”Jag gjorde en felbedömning vid utförsäljningen av Telia”

I juni är det sju år sedan jag som kommunikationsminister ansvarade för att staten sålde 30 procent av sitt aktieinnehav i dåvarande Telia genom en börsintroduktion. Trots stundtals hård kritik är det ett beslut som jag i huvudsak tror var rätt. Det finns inga bra argument för varför staten ska äga teleoperatörer. Det är till och med olämpligt. Det tyckte jag då och det tycker jag i dag. Därför välkomnar jag alliansregeringens ambition att sälja resten av statens innehav i Telia Sonera.

Vi gjorde dock en felbedömning vid tidpunkten för utförsäljningen. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde i oktober 1994 var Telia bolagiserat sedan ett drygt år. Bolagiseringen hade bland annat föregåtts av utredningar och överväganden kring hur man skulle hantera det fasta kopparnätet - det så kallade accessnätet. Accessnätet är den nödvändiga infrastrukturen för den fasta telefonin och mycket av bredbandstrafiken, på samma sätt som järnvägen för tågen, kraftnäten för eldistribution eller vägarna för biltrafiken.

Skälen till att staten bör kontrollera infrastruktur som utgör naturliga monopol är mycket goda. Om man bygger ett system där en privat operatör kontrollerar den infrastruktur som övriga operatörer är beroende av uppstår en situation som omöjliggör konkurrens på lika villkor.

De utredningar som studerade frågan om accessnätet i början av 1990-talet underskattade problemen med att låta ett bolagiserat och konkurrensutsatt televerk behålla kontrollen över infrastrukturen. Dåvarande kommunikationsministern Mats Odell begick ett misstag när han avstod från att ha skilja ut accessnätet från Televerket i samband med bolagiseringen.

Dessvärre begick även jag samma misstag genom att inte ta chansen att ställa saker till rätta i samband med börsintroduktionen av Telia. I dag kan vi konstatera att dessa felaktiga beslut resulterat i dålig konkurrens, till nackdel för alla konsumenter och till men för Sverige som IT-nation.

På 1990-talet var accessnätet en infrastruktur för telefoni. I dag, och framför allt i framtiden, har accessnätet sin viktigaste betydelse som infrastruktur för bredband genom ADSL. För uppemot hälften av den svenska befolkningen, de som bor och verkar utanför städerna, utgör ADSL för överskådlig framtid den enda tekniskt och ekonomiskt realistiska modellen för bredbandanslutning.

Post- och telestyrelsen, PTS, har upprepade gånger riktat skarp kritik och vidtagit juridiska åtgärder mot Telia Sonera för att bolaget agerar på ett sätt som begränsar konkurrensen på bredbandsmarknaden. Man har till och med slagit fast att problemen med bristande konkurrens är så allvarliga att de hämmar bredbandsutbyggnaden i Sverige. Vi riskerar att få ett A- och ett B-lag, där vissa landsdelar har bättre tillgång till IT-utvecklingen än andra.

PTS presenterade i mitten av februari ett "Förslag till bredbandsstrategi för Sverige". I detta argumenterar man för en funktionell separation av Telia Soneras accessnät. Förebilden är den lyckade reform som genomförts i Storbritannien, där British Telecom, BT, tvingats separera sitt accessnät och placera det i ett särskilt bolag kallat Openreach. Denna modell har varit mycket lyckosam. Liknande förfaranden har genomförts eller planeras i bland annat Australien, Nya Zeeland och Nederländerna.

EU-kommissionen, med IT-kommissionären Viviane Reding i spetsen, har uttryckt oro över att EU-länderna inte förmår komma till rätta med problemen vad gäller tillgången till accessnäten. Därför trycker nu kommissionen på för att fler länder ska separera accessnäten från de gamla telemonopolen för att åstadkomma en bättre konkurrens.

De allvarliga brister ur konkurrenshänseende som följer av att gamla telemonopol tillåts behålla kontrollen över koppartråden är således väl kända såväl i utlandet som i Sverige.

Mot den bakgrunden är det med förvåning jag tar del av propositionen om försäljning av statliga företag som presenterades av Mats Odell den 1 mars. Efter en uppräkning av de företag som är aktuella för försäljning, däribland Telia Sonera, kan man i propositionen läsa att "De nämnda företagen verkar på marknader som är helt kommersiella och därmed präglas av fritt tillträde och fri konkurrens."

Det är ett mycket olyckligt uttalande för svensk telemarknad. Och det förstärktes av att Odells sakkunnige under presskonferensen på frågan om accessnätet svarade att "det inte finns några aktuella planer" på att separera detta från Telia Sonera.

Detta bara två veckor efter att den ansvariga myndigheten, PTS, föreslagit separation som vägen framåt för att komma till rätta med den undermåliga konkurrensen på bredbandsområdet!

Att för tredje gången missa chansen att separera accessnätet vore mycket olyckligt för utvecklingen av den svenska bredbandsmarknaden och för Sverige som IT-nation.

Lösningen för Sverige stavas strukturell separation. Genom att placera accessnätet i ett eget fristående bolag, med annan ägare än Telia Sonera, skulle konkurrens på lika villkor bli möjlig. Operationen kan genomföras genom att ett accessnätsbolag knoppas av från Telia Sonera och delas ut till Telia Soneras aktieägare, på samma sätt som till exempel Husqvarna knoppades av från Electrolux för knappt ett år sedan.

Med ett sådant förfarande undviker regeringen anklagelser om att lura Telia Soneras aktieägare - alla värden finns kvar hos Telia Soneras ägare. Man riskerar heller inte en framtida diskussion om att ha lurat svenska folket på deras accessnät. I stället kan man genom ett resolut och smart agerande bli en förebild i EU.

Regeringen kan sedan fullfölja planerna på att sälja teleoperatören Telia Sonera. Vad gäller accessnätsbolaget bör man ta det mer varsamt - staten bör även i fortsättningen ha ett stort inflytande i detta bolag. Fördelen med att accessnätsbolaget är noterat är att det är enkelt för staten att anpassa sin ägarandel efter vad som framstår som lämpligt i framtiden.

Jag anser att det är hög tid att genomföra denna reform. Jag undrar om inte Mats Odell egentligen också tycker det. Redan 1996 skrev Mats Odell tillsammans med partikamrater i en motion att "accessnätet i framtiden borde ligga i ett eget bolag för att nå full konkurrens."

Nu har Mats Odell chansen att göra just detta - i sin position som ansvarig för den aviserade försäljningen av statens ägande i Telia Sonera.

Min förhoppning är att Mats Odell inte ska upprepa det misstag som både han och jag gjort var sin gång tidigare. Låt i stället detta bli tredje gången gillt: slutför det jobb som påbörjades för femton år sedan.

BJÖRN ROSENGREN

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut