sina barn. Ofta är det så att frågan som egentligen avgörs är vem som bär skulden till att förhållandet havererade och att detta ska avspeglas i vem som ska få vårdnaden, ha barnet boende hos sig eller ”åtminstone” kunna inskränka barnets rätt till umgänge med den andre föräldern. Dagens processordning tenderar att skärpa konflikten mellan föräldrarna eftersom en part måste argumentera varför man vill ha ensam vårdnad, varför man själv är mer lämpad än den andre och varför den andre är olämplig som vårdnadshavare. I sådana fall där det handlar om att ställa föräldrar mot varandra är det oftast barnet som förlorar på detta långsiktigt och därmed – indirekt – även föräldrarna själva.
Varje år avgörs ett antal vårdnadstvister i domstol. För de inblandade parterna är målen många gånger påtagligt infekterade av gamla oförrätter mellan föräldrarna och ur ett mänskligt perspektiv komplicerade. Vi vill minska möjligheterna för föräldrarna att växla in på sådant som skapar mer konflikter och i stället få föräldrarna att fokusera på konstruktiva lösningar. Detta bör ske genom att ännu mer ta fasta på föräldrarnas ansvar för att själva aktivt bidra till att skapa fungerande lösningar med barnens bästa för ögonen. Därför vill vi ändra på regelverket i samband med vårdnadstvister.
Vi vill reformera sätten att lösa vårdnadstvister på fem punkter.
För det första: Vi menar att tydlig och lättillgänglig information med förslag till lösningar och råd i familjefrågor bör finnas att tillgå för alla familjer.
För det andra: Kvalificerad medling och samarbetssamtal bör erbjudas föräldrar i ett tidigare skede som ett alternativ till en påfrestande process.
För det tredje: Processreglerna bör utformas så att rättegången tydligt fokuserar på barnets bästa och inte i så stor utsträckning kretsar kring vem som är bra och vem som är dålig förälder. Dagens ordning påverkar ofta negativt föräldrarnas förutsättningar till fortsatt samarbete kring barnet och riskerar därigenom att skada barnet.
För det fjärde: Samarbetssvårigheter – som ofta anges som grund för att utesluta gemensam vårdnad – får inte ”löna sig”.
För det femte: Gemensam vårdnad bör återfå en starkare ställning som huvudregel när tvist uppkommit om vårdnaden i samband med separation.
Australien är ett land där man i hög grad försöker att lösa vårdnadstvister genom tidiga insatser vid separationer i form av konfliktbearbetande och konfliktlösande åtgärder. Naturligtvis är de lösningar som finns i Australiens rättssystem inte möjliga att föra över direkt på svenska förhållanden men det finns ändå idéer, kunskap och inspiration att hämta.
En underrättsdomare i Australien kan neka en förälder att väcka talan mot den andre föräldern avseende vårdnad eller umgänge med hänvisning till att föräldrarna först måste uppsöka den kommunala organisationen för konfliktlösning för att där försöka lösa sina problem. Även efter att ha besökt organisationen kan en domare neka en förälder att väcka talan om föräldrarna inte har gjort tillräckligt stora ansträngningar för att lösa sin konflikt. Föräldrarna kan därför åter hänvisas till den kommunala organisationen för fortsatt konfliktlösning.
Konfliktlösningen i sig är utformad så att den genomförs i samtal i olika grupper och leds av erfarna och kunniga personer med stor förståelse för den problematik som ofta uppstår vid separationer. Som exempel på hur man arbetar med konfliktlösningen kan nämnas att en förälder som inte vill låta den andre föräldern träffa barnen, placeras i en samtalsgrupp tillsammans med åtminstone en annan förälder som inte tillåts träffa sina barn. Detta för att skapa förståelse och eftertanke hos respektive part.
Det svenska regelverket för hanteringen av vårdnadstvister skulle behöva reformeras. Vi kan inte ha ett system som tenderar att skärpa konflikter i stället för att uppmuntra samarbete mellan de inblandade föräldrarna. Det finns naturligtvis domare i Sverige som arbetar mycket aktivt med att försöka förmå separerande föräldrar att ta sitt ansvar för att finna fungerande samförståndslösningar, men detta borde gälla mer allmänt och vara tydligare i regelverket.
Oavsett hur lagstiftningen ser ut kommer föräldrar fortsätta att separera. En separation är för många människor kanske den jobbigaste perioden i livet. Särskilt om ett eller flera barn finns med i bilden. Därför måste vi få fram rutiner och en lagstiftning som i vart fall inte förstärker konflikterna mellan föräldrarna och därigenom riskerar att skada barnen.
Inger René, riksdagsledamot (M)
Anti Avsan, riksdagsledamot (M)
Visar 1-10 av 17. Per sida:
Mammor som saboterar umgänget måste kunna dömas till fängelse. I annat fall kommer eländet att fortsätta i all framtid.
En pappa kan ha en perfekt relation till sina barn, både före och efter skilsmässan. Men under själva "processen" har mamman "rätt" att förhindra honom att träffa barnen över huvud taget. Och processen kan vara i tre år! Det känns ruttet.
Laban, 14:32, 21 juli 2009. Anmäl
Självklart är nuvarande regelverk konfliktdrivande. Dessutom är många konfilkter skapade av socialsekreterare som vill påvisa "samarbetssvårigheter" för att kunna förorda mamman som ensam vårdnadshavare. Det finns också exempel på advokater försörjer sig på att hålla konfilkter vid liv, i vissa fall upp till tio år. Genom rätthjälpsystemet kan de således få ut över en miljon kronor på skattebetalarnas bekostnad. Om det funnits kloka medlare, hade många skilsmässor och konflikter kunnat undvikas, men de flesta myndighetspersoner uppmuntrar till skilsmässa, antagligen för att det gynnar dem själva och det socialdemokratiska partiet. Varje trasig familj ger åtminstone EN röst åt det socialdemokratiska partiet.
Många socialsekreterare utstrålar ett starkt hat mot män och är således olämpliga för sitt yrke. Samhällets hantering av skilsmässor är destruktiv för alla inblandade, speciellt barnen!
niklas, 14:21, 21 juli 2009. Anmäl
Vårdnadstvist och den rättsliga handhavandet borde få större utrymme i dagens moderna debattsamhälle!
50/50 mellan föräldrarna borde vara utgångspunkt för tingsrätten, tills båda parter kan styrka sina påståenden. Som det ser ut idag så blir i regel pappan av med delaktigheten omedelbart och förpassad till "helgpappa" (interimistiskt) så fort de blivit stämda, oavsett om det är skäligt eller inte. Arbetade tingsrätten med utgångsläge SUNT FÖRNUFT och ÖDMJUKHET så skulle många vårdnadstvister få ett annat förlopp.
Att parter inte kommer överens betyder inte att de är sämre föräldrar till sina barn. Och det är just det som är det värsta
- Att den part som just för stunden ogillar den andra mest, skall ha sån inflytande på hur den andra skall bedömas. //PM
Bra artikel!
Det är dock inte bara samarbetet mellan föräldrarna som måste fokuseras bättre. Alltför ofta ägnar sig en förälder åt att inför barnen förtala den andra föräldern och samtidigt framställa sig själva som offer. Detta stärker greppet om barnen och får dem att välja bort den andra föräldern. Socialen har inga verktyg för och verkar inte heller intresserade av att utreda sådana missgrepp, ens i de fall de är uppenbara.
Politikerna måste se till att socialen stärks och verkligen får kraftfulla resurser att göra utredningar som ger konkreta och konstruktiva resultat. Dagens flumpsykiatri är fullständigt bortkastad i dessa konflikter!
Djupa utredningar av vad barnen verkligen upplever hos respektive förälder borde vara obligatoriska i en vårdnadstvist.
Jonas, 22:52, 18 juli 2009. Anmäl
En pappa som inte tog ut all sin föräldraledighet, har mycket färre VAB-dagar än modern, och inte har deltagit vid t.ex läkarbesök och föräldramöten kommer ha mycket svårt att bevisa att han varit viktig i sitt barns liv. Dessa saker har ett pappersspår och är absolut nödvändiga för barnets bästa. Att han dragit in pengar till familjen är bra, men kom ihåg att det är *barnets* bästa som det ses till när det ska avgöras, inte familjens bästa. För barnet anses de konkreta bidragen viktigare, och tung vikt läggs vid vem som barnet spenderat mest tid med. Pappor måste sluta se sitt arbete som en nödvändig uppoffring för familjens bästa för att ha större chans för vårdnad.
