”Många som leder företag håller inte måttet i krisen”
Publicerat 2009-07-25 00:50
Oavsett hur mörkt det ser ut just nu på arbetsförmedlingen är den långsiktiga trenden att det kommer att råda brist på arbetskraft, framhåller Kelly Odell.
Erfaren affärsman kritiserar näringslivet höga chefer: Krisen klaras inte genom att dra ner på personalen. En desperat kostnadsjakt förbättrar inte företagens långsiktiga lönsamhet. Att minska på personalen leder nästan alltid till minskad nytta för kunderna och därmed försämrade möjligheter på marknaden. Alltför många företag lägger pengar på att säga upp folk för att om något år betala dyrt för nyrekrytering. De företag som satsar på personalens kompetensutveckling nu kommer att stå starkare efter lågkonjunkturen, skriver Kelly Odell som nyligen slutade som försäljningschef vid Volvo Personbilar.
DN Teman i artikeln
Kelly Odell
Arbetar som utbildare i ledarskap och har tidigare varit bland annat försäljningschef vid Volvo Personbilar Sverige och vid Telia Sonera Sverige, Business Segment. Han har även varit Sverigechef för Telia Mobile, vd för Medical Link AB och Sverigechef för Whirlpool.
Det går inte att hålla tyst längre. Efter många år i ledande befattningar inom svenskt näringsliv kan jag bara konstatera att många som leder våra viktiga företag inte håller måttet.
Jag läste nyligen i Dagens Industri, – ”Svenska företag mest pessimistiska i Europa” och ”Över hälften av de svenska cheferna tror på fler neddragningar av personal i den egna organisationen i år”.
Enligt min åsikt saknar många verksamhetsledare visioner och tyvärr även i många fall ryggrad.
Svaret på minskad lönsamhet är inte nödvändigtvis personalneddragningar. Svaret behöver inte heller vara att man måste spara pengar.
Dessa åtgärder är egentligen bara påkallade om man till varje pris måste upprätthålla bästa möjliga resultat det närmaste kvartalet. Om målet däremot är att uppnå bästa möjliga resultat över en längre tid skulle man kanske rent av spendera mer pengar och investera i utveckling av personalen som för tillfället är överflödig.
Oavsett hur blekt det ser ut just nu är den långsiktiga trenden på arbetsmarknaden att det kommer att råda brist på arbetskraft. Flertalet företag spenderar mycket pengar på att permittera medarbetare nu, och sedan om något år kommer de att spendera mycket pengar igen för att rekrytera och utbilda nya anställda.
De av oss som har varit med ett tag vet att efter varje lågkonjunktur finns det företag som framstår som starkare och bättre rustade för framtiden tack vare att de investerade sig ur krisen. Så kommer det att bli även efter denna ekonomiska kris.
Vissa bolag kommer att försvinna, vissa kommer att överleva och några kommer att blomstra. De som klarar sig bäst blir de som har en tydlig vision om vad de vill åstadkomma som skapar verklig nytta för sina kunder. Det är företag med starka värderingar som de står fast vid även i kristider.
En del företag verkar vara villiga att göra vad som helst för att överleva, men de bästa företagen och de bästa ledarna skulle hellre låta sina bolag gå i konkurs än att tvingas rubba på sina grundvärderingar. Surfa runt på bolagens hemsidor och läs storstilade visioner och värderingar som handlar om att medarbetarna är vår viktigaste resurs, att kunden står i centrum etc. Men vad är det som händer på många bolag när det börjar blåsa?
Den viktigaste resursen (personalen) på många företag ska bara bort så fort som möjligt till lägsta möjliga kostnad och de som är kvar får ingen kompetensutveckling. Detta leder nästan undantagslöst till minskad nytta för kunden. Det finns till exempel få stora företag i Sverige som inte har fått längre väntetider på sina kundtjänster som ett resultat av krisen.
Det finns säkert de som tycker att mina synpunkter är naiva. Som menar att företagen blöder och att radikala åtgärder måste vidtagas både för bolagens och samhällets bästa.
Detta kan mycket väl stämma in på en del företag i dessa tider, men man kanske bör ställa sig frågan hur det kommer sig att företagen hamnade i krissituationen från första början. Var är deras reserver? Är det okänt för ledningen att lågkonjunkturer följer efter högkonjunkturer?
Även om jag inte förväntar mig att någon vet exakt när konjunkturerna inträffar eller hur djup en kris blir vet alla hur cyklerna fungerar. En del av våra företag befann sig i svåra situationer redan innan finanskrisen. För dem blev det som hände i höstas bara ytterligare en börda att bära.
Flera andra företag däremot har tjänat mycket pengar under många år åt sina ägare under en lång och kraftig högkonjunktur. Var finns dessa pengar nu? Har man inte lagt undan något för vintern?
Brandförsvaret, polisen och militären vet att man med fördel kan planera och träna för kriser när det inte är kris. Har våra företag gjort sin scenarioplanering? Vad gör vi om/när konjunkturen svänger? Har vi resurser att klara det? Hur hanterar vi personalen i så fall? Jag vet av egen erfarenhet att många inte har förberett sig alls.
Nu mer än någonsin bör man fokusera på att skapa större effektivitet i verksamheten och inte bara gå på kostnadsjakt. Minskad lönsamhet är en vanlig biverkning av kristider.
Kanske den vanligaste motåtgärden är kostnadsjakten. Kostnadsjakten är förhållandevis enkel att genomföra och kan lösa ett kortsiktigt likviditetsbehov, men den i sig själv förbättrar inte förutsättningarna för framtiden. Frågan man bör ställa sig är hur man ökar räntabiliteten på sysselsatt kapital.
Det finns en direkt korrelation mellan den uppfattade kundnyttan man skapar och kundens villighet att betala för den. Därför bör man fundera på hur man skapar största möjliga kundnytta med lägsta möjliga resursförbrukning.
Vad är egentligen viktigt för kunden? Hur bra vi är på att uppfylla och överträffa kundens förväntningar? Hur kan vi ändra erbjudandet, processerna eller vårt beteende för att öka kundnyttan med mindre resurser?
Att jaga kostnader är lätt men att skapa extremt kostnadseffektiva företag är svårt, mycket svårt. Därför lägger alltför många företag fokus på att spara pengar i kristider utan någon djupare reflektion över vilken effekt besparingarna kommer att ha på verksamheten.
Jag har på nära håll sett upprepade exempel där man skickar hem 10 procent av personalen men man skickar inte hem 10 procent av arbetet. Man har inte heller definierat nya arbetssätt som gör det möjligt att få allt gjort med mindre resurser. Sanningen är att man oftast varken har tid eller kompetens för att ta sig an utmaningarna.
Det är också anmärkningsvärt att personalcheferna i USA är ungefär lika pessimistiska som svenskarna. Mitt hemland USA är också hemlandet för kvartalskapitalismen, och Sverige är ofta på hugget efter de senaste managementtrenderna från USA.
Kan det vara så att vi har tagit till oss detta amerikanska otyg och till och med förfinat metoderna? Jag har arbetet över hela Europa och kan konstatera att central- och sydeuropeiska länder ofta är mer långsiktiga i sitt synsätt, speciellt när det gäller finansiell planering. I motsats till de anglosaxiska länderna och Sverige.
Sveriges företagsledare har inte ensamma orsakat den globala kris som vi nu befinner oss i, men tillsammans har vi omedvetet, i samarbete med chefskolleger och ägare världen runt, bidragit till att förvärra krisen.
Kelly Odell
Visar 1-10 av 62. Per sida:
De som leder företag idag är mentalt inställda på att få ekonomisk tillväxt och driver verksamhet på den grunden. Det innebär en maktkamp där ledarnas visioner blir enväldig lag.
Vad som i grund och botten är syftet med verksamhet oavsett slag är tyvärr borttänkt. Därmed brister det i samverkan och kommunikation inom och mellan företag. Kunskaper saknas dock inte men används jävigt eller inte alls.
Nils-Erik Forsberg, 05:37, 28 juli 2009. Anmäl
Modigt och mycket bra skrivet Kelly!
Annika Seitova
Annika Seitova, 23:22, 27 juli 2009. Anmäl
Det mesta av vad som skrivs är klokt. Nu finns det ju faktiskt en del svenska storföretag som tillämpar en hel del av detta, ex.v. Handelsbanken och Scania. Sedan måste man ju inse att ett fokus på långsiktighet och långsiktig lönsamhet inte innebär "behåll personal oavsett", utan att inte ha för mycket och fel folk anställda i slutet av en högkonjunktur. D.v.s. det är kanske inte fel av många företag att göra sig av med folk, utan det är ett yrvaket behov att plötsligt göra det som ger ett tveksamt intryck. En del kommentatorer misstolkar nog vad receptet faktiskt innebär. Går man tillbaka historiskt kan man ju också fundera på om Kelly Odells recept hade varit räddningen för t.ex. Facit eller Svenska varv, eller varför inte Fermenta eller Framfab?
Tomas Eriksson, 10:55, 27 juli 2009. Anmäl
Visioner saknas inte Kelly men de är egocentriska och därmed inskränkta och motstridiga. Man tror att man är sig själv närmast.
Nils-Erik Forsberg, 09:05, 27 juli 2009. Anmäl
Långsiktigt ägartänkade är bra. Kvartalskapitalism går ju närmast att jämföra med Svininfluensa. Om den tillämpas strikt på ett företag är snart halva styrkan borta!
Härligt att läsa denna debatt artikel som visar både på stor insikt och stort mod att uttrycka den insikten!
Henriksson, 23:27, 26 juli 2009. Anmäl
De var ord och inga visor som Kelly Odell framförde. Jag instämmer helt. Tack! Vi har de företagsledaren vi förtjänar och de kan bli t.o.m. "Årets Svensk" så länge högkonjunktur råder, visst att vara kunnig i ekonomi och läsa årsredovisning är mycket viktig men vi skulle behöva ha företagsledare utrustad också med litet högre intellekt i den globariserad värld vi lever. Med tanke på den hårda konkurrens som man upplever och hårdare lär den bli, samt att kunderna inte längre är beredda att betala priset ( just det "priset") måste man hitta nya sätt att vinna kundernas tillit. Att priserna är ett viktigt konkurrensvapen tillsammas med kostnader och en effektiv organisation är alla företag överens om. De medel som står till buds är insikten om att höja medarbetarnas kunskaper och att uppmuntra dem till att vara mer öppna att uttrycka sina åsikter och att självständigt att ta egna initiativ och ansvar. Alla företag vill höja kunskapsnivån på alla sina medarbetare i varje fall under lågko
Franz, 12:14, 26 juli 2009. Anmäl
Ja Lennart Riddermark. Den mentala låstheten till betingad reaktion - så brukar man göra - är boven i dramat.
Man man kan inte släppa taget helt förrän man har ett mentalt klart begripligt alternativ till vanans makt.
Nils-Erik Forsberg, 09:19, 26 juli 2009. Anmäl
@RGE:
Det viktiga i systemet är inte om daytraderns inflytande blir lite större eller lite mindre. Jag tror inte det gör särskilt stor skillnad, just av de skäl som du ger.
Det viktiga är att den som har sitt ägande låst tio år framåt har tio gånger rösträtten, och den som låser 25 år framåt har 25 gånger rösträtten.
Det handlar om de riktigt rejält långsiktiga ägarna, de som tänker ett årtionde framåt, eller ännu hellre flera. Människor som medvetet ser för sig ett så långt tidsperspektiv får här ett kraftigt förstärkt inflytande.
Även kortsiktiga ägare måste ha ett tydligt inflytande, för utan dem får man säkert stagnation och räddhågad försiktighet. Men jag tror de kortsiktiga har kvar ett fullt tillräckligt inflytande i det skissade systemet. Det blir säkert många ägare kvar med bara enstaka års perspektiv.
Jag tror nämligen att det ska mycket till innan man låser sitt ägande för riktigt långa tidsperspektiv. Då är man rejält engagerad.
kafpauzo, 00:10, 26 juli 2009. Anmäl
Tycker att artikeln pekar på viktiga saker i det mänskliga psyket. vare sig man är företagsledare eller inte. Rädsla och fsthållande vid status quo. När jag läste artikeln tänkte jag på en händelse på sjön för några år sedan. En god vän hade köpt en gammal fiskebåt. Jag fick följa med på jungfruturen. Vännen bad mig hålla rodret rakt ut mot havet samtidigt som han skulle hänga efter i ettv rep. Då han vinkade skulle jag vända åter och plocka upp honom. Jag gjorde så. Vännen hoppade i med repet i handen och drogs snabbt ned i vattnet. Ovan som jag var vid sjön förstod jag inget utan höll i ratten och tittade ängsligt tillbaka. Till slut såg jag min vän som kom upp till ytan och vinkade på mig. Efteråt sa min vän: Till slut förstod jag att jag kom bara upp om jag släppte taget på repet. Det är väl så det är för en skärrad ledare. Att våga släppa taget, göra annorlunda eller tvärtom som gäller. Jag hoppas att Odells artikel för en del ledare att släppa taget om sina ideér och förestälning
Lennart Riddermark, 23:55, 25 juli 2009. Anmäl
Många som leder företag har vid systemvetenskaplig universitetsutbildning matats med att sätta egna företagets ekonomi främst av allt vilket är inskränkt tänkande.
Nils-Erik Forsberg, 20:43, 25 juli 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
