"Kriminalvårdens rutiner omprövas efter dödsfallen"

Hösten 2004 blev jag över en natt tillsagd att ta över chefskapet för kriminalvården. Skandalhändelser under året hade fått bägaren att flöda över. På senare tid har växlande vindar svept runt Kriminalvården. Frågan quo vadis? (något för något?) är alltid berättigad att ställa när det gäller skattebetalad verksamhet.

Regeringens förordning med uppdrag för Kriminalvården anger att verkställigheten ska ske på ett säkert, humant och effektivt sätt. Vidare att åtgärder särskilt ska vidtas som syftar till att brottslighet under verkställighet förhindras, frigivningen förbereds, narkotikamissbruket bekämpas och innehållet i verkställigheten anpassas efter varje individs behov.

Vi hävdar att vår uppdragsgivare kan känna sig lugn. Kriminalvården uppfyller instruktionens krav på ett bra och balanserat sätt. Därmed har jag inte påstått att verksamheten nått sitt optimum. Det nås nog aldrig. Kriminalvården måste hela tiden anpassas efter brottsligheten, påföljdssystemet och de dömdas förutsättningar och behov.

Då, hösten 2004, talade jag om ordning och reda som en förutsättning för att Kriminalvården ska kunna fungera. Jag har inte ändrat uppfattning. God ordning och reda - utifrån ett brett säkerhetsbegrepp - är fundament för verksamheten, inklusive det individuella goda klientarbetet.

I perspektivet vård och vakt, blir säkerhet lätt ett skällsord. Säkerhet har många aspekter och handlar om rutiner, personalens attityder, om rekrytering och utbildning i betydligt högre utsträckning än om staket och murar. Säkerhet betyder rätt differentierad (rätt man på rätt plats) och individuell placering av intagna - don efter person. En verkställighet utan droger, våld och nya brott är grunden för ett framgångsrikt arbete med lärande, påverkan, behandling och utslussning. God säkerhet och humanitet är inte automatiskt motpoler.

Vi är glada åt att kraftigt ha minskat volymen av outbildad personal. Frivårdens personal har alltid varit välutbildad. Sedan 2005 har 2 250 vårdare grundutbildats och ingen nyanställs numera utan att först gå utbildning. I början av nästa år ska det inte finnas vårdare som saknar grundläggande utbildning. Att grundutbildningen är för kort är ett annat bekymmer som måste lösas. Det kräver lite mer tid, politisk vilja och ekonomiskt stöd.

Hösten 2004 mötte jag ett orimligt besparingskrav samtidigt som volymerna svämmade över i häkte, anstalt och frivård. Genomförda åtgärder och tillskjutna medel innebär en budget i balans åren 2006, 2007 och 2008. Just nu är det dessutom balans i beläggningen i fängelserna (men stundtals proppfullt i storstadshäktena). För det kan tackas en kraftansträngning, bland annat ombyggnaden av de nedlagda sjukhusen Johannesberg (70 platser), Västervik (256) och Salberga (340). Minskat övertryck i beläggningen beror också på en minskad tillströmning av klienter.

Vi har bett Brottsförebyggande rådet bedöma klientutvecklingen framöver. Projektering av ett modernt fängelse, som - likt Norrköpingsanstalten från 1790 - ska tjäna sitt syfte under mycket lång tid, kanske mer än 100 år, kräver en noggrann upphandling av hyresvärd, byggande, bemanning och driftsättning under sansade former. Det kräver strategiska ställningstaganden - blicken måste riktas minst några mandatperioder framåt. Utöver den lokalutbyggnad som nu pågår måste regeringen inom kort stänka vigvatten på ytterligare ett par projekt. Det måste ske för att möta klientutvecklingen, inte - om nu någon trodde det - för att tillgodose någon "inkapslingsnoja" från Kriminalvården.

Vi kritiseras genom domar från Miljööverdomstolen, vi får kritik från JO och förelägganden från lokala tillsynsmyndigheter och internationella tortyrkommittéer. Vi vill ha möjlighet och förutsättningar att rätta till de felen.

Överbeläggning är i kriminalvård ett säkerhetsproblem. I beläggningspressade institutioner kräver risken för incidenter och felgrepp nerver av stål, fingertoppskänsla för tidiga signaler och kompetent agerande. En brand kan, som i Holland, kräva inte bara människoliv utan även politiska offer. Även svensk erfarenhet visar att en handfull intagna kan totalt slå sönder en avdelning på några få minuter. Våra alternativa lösningar till lokalanpassningen är halvtidsfrigivning eller soningsköer av dansk eller norsk modell. Det är politiska frågor. Var god välj!

Rymningsutredaren Björn Eriksson redovisade i början av 2005 sitt regeringsuppdrag om åtgärder vid rymningar eller fritagningar från anstalter med förhöjd säkerhet. Vi kunde rapportera "verkställt" i nästan samma ögonblick som han presenterade sitt betänkande "Säkert inlåst?" (SOU 2005:6). Det som uppnåtts måste vidmakthållas. Teknisk säkerhet är färskvara och måste, som lokalerna, underhållas och fortlöpande uppgraderas. Här finns stora behov.

Sedan rymningsutredningen har vi märkt, inte bara som en medieföreteelse, att antalet personer med kopplingar till olika kriminella nätverk ökat. Det är i Kriminalvårdens häkten och fängelser som den växande organiserade brottsligheten hamnar, vilket ökar kraven på verksamheten.

Den 1 april i år verkställdes den andra etappen av lagstiftningsprojektet "En modernare kriminalvårdslag". 1974 års lag har tjänat ut och dagens förhållanden och synsätt är ett annat än då. Riksdagen förväntas få ta ställning till nästa etapp år 2009.

Intagna har idag en mer komplicerad ryggsäck med problem än förr. De har som regel gjort en lång institutionsresa innan det är dags för kriminalvård och därför satsar Kriminalvården på verkställighetsinnehållet. Den grävande journalisten vänder dock bort blicken när vi redovisar åtgärder för att öka arbetsdriften och arbetsträningen (40 procent saknar ett jobb), vidgade möjligheter till studier och att få betyg (många intagna har knappt de nio åren i grundskolan), utökade behandlings- och missbruksprogram samt ett brett utbud av utslussningsformer.

Vi vidtar nu, som följd av självmord och dödsfall, flera åtgärder:

I vår gör vi en akut utbildningsinsats för personalen med inriktning på akuta kroppsliga sjukdomstillstånd, självmordsproblematik, abstinens från alkohol och narkotika och olika kombinationer av tillstånd bland intagna. Intagna som behöver sjukvård ska givetvis erbjudas sådan. Vi vet att intagna i häkten och fängelser har en högre grad av psykisk ohälsa än den allmänna populationen.

Vi introducerade i början av året, som i USA nyligen, hjälpmedel för personalen för att säkra att intagnas mentala hälsobehov bättre uppmärksammas. Det är angelägna och viktiga säkerhetsrutiner för klienterna.

Ett särskilt team har nu fått mitt uppdrag att omedelbart gå igenom omvårdnadsrutinerna och suicidpreventionen i framför allt landets häkten. Teamet, som idag inlett sitt arbete, ska genomföra omvårdnadsinspektioner vid häkten och se över hur medicinska bedömningar och rekommendationer får genomslag i det dagliga arbetet. Teamet består av Stefan Skagerberg, psykiater och tidigare medicinsk rådgivare vid Kriminalvården, Lars-Åke Pettersson, kriminalvårdschef och tidigare chef för häktet Kronoberg och kriminalvårdschef Ninni Valentin.
lars nylén

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut