”Låt antagning till högskola skötas med lotteri”
Publicerat 2009-03-29 00:50
Centrum för rättvisa som företräder 44 kvinnor: Dagens antagningssystem så dåligt att lotteri vore bättre. I morgon kommer domen i Uppsala tingsrätt i fallet med de många förturerna för manliga sökande till veterinärutbildningen. 44 kvinnor kräver skadestånd. Alla hade högsta betyg från folkhögskola men bara manliga sökande togs in. Två tredjedelar av landets högskolor använder könsdiskriminerande antagningsregler. Nära 8 000 fall av könsdiskriminering har skett åren 2006–2008. Ökningen är 34 procent. Mest sortering utifrån kön sker till populära utbildningar som till läkare, psykolog och veterinär. 94 procent av de drabbade är kvinnor, skriver juristerna Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord, som företräder de 44 kvinnor som inte fick veterinärutbildning. Om kvinnorna vinner i domstolen, har troligen tusentals drabbade rätt till skadestånd.
I morgon meddelar Uppsala tingsrätt sin dom i Sveriges första grupptalan om diskriminering. 44 kvinnor har stämt Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, med Centrum för rättvisa som ombud. Kvinnorna begär skadestånd sedan män vid antagningen till veterinärutbildningen 2006 och 2007 i ett så kallat viktat lotteri har getts upp till 38 gånger så stor chans som kvinnor med lika bra meriter att få en plats.
Det sker mot bakgrund av att fler kvinnor än män läser till veterinär och att det på senare år har slagit igenom i veterinäryrket. Veterinär är traditionellt ett mansdominerat yrke – sedan några år är kvinnorna i majoritet.
De kvinnor som nu har stämt SLU sökte veterinärutbildningen med högsta betyg från folkhögskola. Men som ett resultat av det viktade lotteriet antogs enbart män i den urvalsgruppen.
Fallet har ett stort principiellt intresse. Under senare år har flera domar, bland annat från Högsta domstolen, slagit fast att det är olagligt att vika utbildningsplatser åt sökande utifrån etnisk bakgrund eller kön om man samtidigt nekar plats åt sökande med bättre meriter.
Nu prövar för första gången en domstol vilket utrymme som finns för positiv särbehandling utifrån kön när de som gynnas respektive missgynnas har lika meriter.
I SLU-fallet antogs på två år 8 fler män till priset av 48 diskriminerade kvinnor. Centrum för rättvisa har också granskat underlag från Verket för högskoleservice, VHS, angående antagningen till högskolan i stort 2006–2008. Satt i system i hela högskolan har detta slags urval resulterat i närmare 8 000 fall av könsdiskriminering under perioden. Två tredjedelar av landets högskolor använder könsdiskriminerande antagningsregler, och antalet fall har ökat med 34 procent på tre år. Sorteringen av sökande utifrån kön är mest omfattande på populära utbildningar som till exempel läkare, psykolog och veterinär.
Det visar sig också att det i praktiken nästan bara är kvinnor som drabbas. I 94 procent av fallen har män gynnats på kvinnors bekostnad. I små urvalsgrupper, som folkhögskolebetyg, är populära utbildningar ofta stängda för kvinnor.
Förklaringen är helt enkelt att kvinnor generellt har bättre gymnasiebetyg än män och att män i lägre grad än kvinnor söker sig till högskolan. Det har gjort att det i dag finns fler kvinnor än män både i högskolan i stort och på de flesta populära utbildningar.
Om kvinnorna i SLU-fallet får rätt betyder det ett slut för denna sortens diskriminering och att tusentals andra unga människor, som redan har sorterats bort på grund av sitt kön, sannolikt har rätt till skadestånd. Om kvinnorna förlorar riskerar däremot tusentals unga människor att möta samma öde i framtiden.
Men oavsett vad domstolen kommer fram till i fråga om vad som är lagligt reser SLU-fallet påträngande frågor till politiker och andra beslutsfattare om vad som är rättvist och lämpligt. Bör kön och andra faktorer som vi inte kan påverka över huvud taget spela roll för vem som får en utbildningsplats? Är det inte mer rättvist att låta exempelvis intervjuer, skriftliga prov eller ett hederligt lotteri fälla avgörandet vid lika meriter? Detta sker redan på flera högskolor i landet.
Högskolor väljer själva beslut om de ska använda kön som skiljekriterium vid lika meriter. Men besluten sker ofta slentrianmässigt utan djupare analys och utan koll på hur antagningen faktiskt går till eller vad den får för konsekvenser för enskilda.
Detta visar sig, för det första, när det gäller de bakomliggande motiven. Om vi tar SLU-fallet: Vad är problemet med att så många kvinnor vill arbeta som veterinär, om det nu inte bara är statistisk rättvisa som är målet?
Den frågan berörs över huvud taget inte i något underlag till SLU:s beslut att ge förtur åt män. I efterhand, ställda inför denna fråga i rättegången, har SLU:s ombud, justitiekanslern, anfört att problemet skulle vara att kvinnor inte vill arbeta med lantbrukets djur. Detta skulle bero på att kvinnor över lag är mer intresserade av hästar och hundar och att kvinnor generellt är fysiskt svagare än män.
Chefen för antagningsenheten vid SLU, som hördes i rättegången, menade snarare att arbete med lantbrukets djur innebär obekväma arbetstider, vilket kvinnor skulle ha svårare för än män. Inget empiriskt underlag har anförts för vare sig den ena eller andra teorin. I rättegången refererades endast muntligt till en studentenkät som sägs visa att studenterna, av studiesociala skäl, föredrog en mer mixad studentgrupp.
Detta illustrerar en utbredd inställning i högskolan, nämligen att jämn könsfördelning är ett mål som alltid väger tyngre än intresset av att inte diskriminera, och som aldrig behöver kvalificeras. Är det verkligen så det är tänkt?
För det andra är antagningsregler som tar sikte på kön en quick fix-lösning som inte tar sikte på, och i värsta fall döljer, de verkliga orsakerna till vilka som söker sig till högskolan.
Den uppenbara orsaken till att kvinnor är i majoritet på högskolan är att de har bättre gymnasiebetyg och i högre grad än männen söker sig till högskolan. I SLU-fallet var det 85 respektive 86 procent kvinnor bland de sökande de aktuella åren. Men manipulerade antagningsregler tar inte sikte på vare sig orsakerna till dagens situation eller de drivkrafter som kan förändra den.
Dessutom är särbehandling ett mycket trubbigt instrument för att öka mångfalden totalt sett. När kön får fälla avgörandet kan resultatet samtidigt bli att den etniska mångfalden minskar och den sociala snedrekryteringen ökar.
För det tredje är det uppenbart att SLU och många andra högskolor inte har koll på hur det i praktiken går till när kön får styra antagningen.
I SLU:s antagningordningar står att urvalskriteriet underrepresenterat kön ska användas om ett av könen representeras av färre än 30 procent (2006) respektive 40 procent (2007). Men i praktiken har VHS, som sköter antagningen på uppdrag av de flesta högskolor, använt kön som utslagsfaktor så snart andelarna män respektive kvinnor inte är exakt 50/50. Det kände SLU inte till.
Vidare framgår av SLU:s antagningsordning att man ska utgå från könsfördelningen på utbildningen när man bestämmer vilket kön som är underrepresenterat. I själva verket har VHS inte beaktat nuläget på vare sig utbildningen eller arbetsmarknaden. Urvalet har i stället styrts av hur många män respektive kvinnor – behöriga såväl som obehöriga – som har sökt utbildningen.
Detta är tekniska frågor, men de påverkar i högsta grad oddsen för män respektive kvinnor att få en utbildningsplats. Det är illa nog att urvalet är osakligt och godtyckligt. Det är oacceptabelt att högskolorna, som är ansvariga för antagningen, inte vet hur den går till i praktiken och vad den får för effekter.
Rätten till likabehandling och att inte bli diskriminerad är en mänsklig rättighet. Den tydliga signal som dagens systematiska könssortering i högskolan sänder till unga människor är: Det spelar ingen roll att du anstränger dig på gymnasiet, läser upp dina betyg eller skaffar dig relevant arbetslivserfarenhet. I slutändan är det ändå ditt kön eller din bakgrund som fäller avgörandet.
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
