"Jag är besviken över mitt partis flyktingpolitik"

Socialdemokraterna rådslagsgrupp för migration presenterade i veckan sitt förslag till ny flyktingpolitik. Det skedde i min hemstad Södertälje. En kommun som under senare år har tagit emot fler irakiska flyktingar än hela Nordamerika.

Under de senaste åren har allt fler insett att Sveriges asyl- och flyktingmottagande är och har varit ett misslyckande. Varken dåvarande socialdemokratiska regeringar eller nuvarande moderatstyrda regering har kunnat ta till vara de möjligheter och möta de utmaningar som sammanfaller med internationell migration.

Trots att de som flyr till Sverige oftast är unga människor med starka drivkrafter hamnar en mycket stor del i bidragsberoende i storstädernas förorter. Det tar alldeles för lång tid innan flyktingarna lär sig svenska och blir en del av vårt samhälle. I vårt rika, glest befolkade land sover människor på madrasser och lever omänskligt hopträngda i små lägenheter. Välutbildade akademiker kör svarttaxi och arbetar på restaurang. Detta trots att politiker och näringslivsföreträdare säger att vi behöver välutbildad arbetskraft och bör utöka arbetskraftsinvandringen.

Mot den bakgrunden kan jag inte bli annat än besviken när både moderaterna och socialdemokraterna nu har presenterat sina förslag till förändringar av det svenska asyl- och flyktingmottagandet. De förslag som har presenterats innebär nämligen inte några större förbättringar. Jag tvingas i stället konstatera att förslagen från båda partierna i mångt och mycket ensidigt handlar om att ställa tydligare och hårdare krav på flyktingarna. Men är det verkligen flyktingpolitikens stora problem?

På vilket sätt kommer kraven att hjälpa flyktingbarnen att lära sig svenska fortare - i skolor där 98 procent kommer från ett annat land och där det startar en klass med nyanlända elever varje månad? Hur underlättar kraven den extrema trångboddhet som råder bland flyktingarna i vissa av storstädernas förorter? Kommer kraven att skapa fler arbetstillfällen för de tusentals flyktingarna i vår kommun? Är krav verkligen lösningen på att företagen i dag inte anställer högt utbildade och meriterade personer på grund av mörkare hy och ett annorlunda klingande namn?

En förhållandevis stor invandring är viktig för Sverige. Även om födelsetalen ökat något under de senaste åren skulle vår befolkning successivt minska om vi inte fick nya invånare från andra länder. Flyktinginvandring är en självklar del av detta. Men för att flyktingarnas kompetens på allvar ska tas till vara krävs en omläggning av den förda politiken. Det är både meningslöst och verkningslöst att fortsätta skylla det mesta på flyktingarna. Det löser varken de svårigheter som flyktingarna möter eller som Sverige står inför.

Jag efterlyser en djupare debatt om hur vi ska ta emot våra nya invånare. När jag möter någon av de närmare 7.000 irakier som under några år kommit till Södertälje är det nästan alltid en ung välutbildad person som vill arbeta och göra rätt för sig. Ofta med utbildning och erfarenhet från yrken där vi i dag saknar arbetskraft. Jag blir både ledsen och förbannad över att det svenska samhället inte tar till vara all denna kompetens.

Dagens styrning av asylsökandes och flyktingars bosättning regleras av den så kallade EBO-principen, som kortfattat innebär att asylsökande kan bosätta sig där de vill. Det är förstås teoretiskt välvilligt att tillåta eget boende i enlighet med flyktingens egen vilja. Men det har visat sig att principen inte ger någon valfrihet. Bristerna är för stora.

Jag kan konstatera att dagens asylsökande och flyktingar får en mycket knapphändig information och inga som helst erbjudanden om var i Sverige de skulle kunna bosätta sig. Flyktingarnas första kontakt med Sverige, Migrationsverket, ger inte den information de skulle behöva om bostäder, skola och arbete. Den enda information som många nyanlända har med sig hit är en lapp med ett namn och en adress till en avlägsen släkting.

Enligt statistik från Migrationsverket avstår 75 procent av de nyanlända från att välja hjälp med boendet, alltså en bostad i en av de kommuner som staten har avtal med. Det innebär att tre fjärdedelar av flyktingarna väljer sitt boende utan att få information om hur svårt det är att hitta en bostad i den kommunen de först kommer till, hur arbetsmarknaden ser ut eller hur skolorna fungerar. Det är naturligtvis oacceptabelt!

Det handlar inte om att förhindra flyktingarna eller tvinga dem till något slags kommunarrest. Tvärtom. Det är det nuvarande regelverket som försvårar för enskilda människor. I dag kan kommunen, staten och näringslivet inte på bästa sätt förbereda och ge flyktingarna en möjlighet att snabbt komma in på arbetsmarknaden.

Efter att under en lång tid ha lyssnat till såväl den flyktingpolitiska debatten i Sverige som mängder av asylsökande och flyktingar har jag tagit till mig av kritiken och delvis tänkt om. Jag är fortfarande övertygad om att vi måste sprida flyktingarna över landet, men jag tror att asylsökande och flyktingar även måste ha en viss möjlighet att välja bostadsort. Det vi verkligen måste förhindra är den mycket stora koncentrationen av flyktingar till ett fåtal bostadsområden. Enskilda kommuner får i dag ta ett orimligt stort ansvar.

Jag är mycket kritisk till socialdemokraternas förslag och hoppas att de livligt kommer att diskuteras inom partiet fram till kongressen 2009.

Som underlag för den diskussionen tror jag att en ny flyktingpolitik måste ha sin grund i följande fem punkter:

Avskaffande av EBO. Detta krävs för att förhindra att kommuner som Södertälje och Malmö blir överbelastade, vilket leder till ett uselt bemötande för nya flyktingar. Alla kommuner måste ta ett samlat ansvar för asyl- och flyktingmottagningen.

Ett ökat regionalt ansvarstagande för mottagandet och ett maxtak för varje kommun. Staten, regionen och kommunerna bör komma överens om ett maxtak för hur många asylsökande och flyktingar respektive kommun bör och kan ta emot. Detta tak ska endast få överstigas i samråd med kommunen.

Matcha flyktingens kompetens och erbjud olika alternativa kommuner och regioner med utgångspunkt i möjligheterna på arbets- och bostadsmarknaderna. Arbetsförmedlingen bör få ansvar för att snabbt få in flyktingarna i arbete. Flyktingfamiljerna bör få information om arbetsmarknaden, möjligheterna att starta företag och rättigheter som varje arbetstagare har.

Speciella introduktionsprogram ska utformas för flyktingbarnen. Föräldrar och barn ska också ges information om den svenska skolan samt vilka utbildningsmöjligheter och skolalternativ som erbjuds i olika kommuner.

Högskolor och universitet bör ges ett speciellt ansvar för kompletterande utbildning till flyktingar med akademisk bakgrund.

Det är kris i flyktingarnas Södertälje. Men vi behöver ingen ytterligare hjälp med att beskylla eller misstänkliggöra flyktingar. Vi har redan gott om främlingsfientliga partier och andra mörkerkrafter som oseriöst sprider myter och lögner för att smutskasta allt som är främmande och nytt.

Södertälje behöver dock hjälp med att på ett humant sätt ta god hand om alla de högt utbildade, ambitiösa flyktingar som har kommit till vår stad. Vi behöver hjälp med att sprida dem över landet. Vi behöver en fungerande, handlingskraftig och human flyktingpolitik som fördelar ansvaret för introduktionen rättvist mellan kommuner, regioner och myndigheter. Och mitt eget parti behöver åstadkomma en flyktingpolitik som ställer krav på långt fler än bara flyktingarna själva.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut