”Kritiserat bonussystem har klart stöd hos folket”

Inte bara i Sverige utan i världen i stort rasar en högljudd och indignerad debatt om ersättningar till högre chefer. I Frankrike riktas ilskan mot bildelsleverantören Valeo, som trots statsstöd givit sin vd ett fallskärmsavtal på över 30 miljoner kronor. I USA har försäkringsjätten AIG fått kritik av president Barack Obama efter att företaget drivit igenom ett bonusprogram på drygt en miljard kronor, och i England har Bank of Scotlands tidigare vd sir Fred Goodwin både fått sin bil och sitt hus vandaliserat sedan det framkommit att Goodwin inte varit villig att betala tillbaka sin pension på drygt 220 miljoner kronor.

I Sverige har frågan till stor del kommit att handla om rörliga ersättningar, så kallad bonusar i statliga och privata bolag. Av de senaste veckornas debatt kan man få intrycket att bonusen som ersättningsform saknar stöd bland allmänheten.

Det ställs krav på att bonussystemen avskaffas och att företagen slutar med rörliga ersättningar. Tesen har drivits såväl från höger som från vänster, och politiker tävlar nu om vem som kan vara mest emot bonusar.

Men för att lösa den förtroendekris som företagen nu går igenom är inte bonusstopp den självklara lösningen. Snarare krävs mer av relevans och transparens för ersättningsformerna. Det visar den undersökning som Demoskop har låtit göra med 1 000 personer om synen på ersättningar.

För att närmare förstå frågan måste man dels veta hur bonussystem uppfattas, dels vad som är grunderna för kritiken. Resultatet av undersökningen visar att det finns ett stöd för bonusar bland allmänheten. Trots frågans aktualitet och det höga tonläget i debatten är endast en av fyra (26 procent) av allmänheten emot prestationsbaserade ersättningar. En knapp majoriret (53 procent) anser att olika former av bonussystem är bra.

Det finns en utbredd acceptans för den ersättningformen för exempelvis hantverkare och säljare, men intressant nog är fler f ö r snarare än m o t rörliga ersättningar även för vd i börsbolag. Hälften (49 procent) tycker att det är en bra ersättningsform, medan en av tre (33 procent) tycker att det är dåligt.

I undersökningen ställdes också frågan hur de tror att människor i allmänhet reagerar när de får reda på att en person har fått en mycket hög lön, exempelvis tio miljoner kronor. Av fem kategorier – en idrottsstjärna, en popartist, en affärsman, en företagare som driver eget företag och en företagsledare i ett större företag – är en företagsledare som själv startat och byggt upp ett företag den som i störst utsträckning har stöd för en hög lön. Nästan 80 procent uppger att en företagares höga lön kommer att betraktas som positiv eller mycket positiv.

Framgångsrika entreprenörer betraktas alltså mer som hjältar än som representanter för girighet och oskäliga villkor. Även välbetalda idrottare och popartister får i stor utsträckning stöd för höga löner. Att kritiken skulle handla om något så banalt som avundsjuka och missunnsamhet håller alltså inte som förklaring.

Undersökningen visar att det inte finns några avgörande skillnader i åsikter kring bonusar vare sig när det kommer till ålder, partipolitiska sympatier eller mellan kvinnor och män. Det enda som sticker ut är att ungdomar är mycket positiva till att popartister får höga löner – och att pensionärerna är lika kritiska till detsamma.

Allmänheten är således, i stort, för att personer som presterar väl ska ha en hög eller till och med en riktigt hög ersättning för sitt arbete.

När det gäller högre chefer i större företag är dock bilden en annan. Tre av fyra personer tror att höga vd-löner och ersättningar upplevs som ganska eller mycket negativt av människor i allmänhet.

Tvivlen är också utbredda på att det finns en tydlig koppling mellan en vd:s prestation och resultatet som företaget gör. På frågan om vad en vd för ett stort företag har för påverkan på företagets resultat svarar tre av tio (29 procent) ganska eller mycket liten påverkan.

Den negativa bilden förstärks när man också får bedöma en styrelses möjligheter att utforma system som på ett rättvisande sätt mäter chefernas insatser. En knapp majoritet (55 procent) tror att det i liten eller ingen utsträckning är möjligt att utforma rättvisande system.

Därtill anses bonusens betydelse för företagsledningens arbetsinsats vara begränsad. En majoritet anser att lönerna inte är anpassade efter chefernas insats och sju av tio tror inte att höga löner till de högsta cheferna är bra för företagets lönsamhet.

Resultaten vittnar om en utbredd skepsis både mot hur chefernas löner sätts och vad cheferna egentligen bidrar med till företaget. Mot den bakgrunden är det inte överraskande att den pågående debatten kring bonusar är indignerad. Även om debatten har sin logik så visar undersökningen att den är alltför fokuserad på förekomsten av bonusar och höga löner i sig, och inte på hur och varför dessa höga löner uppträder.

Till skillnad från hur frågan till viss del framställs så finns ett opinionsmässigt utrymme för att bevara systemet med bonusar. En majoritet av svenskarna tycker att höga ersättningar är acceptabla under förutsättning att det finns en tydlig koppling till prestationen. Utan den kopplingen är det emellertid uppenbart att allmänheten kommer att vara fortsatt kritisk till höga lönenivåer.

Sveriges styrelser har en viktig uppgift att arbeta för att skapa förståelse för hur lönesättningen av högre chefer går till. Ett tungt ansvar vilar även på cheferna själva.

Allmänhetens bild av toppchefernas omdöme är i dagsläget mörk. Två av tre anser att företagsledare inte har någon förståelse för vanliga människors vardag. Något tillspetsat betraktas företagsledaren som en verklighetsfrånvänd posör som efter oklar arbetsinsats och oberoende av resultat kvitterar ut miljonbonusar.

Även om denna bild av företagsledaren inte stämmer så måste styrelser och ledningsgrupper förhålla sig till den negativa inställningen. Allmänhetens uppfattningar i frågan ger inte bara företagsledare och styrelser dåligt anseende, utan drabbar i förlängningen också företagens varumärken.

Företagen kan inte vänta ut stormen kring bonusar. Resultaten i undersökningen ger dock vid handen att styrelser och politiker inte bör oroa sig för förekomsten av bonusar i sig, utan snarare fokusera på att tydligare anpassa ersättningsformerna till insatserna och framför allt att skapa transparens kring logiken i lönesättningen och kring vd:s betydelse för verksamheten.

Anders Lindholm

Per Nilsson

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut