Foto: Pablo Martinez Monsivais / AP
DN Teman i artikeln
Viktiga klimatmöten
Parallellt med statsminister Reinfeldts möten med president Obama i Washington och Indiens premiärminister Singh i New Dehli pågår under den här veckan i Barcelona ett möte med världens klimatförhandlare. Det är nu man ska komma fram till grunderna för ett nytt klimatavtal, den sista chansen före den avgörande klimatkonferensen i Köpenhamn i december. Slutsatserna från EU:s miljörådsmöte den 21 oktober och EU-toppmötet den 30 oktober ligger till grund för EU:s position vid dessa förhandlingar.
”Nu måste USA och Kina följa EU i klimatfrågan”
Publicerat 2009-11-03 00:50
EU:s ordförande inför dagens klimatsamtal i Washington: EU har lagt sitt bud. Nu måste president Obama, senaten och kongressen följa efter. Tvågradersmålet är ledstjärnan. Med drygt en månad kvar till klimattoppmötet i Köpenhamn står EU mer enat än tidigare. Men vi kan bara nå en ambitiös överenskommelse i Köpenhamn om andra utvecklade länder också åtar sig liknande utsläppsminskningar och presenterar förslag i finansieringsfrågan. Mitt budskap till president Obama, under dagens toppmöte mellan EU och USA, är att vi också måste ha ett offensivt mål på medellång sikt. Mycket kan göras med enkla medel. Budskapet till Indien senare i veckan och Kina i slutet av månaden är detsamma: Det krävs omedelbara åtgärder för att vi ska nå FN:s klimatmål, skriver Fredrik Reinfeldt.
Med bara 34 dagar kvar till klimattoppmötet i Köpenhamn fortsätter EU att bära ledarskapet. Sedan Europeiska rådet i mars 2007 har vi legat i framkant i klimatfrågan. Då handlade det om konkreta åtaganden: 30 procents utsläppsminskningar till år 2020 jämfört med 1990 års utsläpp förutsatt att en ny, global klimatöverenskommelse kommer till stånd – och förutsatt att andra gör jämförbara åtaganden. Under svenskt ordförandeskap fortsätter vi nu att visa ledarskap och enighet i viktiga frågor som finansiering, tekniköverföring, anpassning och en effektiv och ändamålsenlig styrning av de finansiella resurserna.
Konkreta åtaganden om utsläppsminskningar är viktiga för att vi ska klara målet som FN:s klimatpanel satt om maximalt två graders global uppvärmning. Därför måste sådana åtaganden också vara ledstjärnan för FN-förhandlingarna. Vi vet att de globala utsläppen måste reduceras med 50 procent till 2050, jämfört med 1990, för att nå detta mål. Och vi vet att de utvecklade länderna måste ta ledningen och reducera sina utsläpp. Vid toppmötet i slutet av förra veckan satte EU ett eget långsiktigt mål för utsläppsminskning, 80–95 procent till 2050.
Allt detta är viktigt och nödvändigt. Men världens länder måste också komma överens i den centrala frågan hur kampen mot klimatförändringarna ska finansieras. I september i år kom EU-kommissionen med en uppskattning på kostnaden för klimatåtgärder för anpassning och utsläppsminskningar i utvecklingsländerna. Kommissionen menade att merkostnaden för att begränsa eller helt eliminera utsläppen beräknas uppgå till 100 miljarder euro per år 2020 och att medlen behöver komma från offentlig och privat sektor i utvecklade länder, den globala utsläppsmarknaden och internationellt kapital. Man underströk samtidigt att det redan nästa år och fram till 2012 behövs mellan 5 och 7 miljarder euro per år för en så kallad snabbstart för anpassning, utsläppsminskningar, forskning och kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländerna.
Som ordförande för Europeiska rådet är jag glad över att medlemsländerna i slutet av förra veckan, trots den ekonomiska kris vi fortsatt befinner oss i, visade både ansvarstagande och handlingskraft genom att ställa sig bakom kommissionens bedömningar. Europeiska unionen är nu beredd att inom ramen för en klimatöverenskommelse ge ett skäligt bidrag till den globala insatsen; genom ett ambitiöst begränsningsmål, genom att medge kompensationer och genom att bidra med vår skäliga andel av offentligt stöd.
Med drygt en månad kvar till klimattoppmötet i Köpenhamn står EU mer enat än tidigare. Toppmötet i slutet av förra veckan gav oss ett starkt förhandlingsmandat. Men insatser från EU endast räcker inte. Vi kan bara nå en ambitiös överenskommelse i Köpenhamn om alla parter bidrar till processen. Därför måste nu andra utvecklade länder visa samma ledarskap – åta sig liknande ambitiösa utsläppsminskningar, presentera förslag i finansieringsfrågan och intensifiera sitt arbete. Utvecklingsländerna, särskilt de mer avancerade, måste också presentera tydliga åtaganden som speglar deras ansvar och förmåga.
Med ett starkt mandat från Europeiska rådet och från medlemsländerna reste jag i går till Washington för att diskutera klimatfrågan och vägen till Köpenhamn; under gårdagen med president Obama i ett separat möte, i dag under ett toppmöte mellan EU och USA. I dag träffar jag dessutom senator John Kerry, ordförande i senatens utrikesutskott, som tillsammans med ordföranden i miljöutskottet, senator Barbara Boxer, är ansvarig för förslaget till den nya amerikanska klimat- och energilagstiftning som snart ska behandlas i den amerikanska kongressen.
Mitt budskap till såväl president Obama som senaten och kongressen är: Nu måste vi sätta klimatet i fokus, med tvågradersmålet som ledstjärna. Vi är överens om vad som behöver göras på lång sikt – men för att lyckas måste vi också ha ett offensivt mål på medellång sikt. Mycket kan göras med enkla medel. Målen på medellång sikt kan i allt väsentligt nås genom energisparande och effektiviseringar. Ju snabbare vi ställer om mot en grön ekonomi, desto mindre blir dessutom kostnaden.
I morgon reser jag så vidare till New Delhi för ett toppmöte mellan EU och Indien. Mitt budskap till premiärminister Singh är i allt väsentligt detsamma som till president Obama: Vi måste sätta klimatet i fokus och för detta krävs omedelbara åtgärder. Vi vet att det för Indien är viktigt att få fortsätta på den inslagna linjen mot större välstånd för landets medborgare. Men den utvecklingen kan inte följas av parallella ökningar av koldioxidutsläpp. För då skulle de indiska växthusgasutsläppen mer än fördubblas fram till 2030.
Vi noterar att Indiens utsläpp per capita är förhållandevis låga – och att man därför menar att det borde finnas utrymme för att öka utsläppen. Men med dagens kunskap är det inte rimligt att anta att vissa länder innehar en rätt till ökade utsläpp. Indien har dessutom en stor potential när det gäller såväl energieffektivisering som förnybara energikällor. Solenergi är ett exempel på detta. Där har EU ett stort intresse för ett fördjupat samarbete.
I slutet av november leder jag som EU-ordförande ett toppmöte mellan EU och Kina. Kina har under de senaste två decennierna gjort en fantastisk resa och är i dag världens tredje starkaste ekonomi. Detta har samtidigt skett till priset av en orimligt hög miljöbelastning.
Vi vet att Kina i sina femårsplaner har ambitiösa program för att reducera utsläppen i förhållande till den ekonomiska utvecklingen. Men eftersom landet numera har passerat USA som världens största utsläppare av växthusgaser krävs det större åtgärder än så om vi ska klara klimatet.
Därför är mitt budskap till Kina: Höj ambitionerna så att utsläppen når sin topp senast 2020, för att därefter minska. Vi vet att Kina har alla förutsättningar att lyckas, och jag hoppas att man vid mötet i Köpenhamn kommer att meddela konkreta åtaganden.
Nu är det drygt en månad kvar till klimattoppmötet. FN-förhandlingarna går fortfarande långsamt. Många dömer ut möjligheterna att lyckas. Nu är Köpenhamn möjligen inte slutstationen: Avtalet i Kyoto slutfördes inte 1997, utan 2001. Men det vore ett stort politiskt misslyckande att inte nå en överenskommelse i december. Klimatförändringarna inväntar inte segdraget förhandlingsarbete. Därför har alla ett ansvar för att det blir en framgång i Köpenhamn. EU har lagt sitt bud. Nu måste andra följa.
Fredrik Reinfeldt
statsminister
Visar 1-10 av 65. Per sida:
Handlingskraften saknas tyvärr ...!!!
HALEAKALA., 10:24, 7 november 2009. Anmäl
En enkel uträkning baserad på att varje land betalar klimatskatten efter BNP och befolkning visar att skatten för varje svensk kommer att hamna på minst 3000 Kr per person och år. Det är mycket pengar med tanke på de nedskärningar av den offentliga sektorn som nu sker. Att dessa pengar kommer att gynna en byråkratisk genomkorruperad FN organisation är solklart. Men det är väl det som är syftet med IPCC jippot. Knappast omtanke om u-länderna.
Rasp, 09:34, 7 november 2009. Anmäl
Ja, du Eowyn. Hur ska man kunna få länder att minska sina utsläpp om några ska öka? Nej, det funkar inte. per capita är också lite farligt att räkna med tanke på att indiens befolkning ökat med hela 180 MILJONER bara under det senaste årtiondet! Indien har de fjärde största utsläppen i världen.
Rhino, 13:26, 6 november 2009. Anmäl
På den internationella arenan med EU och USA där klimatavgörande beslut måste fattas för att kunna verkställas är både EU:s företrädare Fredrik Reinfeldt och USA: s Barack Obama nya i politiken med liten erfarenhet och kraft i sina uttalanden vilket ger ett svagt intryck i ett skede där viktiga och betydelsefulla frågor på agendan måste ge svar på förväntningar och förhoppningar.
Deras roll som företrädare för EU respektive USA gör att de måste vara positiva, men ett svagt intryck kan även ge sken av att tona ner förhoppningar och förväntningar om resultat på kort sikt, trots att just detta är så viktigt för at inte tappa viktiga momentum.
Vi får dock tro och verkligen hoppas att världen inser att mycket måste förändras och att goda krafter sammantaget verkar i rätt rikting, oavsett vad USA och EU presterar på kort sikt.
Jerry Nilsson, 21:19, 5 november 2009. Anmäl
Åh vad arrogant av Reinfeldt! han tycker att han har rätt att läxa upp Indien och förvägra dem rätten att öka sin utsläpp, trots att de släpper ut så mycket mindre än oss per capita. Är det här svenskt ledarskap i klimatförhandlingarna? Då förstår jag att det inte blir något klimatavtal!
Eowyn, 15:11, 5 november 2009. Anmäl
Gesper@ Ytterligare någon skum blogglänk som inte funkar. Jag ger en egen länk till
http://data.giss.nasa.gov/gistemp/2008/ Citerar "In our analysis, 2008 is the ninth warmest year in the period of instrumental measurements, which extends back to 1880 The ten warmest years all occur within the 12-year period 1997-2008." Ge mig gärna en länk till var dina uppgifter på NASA's Goddard Institute for Space Studies finns. Din lista kan inte gälla globala temperaturer
Rhino, 15:21, 4 november 2009. Anmäl
Jo, du arbetaren. Vi har inte haft en så snabb temperaturhöjning under historisk tid. Om du tittar på tabellen från NOOA över de varmaste åren så ser du att den inte alls överensstämmer med din uppfattning, det gör inte heller statistiken från Hadley, ett annat ledande klimatforskningsinstitut. Hadleys tio varmaste är:1998, 2005, 2003, 2002, 2004, 2006, 2001, 2007,1997 och 2008.
Rhino, 13:50, 4 november 2009. Anmäl
Nils, har du fortfarande inte förstått att det där gäller USA och inte den globala temperaturen??
Rhino, 13:42, 4 november 2009. Anmäl
Rena skämtet. EU har tittat på de industrier de har bättre läge gentemot USA och Kina och bestämt att de ska försöka lura oss amerikaner samt kineser att rösta igenom program som hjälper EU på USAs och Kinas bekostnad. Och det tror ni vi går på! Haha, nice try, skämtare.
Inlandsisens Grundare, 07:45, 4 november 2009. Anmäl
Bengt, som jag forstar saken finns det valdigt mycket oexploaterad gas, och dessutom betydande kolreserver. Vid ett tillrackligt hogt pris borde dessa kunna omvandlas till flytande bransle. Pa lang sikt tror jag dock karnkraft, mojligen vatgasproducerande, kommer ersatta alla andra energikallor. Sedan tror jag att man underskattar oljeprisets inverkan pa tillgangliga lager. Man brukar saga att oljan peakat i det och det landet, men oljepriset kommer inte borja rora sig norrut forran oljan blir tight globalt. Da kommer vi ocksa att fa se fler okonventionella kallor.
Gesper, 21:58, 3 november 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