Anna, 21:35, 18 juli 2009. Anmäl
Det viktiga med denna publicering är väl kanske inte exakt VAD som kommer göras utan mer att få upp en debatt om att dagens system inte fungerar, vilket vi som varit involverade i en vårdnadstvist vetat länge. Framförallt fungerar inte verkställande av domar i den utsträckning som måste till. Finns ju faktiskt fall där en förälder förlorat kontakten med sina barn inte pga domstolsbeslut, utan pga av att de beslut som görs inte efterlevs av den andra föräldern
Dagens regelverk är ålderdomligt och ojämlikt - tyvärr till många engagerade pappors nackdel. I de fall där ogifta par med gemensamma barn väljer att separera så gynnar regelverket mamman när det kommer till vårdnadfrågor om barnet/barnen. Vill hon sätta käppar i hjulet för pappan så kan hon dra sig undan och hänvisa till att hon inte kan samarbeta med barnets pappa. Han får då en lång mental och administrativ uppförsbacke som tar mycket tid och kraft för att visa/bevisa att han är en välfungerande människa med goda avsikter som vill ta sitt ansvar som förälder, allt medan mamman kan luta sig tillbaka och tryggt vila i att samhället ställer upp på henne i första hand. Ingen kräver något av henne i det läget. Hon anses i allmänhet vara en god lämpad mor och förälder just för att hon är kvinna och mamma. Punkt. Det är förfärligt. Jag lider så med alla underbara pappor som får kämpa för att få träffa sina barn och vara delaktiga i deras liv på samma villkor som barnens mammor. Detta är et
Mrs T, 12:58, 18 juli 2009. Anmäl
Jag kan bara hålla med om vad som skrivs i artikeln och gläds något ofantligt över att denna viktiga fråga får uppmärksamhet och utrymme i media. Det handlar ju om de förutsättningar som föräldrar har att få/behålla vårdnaden av sina barn även efter en separation.
Jag har själv på nära håll fått erfara hur illa dagens regelverk slår. En nära anhörig och vän till mig (min tidigare pojkvän och pappa till en 4-årig dotter) gjorde allt som stod i hans makt för att få gemensam vårdnad om dottern. Men problemet var att dotterns mamma motsatte sig detta. Hon ville ha enskild vårdnad om barnet och hänvisade till "samarbetssvårigeheter" med pappan, utan att precisera vad det var som var så besvärligt. Och lagen säger att samarbetssvårigheter är skäl till att döma till enskild vårdnad. Vad händer? Jo, mamman vägrar samarbeta med pappan naturligtvis. Hennes enda kontakt med dotterns pappa var via SMS, för så ville hon ha det. All övrig kontakt med pappan överlät hon åt sina åldrande föräldrar
Tina, 12:49, 18 juli 2009. Anmäl
Att, som artikelförfattarna, påstå att de processrättsliga reglerna för familjemål överensstämmer med reglerna för andra tvistemål är felaktigt.
Snarare bör man likna familjemål vid brottmål, där oftast fadern är skyldig, utan att bevis behöver presenteras.
Fruktansvärt, ur rättssäkerhetssynpunkt!
Dessutom är det felaktigt att påstå att regelverket fungerar väl, i de fall det finns allvarliga brister hos någon av föräldrarna.
Devisen: "en dålig mor är bättre än en bra far" råder dessvärre!
En dålig mor får oftast starkt stöd av oparlamentariska ockupanter på landets socialkontor.
Ja och HD´s dom T228-07 bör ju omgående tas bort och nya tolkningar bör göras. För inte skall ovilja att samarbeta löna sig.
Det skall så klart handla om vilja, lämplighet och förmåga och att få en chans att visa den.
Den sabboterande skall på ett tidigt stadium få klart för sig och FAmiljerätt hos Sociala förvaltningar skall så klart kunna sätta ner foten direkt och det skall hösrammas. Föräldrar skall förstå allvaret och börja lyssna-föra dialog prata med varandra inte mot eller om varandra.
Klara inte BBIC dessa utredningar tycker jag man måste se till Vibeke Bings arbetssätt via www.familjecentraler.se och de fördelar det ger då föräldrar tvingas sätta sig ner och prata myndighetsöverskridande. innan det går så längt som till Tingsrätt eller hovrätt eller HD.
Men först måste de sk. prejudicerande dommarna omprövas och framför allt denna dom där barnet så tragiskt förolyckades.
Förändringar behövs.
En bra artikel som visar att en del politiker fattat hur det står till.
Leroy, 21:00, 17 juli 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
